Sålunda blev det ingen bränning i Malmö (SvT). Onekligen blir då aktionen intressantare. Den avvägda kritiken har ju varit att man har rätt enligt yttrandefrihetens princip men det är onödigt och smaklöst. Nu faller yttrandefrihetens princip bort och därmed blir det ingen smaklös föreställning utan enbart en fråga om yttrandefrihetens gränser som klart och tydligt formuleras i polisens avslag. Förslag till fortsättning: ”Vilka böcker får man bränna? Och vilka får man inte bränna?” Hur lång blir den andra listan?
Innan man nådde den intressanta punkten kom ytterligare ett av dessa yttrandefrihetsmodererande inlägg av en muslimsk representant (GP). Han tycker att man skall debattera istället för att agera. Tydligen är han ovetande om att yttrandefriheten omfattar diverse uttryck, såväl bild som ljud och handlingar. Just debatter brukar omfattas med ljumt intresse och för sällan sakfrågan framåt.
Dessförinnan kom det också litet funderingar kring konsten (Sydöstran). Här funderas på vad som är gatukonst. Skribenten tänkte sig att det var mysiga provokationer och glada överraskningar i gathörnen. Gatukonst har ingen vedertagen definition och kan svara mot lite av varje. Utan vidare får vi räkna Pussy Riot till denna avdelning och den gruppen strävar efter verklig revolution gärna med olagliga metoder. Dan Park får väl sägas vara en mild utövare av Pussy Riots handbok ”Guide to Activism” (2018). Men det är klart, det är inte det ledaren handlar om utan ett illa dolt missnöje.
Denna dag har jag lämnat ett bidrag till diskussionen om konsten som politisk aktivism. Kvartal.