3361: Lars Vilks

Det är helt okej att skriva några fina ord om Lars i kommentarsfältet. Det kan vara ett minne eller bara något ni tänkt på, eller precis vad som helst. Tänk dock på att alla kommentarer måste granskas och inget som anses på något vis stötande eller respektlöst kommer släppas igenom. Var snäll och tänk även på att hemsidan är under hårt tryck just nu, det kan vara svårt att nå den och det kan komma att ta tid innan era kommentarer granskas och godkänns.

Det här inlägget postades i Samtidskonst. Bokmärk permalänken.

111 svar på 3361: Lars Vilks

  1. Tommy skriver:

    RIP Lars

  2. Sadam skriver:

    Våra kondoleanser och medkänsla till hans familj, och jag önskar dig lycka till. Lars var en stor konstnär. Tack, Lars Felix, för dina teckningar.

  3. Sniff skriver:

    Så sorgligt. Men din röst kan höras igenom dina verk som lever vidare.

  4. Har träffat Lars nere vid Nimis några gånger, innan dödshotet kom. Han hade alltid tid med en pratstund och fastnade på några bilder också. Till våren tar jag med mig en planka, en hammare och några rejäla spik. Det blir mitt bidrag till att hålla Nimis stående.

  5. Maggi skriver:

    Vi gifte oss på Nimis en gråmulen decemberdag för mer än 30 år sen. På vägen upp mötte vi dig, på väg ner med några brädor, och tog då vår första gemensamma bröllopsskål. Det kom att bli många fler därefter då vi återvände till Nimis varje år på bröllopsdagen med en flaska bubbel som vi delade. Du berättade om året som gått, läget i ”processen” och annat som var på gång. Senare tyckte du att vi skulle gifta om oss eftersom äktenskapet var tveksamt giltigt i Ladonien; det hade ju tillkommit när territoriet var svenskt. Efter 2010 blev det besvärligt att upprätthålla en så fastlagd rutin. Två gånger sågs vi med livvakterna som försökte förhålla sig diskreta, stod med ryggen till och inte gick det att bjuda dom ens på tilltugg. Sen förklarade du det alltför komplicerat att ta dig till det väntande glaset. Men tackade skriftligen för att vi alltid lämnade kvar ett fyllt glas till dig på stenen.
    Vi fortsätter att åka till Nimis på bröllopsdagen, njuta av decemberdimman, alla nyanser av grått, denna mäktiga plats, symbolvärdet, minnena. Du fattas oss, Lars!

  6. Magnus Sandberg skriver:

    En hjälte. Aldrig ett ont ord till någon. Det är så ledsamt att du är borta. Sverige och jag saknar dig. Hoppas du har det bra nu. Utan satans folk i hälarna.

  7. Mikael skriver:

    Processen lever i våra hjärtan och sinnen Lars.
    -Och kverulanterna på bägge sidorna av den, låt mig utveckla…
    Kram

  8. Peter Ekström skriver:

    Jag har haft kontakt med Lars under många år. Vi hade ett gemensamt projekt igång när han nu så tragiskt förolyckades. Vi höll på att skriva en gemensam bok om konstteori. Jag skulle nu vilja få kontakt med den som sköter om hans kvarlåtenskap. Det vore synd om hans arbete med denna bok inte blev realiserat.
    Allt mitt deltagande i sorgen. Hälsningar
    Peter Ekström

  9. Sussie skriver:

    Vi stod axel mot axel på min vernissage för drygt en månad sen. Vi pratade om tolkning, om teckningens vara eller inte. Om representation. Vi skrattade och Lars var på ett mycket gott humör. Det var lika trevligt som alltid att träffa dig. Du sa ja du är en av de där som envisas… Och det kommer jag aldrig glömma. Vila i frid Lars. Tack för ditt vilda, varma och befriande skarpa intellekt. Och tack för Nimis!

  10. Bara tanken om att Ewa och jag aldrig kommer träffa dig mereöver lunschen här, eler en god middag med vänner – det gör ont. Hoppas det är som det sägs, bättre på andra sidan.

  11. Cecilia Wetzel skriver:

    Älskar dig för evigt, Lars.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.