3075: Konstskolornas intresse för makthierarkier och dylikt

Det var det här med hurusom konststudenterna skola skolas. Med kraftiga doser av politiskt korrekt aktivism tycks vara det alltmer givna svaret. Fast det hade nog varit bättre med en framåtskridande kritik. Men i alla fall kan man glädja sig åt att höra de konventionella ramsorna skanderas. Och att lära sig att vi nu har ”BIPOC-konstnärer” (det verkar rätt rasistiskt att utmönstra en sådan kategori).

Här är några godbitar ur Morgenbladets artikel:

”Nå er det dessverre slik at de fleste kunstinstitusjoner i Norge domineres av hvite mennesker og en eurosentrisk historie som ikke reflekterer samfunnet vårt i dag, og for mange BIPOC-kunstnere (Black, Indigenous and People of Colour) er det derfor ikke et trygt sted å studere kunstneriske fag. 

Vi har tro på at det er fullt mulig å ha to tanker i hodet på en gang: både fokus på kunstnerisk virke og på økt kunnskap om likestilling, inkludering og mangfold. Derfor ser vi med glede på rektor Måns Wranges vilje til å tilrettelegge, med sin «treårig handlingsplan for mangfold, inkludering og antidiskrimineringsstrategier som omfatter alle skolens aktiviteter fra rekruttering av elever og ansatte, pedagogisk innhold og undervisningsmetoder, til informasjonsarbeid, økonomiske tilskudd og så videre». I våre øyne er dette starten på å bygge en institusjon tuftet på likeverd og inkludering.

 Å studere ved en skole som tilrettelegger for kunnskap om queer-teori, feminisme, antirasisme, antikapitalisme, postkolonial teori og ikke-vestlige kunstformer vil styrke studenters kompetanse for å analysere makthierarkier og få forståelse for ulike perspektiver og kunstuttrykk, og er allerede en del av skolens studieplan. Med dette i bagasjen fra KHiO lover det godt for diskusjon rundt samtidskunsten i Norge fremover uansett hva slags kunst studentene velger å lage.”

Publicerat i om utställningar m m | 1 kommentar

3074: Inte heller museerna kommer undan

I den ändlösa raden av rättviseaktivism skonas inte museerna. Visserligen har försöken till nya museidefinitioner inte lyckts få ett helt genomslag men oundvikligen rör det sig mot det hållet. Det kontroversiella förslaget lyder:

“Museums are democratising, inclusive and polyphonic spaces for critical dialogue about the pasts and the futures. Acknowledging and addressing the conflicts and challenges of the present, they hold artefacts and specimens in trust for society, safeguard diverse memories for future generations and guarantee equal rights and equal access to heritage for all people. Museums are not for profit. They are participatory and transparent, and work in active partnership with and for diverse communities to collect, preserve, research, interpret, exhibit, and enhance understandings of the world, aiming to contribute to human dignity and social justice, global equality and planetary wellbeing.”

Man får fundera lite närmare på vad dessa formuleringar egentligen avser. På vilket sätt skall museerna lämna bidrag till sådant som social rättvisa och global jämlikhet? Det går ju inte utan att välja någon näraliggande ideologi. Vad som kan vara svårt att förstå är att de tankar som dyker upp i dagens aktivism med åren har blivit alltmer konventionella. Och i varje fall är konstmuseer till för att handskas med konst. Konst och etablerade konventioner passar inte väl samman.

Artnet

Publicerat i politik | 1 kommentar

3073: Inte ens politiken finner svalka

Värmen vilar så tung att även de politiska nyheterna flyter trögt. Men iv har alltid president Trump- Helt klart är att han har fått ett försämrat läge. Det mesta som kommit genom Trump har varit uttalanden, ofta av kontroversiell art. Samtidigt har han blivit utsatt för besk satir och en omfattande negativ kritik i de flesta massmedier. Detta har han dock i stort sett utvecklat immunitet emot. Men när pandemin dök upp och flankerades av BLM hjälpte inga ordvisor. Istället en politikers mardröm: att behöva göra något.

Nu tycks det som om Trump bara har ett trumfkort kvar, önskemotståndaren Biden.

Om jag har förstått det rätt planerar man i Sverige att förbjuda rasistiska organisationer. Förbudet dröjer emedan man inte kan finna någon som kan kasta första stenen.

Publicerat i politik | 3 kommentarer

3072: Eskortidentiteten

En gammal identitetsfråga är huruvida det finns ”no-go zoner” i Sverige. Om man vill identifiera sig med de anständiga är svaret nej. Angående det lite mildare uttrycket ”utsatta områden” kan detta med vissa fördelar tolkas som att det på sådana platser finns socio-ekonomiska som de sociala myndigheterna och fritidsgårdarna inte fullt ut lyckats bemästra.

Till detta kommer polishuset i Rinkeby. Här har polisen aviserat att de anställda skall få polisbeskydd för att kunna arbeta på denna plats. Men det är på intet sätt tal om någon ”no-go zon”. För det första gäller det bara för poliser och till dessa kopplad annan personal. För det andra rör det sig endast om hemresan från arbetet.

Dessutom försäkrar polisen att det praktiskt taget inte finns några problem i Rinkeby. De s k förorts- och vissa stadsdelarproblemen tycks inte längre utgöra något bekymmer. T ex behövs uppenbarligen inga eskorter allas på andra håll. (SvT)

Publicerat i politik | Lämna en kommentar

3071: Elände, elände

Att det går undan i vår tids identitetspolitik är självklart. Snabbt och enkelt, det brukar sägas att 20 sekunder är vad som behövs för att läsa något och sedan komma med en åsikt. Munskyddsdiskussionen är ett bra exempel där man lätt kan visa var man står. Både med och utan kan försvaras i en fråga som aldrig får någon slutpunkt.

Konsten försöker hänga med och post- och dekolonialismen är liksom rasismen tacksamma objekt där rätt identitet spelar en avgörande roll. Ena sidan står på klar vinst, åtminstone tills vidare.

Fördjupningar är besvärliga för det blir mycket lösning och komplicerade resonemang. Se t ex i den ledande trenduppfångaren e-flux journal där professor Keti Chukhrov ger en omfattande analys av var samtidskonsten befinner sig. Han kommer fram till att det är ett stort elände med de tre huvudströmningarna som leder verksamheten:

“(1) a techno-cybernetic (post-human) tendency; (2) a de-colonial tendency; and (3) a pop-performative tendency.”

Mycket riktigt menar Chukhrov att det som går förlorat är konstens självreflektion. Vi har fått en konst som hänger sig åt ämnet, vare sig det är tekniska finesser, politisk aktivism eller det lite mer poppiga utspelet. Det kommer att handla om upplösningen av det traditionella konstbegreppet som alltså ersätts med kvantiteter av uppvisning och ”rättvisa”. I en aldrig sinande ström kommer nya aktiviteter till stånd, konstvärldens nyheter domineras av protester mot den vita dominansen, institutionerna gör sitt bästa för att följa direktiven. Andra nyheter är alltså tekniska sevärdheter och aktioner – samtidigt som man kan meddela att konstmarknaden är kapabel att prestera nya försäljningsrekord.

En intressant tid men frågan är hur länge det här kan vara intressant.

Publicerat i konstteori | Lämna en kommentar

3070: Konstens frihet

Konsthögskolan i Oslo har drabbats av långtgående krav på politisk aktivism. ”På dagsorden står (mer) obligatorisk kritisk raseteori, interseksjonell feminisme, queer-teori, antikapitalisme og postkoloniale teorier”, skriver några av studenterna.

Politisk aktivism har förekommit i den moderna konsten vid åtskilliga tillfällen. Men den har då antingen manifesterat sig i estetiska uttryck eller framträtt som opposition mot den rådande regimen. Nu har vi istället fått ett politiskt korrekt uppror som vill begränsa den konstnärliga (och politiska) friheten. Rektorn, den svenska konstnären Måns Wrange tycks vara med på noterna och anser t ex att ett verk av den välkända konstnären Vanessa Beecroft skall tas bort eftersom några elever känner sig kränkta. Riktigt var skon klämmer har dock inte framgått.

Inte överraskande, samma tendens går igen på de flesta konstscener och konstutbildningar. Och inte bara där. I konstsammanhang är uppbrottet från etablerade konventioner självklart. Lika självklart är att man då måste strida mot det etablerade, en ”standard”.

Frågan i denna så välkända uppgörelse är vem som är radikal och öppen och vem som är konservativ och inskränkande.

Morgonbladet

Vanessa Beecroft verk, alltför kränkande för Konsthögskolan i Oslo
Publicerat i om utställningar m m, politik | 3 kommentarer

3069: Livvaktsliv: Landsvägskaravanen

I ett liv med livvakter ingår säkerhetsmöten. Sådana är tämligen sällsynta men för en kort tid sedan inkom en kallelse till ett sådant möte. Kallelsen avsåg mig och Maj. Maj bor dock långt från den ort där sammankomsten skulle äga rum. Livvaktsledningen nekade hämtning av Maj och hänvisade till allmänna kommunikationsmedel trots att en sådan transport var komplicerad och tidsödande samt i dessa tider mindre lämplig. Vad jag kan förstå är motiveringen någon form av mindre genomtänkt besparingsiver.

Nåväl, saker kan ordnas på annat sätt och jag beslöt att anlita en hyrbil för att hämta Maj till mötet. Detta mötte inget hinder trots att det innebar en karavankörning. Så fick vi fara längs landsvägarna med säkerhetsbilen i släptåg. Några bensinkostnadsvinster kunde enheten inte räkna med men den byråkratiska niten kunde uppfyllas. Jag fick förstås betala för min hyrbil men det var den intressanta resan värd.

Under mötet kom transportmotvilligheten på tal när Maj påtalade det besynnerliga beslutet: ”Hur skulle jag ta mig hit?” Kommissarien, chef för gruppcheferna, yttrade med stigande affekt i stämman: ”Du kunde ta en taxi!” Maj replikerade: ”Betalar du?” Ett snabbt utbrott från kommissarien: ”Inte en spänn!!”

Med dessa repliker presenterade sig den för dagen ovanligt aktive kommissarien. Hans ledarskapsmodell brukar annars gå ut på att överlåta ordet till sina underhuggare.

Körning med följeslagare
Publicerat i livvakter | 5 kommentarer

3068: Grupperingar i uppmärksammade verksamheter

Dagens medierubriker domineras helt av gängskjutning som ledde till en 12-årig flickas död. Det är inte så mycket som officiellt framgår om dessa återkommande gängskjutningar. Kriminologen Mikael Rying kan upplysa oss om att det är en oorganiserad verksamhet och att antalet dödskjutningar vida överträffar allt som vi tidigare känner till (Aftonbladet). Skjutningarna skall ha tagit fart under andra hälften av 00-talet. Tidigare hade skjutningar i blygsam skala förekommit i knarkuppgörelser och mc-gäng. Vad det är för gäng som nu är aktuella framkommer ingenting. För den enkle observatören tycks i varje fall dessa uppgörelser hänga samman med det som brukar benämnas ”utsatta områden”. Alltså att det är de s k ”grupperingarna” som inte tycks ovanliga i dessa nejder. Möjligen kan orsakerna till att de uppstår vara av socio-ekonomisk art. Det har jag i alla läst någonstans.

Publicerat i politik | 35 kommentarer

3067: 40-årsdagen

I största hemlighet kunde jag dyka upp på platsen för brottet sedan 40 år. Folktillströmningen var stor och konstant trots att evenemanget endast i blygsam skala har kunnat annonseras. Jag fick också veta att länsstyrelsen vill förhandla om Nimis. Utgångspunkten skulle vara att jag skulle söka tillstånd för Nimis och få länsstyrelsens godkännande. Jodå, det låter rimligt men jag har förstått att de har lagt en och annan klausul. Den värsta av dessa är jag skulle behöva stödja beträdnadsförbudet. Alltså att besökarna endast skulle få stå bredvid och betrakta Nimis och inte kunna gå ombord. Så har man det i museerna och Nimis är tänkt att vara något annat och fullbordas genom att just beträdas.

SR

SvT

Ladoniens Hoppminister anlända till firandet.
Publicerat i Nimis | 8 kommentarer

3066: Jubileumsafton

Ett inlägg i debatten om konstnärsforskning idag (Expressen). Min lilla markering av att konstnären alltid måste vara den tyste. Om själva konsten kan man säga mycket men inget bestämt. Konstnären är en i raden av betraktarna och kan naturligtvis ha synpunkter på sitt verk. Många tror att detta är en säker källa och i konstnärsforskningen har förhoppningen varit att genom språklig och teoretisk utbildning av konstnären skall vi få ta del av konstens mysterium förklarat inifrån.

I morgon är det Nimisjubileum, 40 år. Under dessa fyra decennier har jag fortlöpande fått frågan varför jag gjorde Nimis och vad den är för något. Det är naturligtvis inte svårt att svara på dessa frågor eftersom jag är utbildad konsthistoriker och verksam som kritiker och teoretiker. Men det blir många svar som är möjliga. Vad som brukar hända med omtalade konstverk är att konstvärlden bestämmer sig för en viss tolkning men detta har ännu inte inträffat med Nimis.

Nimis, olja från ca 2014
Publicerat i Kontakt, Nimis | 4 kommentarer