Koranbränningen i Malmö tar sig och tenderar att bli alltmer eldfängd. Och det är inte så lätt att reda ut. På vilket sätt är det fel? En mediehändelse av påtagliga dimensioner seglar upp med hållpunkterna ”man får men bör inte”.
En längre diskussion med Ivar Arpi, Eli Göndör och Jakob Heidbrink. SvD
Vad ska man göra som politiker? Den store ledaren har väl inte mycket att välja på. ”Framåt”, som det heter från en i ledarens team – med rejäla löften. ”Vi ska bygga något bättre”, låter bra. Mest imponerande är harangen ”Vi ska skapa nya jobb. Vi satsar på vägar, järnvägar och bostadshus. Vi ska ge människor möjlighet att ta de nya jobben. Vi väljer välfärden och vi ska ha vi ska ha världens bästa äldreomsorg! Vi väljer att öka takten i klimatomställningen.”
Som det framgår av artikeln hade Löfven inga konkreta förslag till hur det har ska bli möjligt. Knappast möjligt och inte ens nödvändigt. Det finns alltid några som tror på det här. (Aftonbladet)
Peter Johansson har lyckats med att skapa en viss uppmärksamhet med sitt verk i Upplands-Bro. Verket, ”Pingpong”, en clownaktig figur med rullande ögon, ska placeras framför den nya sporthallen. Man kan, som Therese Bohman (Expressen) säga att den är ful. Eller ett plastiskt stycke popkonst. Lite irriterande genom verkets utpräglade antiestetik. Och det är också saken, fulheten (även den en estetisk kategori) förmår att engagera betraktaren. En mildrande faktor är att fulheten kombineras med humorn. Den är ganska lustig och då hamnar vi i ännu en estetisk kategori (det komiska) som är svårhanterlig. Inte ens Kant kunde klara av den.
Politiken tycks vara långt borta och vi har då ett verk som för en gångs skull inte väcker uppmärksamhet genom sitt politiska innehåll.
