Det är helt okej att skriva några fina ord om Lars i kommentarsfältet. Det kan vara ett minne eller bara något ni tänkt på, eller precis vad som helst. Tänk dock på att alla kommentarer måste granskas och inget som anses på något vis stötande eller respektlöst kommer släppas igenom. Var snäll och tänk även på att hemsidan är under hårt tryck just nu, det kan vara svårt att nå den och det kan komma att ta tid innan era kommentarer granskas och godkänns.
RIP Lars
Våra kondoleanser och medkänsla till hans familj, och jag önskar dig lycka till. Lars var en stor konstnär. Tack, Lars Felix, för dina teckningar.
Så sorgligt. Men din röst kan höras igenom dina verk som lever vidare.
Har träffat Lars nere vid Nimis några gånger, innan dödshotet kom. Han hade alltid tid med en pratstund och fastnade på några bilder också. Till våren tar jag med mig en planka, en hammare och några rejäla spik. Det blir mitt bidrag till att hålla Nimis stående.
Vi gifte oss på Nimis en gråmulen decemberdag för mer än 30 år sen. På vägen upp mötte vi dig, på väg ner med några brädor, och tog då vår första gemensamma bröllopsskål. Det kom att bli många fler därefter då vi återvände till Nimis varje år på bröllopsdagen med en flaska bubbel som vi delade. Du berättade om året som gått, läget i ”processen” och annat som var på gång. Senare tyckte du att vi skulle gifta om oss eftersom äktenskapet var tveksamt giltigt i Ladonien; det hade ju tillkommit när territoriet var svenskt. Efter 2010 blev det besvärligt att upprätthålla en så fastlagd rutin. Två gånger sågs vi med livvakterna som försökte förhålla sig diskreta, stod med ryggen till och inte gick det att bjuda dom ens på tilltugg. Sen förklarade du det alltför komplicerat att ta dig till det väntande glaset. Men tackade skriftligen för att vi alltid lämnade kvar ett fyllt glas till dig på stenen.
Vi fortsätter att åka till Nimis på bröllopsdagen, njuta av decemberdimman, alla nyanser av grått, denna mäktiga plats, symbolvärdet, minnena. Du fattas oss, Lars!
En hjälte. Aldrig ett ont ord till någon. Det är så ledsamt att du är borta. Sverige och jag saknar dig. Hoppas du har det bra nu. Utan satans folk i hälarna.
Processen lever i våra hjärtan och sinnen Lars.
-Och kverulanterna på bägge sidorna av den, låt mig utveckla…
Kram
Jag har haft kontakt med Lars under många år. Vi hade ett gemensamt projekt igång när han nu så tragiskt förolyckades. Vi höll på att skriva en gemensam bok om konstteori. Jag skulle nu vilja få kontakt med den som sköter om hans kvarlåtenskap. Det vore synd om hans arbete med denna bok inte blev realiserat.
Allt mitt deltagande i sorgen. Hälsningar
Peter Ekström
Vi stod axel mot axel på min vernissage för drygt en månad sen. Vi pratade om tolkning, om teckningens vara eller inte. Om representation. Vi skrattade och Lars var på ett mycket gott humör. Det var lika trevligt som alltid att träffa dig. Du sa ja du är en av de där som envisas… Och det kommer jag aldrig glömma. Vila i frid Lars. Tack för ditt vilda, varma och befriande skarpa intellekt. Och tack för Nimis!
Bara tanken om att Ewa och jag aldrig kommer träffa dig mereöver lunschen här, eler en god middag med vänner – det gör ont. Hoppas det är som det sägs, bättre på andra sidan.
Älskar dig för evigt, Lars.
Se till att texterna i bloggen bevaras av eftervärlden. Kungliga Biblioteket i Stockholm borde kunna lagra dem, till exempel.
Lars fattas mig. I minnet bevarat. Stor sak i livets pågående process.
När dödsbudet kom gick en chockvåg genom min kropp. Det fick inte vara sant. En helt osannolik och onödig död. Mitt varmaste deltagande till Lars kära och nära.
Lennart Holmgren
Jag har en idé om hur underhållet av Nimis och andra Vilks-verk kan betalas med återkommande tillskott av kapital. Vem vet vart jag skall vända mig?
Tid är en menlös tumstock i att försöka mäta evigheten. Jag har inte ägnat mina egna födelsedagar någon uppmärksamhet sedan barnsben, men ”3 oktober” gör mig ändå påmind om Lars Vilks hädanfärd.
Enligt uppgifter ter det sig som att bilen han färdades i hade väldigt brottom till mötet med lastbilen i motsatt riktning. Varför verkar vi aldrig få reda på. Utredningen tycks redan ha lagts till handlingarna, skavföttes med andra ’shit happens / inkompetens-händelser’ som Palme-mordet, Estonia-katastrofen osv.
Lars Vilks är mig saknad, absolut. Men om jag ändå ska försöka se något positivt i det hela är att hädanfärden gick fort och att Lars slapp upplevelsen av att kanske långsamt tyna bort i sin livbegränsade skyddstillvaro som ingen egentligen kunde se något slut på, varken i kortare eller längre perspektiv.
Jag har anmält mig till Nimis Friends (https://www.nimisfriends.org) och hoppas delta i några av kommande event för att hålla detta projekt igång till minne av en stor konstnär och människa.
Rest in Power!
Vila i frid Lars. Sverige bör vara evigt tacksam, som nation, för ditt personliga offer, i ett högre syfte, allas vår rätt till att yttra oss.
Jag hade kontakt med Lars och gjorde upp att vi skulle mötas och jag skulle köpa en oljemålning, furstinnan och RH, vi skulle mötas vid en golfbana på Säpos inrådan.
Något ställde till det och Lars ställde in det, vilket är förståeligt med tanke på allt som hänt honom. Sen så hände det som hände.
Jag känner en stor SKAM att jag inte kan hänga upp ett verk av Lars på min största vägg, han är den främste kämpen för yttrandefrihet sedan August Strindberg och giftasnovellerna, August togs emot som en hjälte i Stockholms hamn när han i slutet av 1800-talet klev i land för att möta sina belackare i en rättsprocess som till slut friade honom – PREJUDIKATET för att Kyrkan inte står över Friheten.
Vi har mycket att axla.. vi svenskar, Lars fick betala dyrt – nu måste vi andra visa att vi vägrar vrida tillbaka klockan 200 år!