2631: Status i konstteorin

Den 5 september öppnas utställningen Nymaterialism på Bonniers konsthall. Utställningen betonar dt fysiska och taktila som värden i konsten. Jag är soom sagt intresserad av konstteori och det som uttalas i konsthallens introduktionstext är följande:

”Konceptuell konst och hantverk har länge betraktats som i varsin ände på ett spektrum mellan högt och lågt inom konsten, en uppdelning som idag känns alltmer överspelad.”

Vad som framkom med den konceptuella konstens framväxt var den enkla insikten att all konst nödvändigtvis är konceptuell. Det som skall bli konst måste föras till konsten och förses där med det koncept som gäller för konstverk, t ex att det är något mer, högre och avancerat (på ett speciellt sätt dessutom) än annat. Man blev också klar över att vad som helst kan bli konst. Däremot gäller den formeln inte omvänt. Om en konstnär utnämner eller tillverkar en bil som konst blir inte alla bilar konst. Skillnaden mellan bil som design och hantverk och konsten är naturligtvis inte överspelad. När det handlar om konsthantverk kan man lite slarvigt säga att allt konsthantverk ingår i konsten. Däremot är det inte särskilt många konsthantverkare som framstår som intressanta (alltså besitter tillräcklig kvalitet för att kvala in i de större sammanhangen). Konsthantverket skulle inte heller vara betjänt av att uppgå i konsten. Konsten har sina arenor och publik och konsthantverket har sina. Man skall inte tro att det är någon given fördel att ingå i dagens kvalitetskonst.

Det är visserligen riktigt att vissa material har betraktats som lägre värda, som t ex textil och keramik. Men det var ett bra tag sedan och det är givetvis lätt att korrekt konceptualisera textila och keramiska verk och utövare som konstverk respektive konstnärer. Men i de flesta fall sker det inte därför att utövarna har andra avsikter och intressen.

Konsthallschefen Magnus af Petersén skriver:
”Verken i utställningen NyMaterialism visar hur distinktionen mellan form och innehåll är svår att upprätthålla och att innehållet även kommer ur materialet och inte bara förmedlas av det. Det fysiska och taktila är realiteter som vi tydligen varken vill eller kan bortse från.”

Ett lite märkligt uttalande av en konsthistoriker. Det har man känt till sedan 1920-talet med den abstrakta och konkreta konsten. Man kunde också ha nämnt Bauhausrörelsen som på alla sätt blandade konst, arkitektur, hantverk och design. I stort sett har hela paketet gått in i den högre konsten genom konstvärldens försorg att betrakta detta omfattande experiment som en väsentlig del av dess historia.

Publicerat i konstteori | Lämna en kommentar

2630: Slocknad brand

Vi har fått uppleva bilbrandsdygnet. Det borde inte ha varit någon stor nyhet eftersom händelsen tillhör rutinerna. Men den här gången fanns det spektakulära bilder och aktionen tycktes vara särdeles samordnad. Detta var nog för att åstadkomma ett utbrott av konspirationsteorier. Åtskilliga, och däribland många högst seriösa personligheter, tyckte sig se extremhögern, Sverigedemokraterna, Ryssland, extremvänstern. Självfallet kan det inte vara en tillfällighet att händelsen inträffade så nära valet. Och inte kan de enfaldiga specialungdomarna klara av en sådan operation. Förväntan i luften att det kunde bli en verkligt intressant historia (där det underförstådda var en önskan om att man äntligen skulle få bevis och bekräftelse på den yttersta högerkantens hänsynslösa framfart). Det blev inte så (ja, en del tappra konspirationsmakare vägrar ge upp). Det var det gamla vanliga. Luften gick ur den till synes spektakulära nyheten. Som läkarna brukar säga: Inget att göra åt, går förhoppningsvis över av sig själv.

I alla fall fanns det kreativa moment i alla hastight uppkomna fantasier. Mer än vad konsten kan visa upp. Bästa konstnyheten torde vara kvarhållandet av konstcensuren i Kuba (Artnet).

Publicerat i politik, yttrandefrihet | 7 kommentarer

2629: I valet och kvalet

Inför det stundande valet (som har dramatiserats som ”ödesvalet”) går det bra för Vänsterpartiet. Det beror väl främst på att vi har fått förenklingen ”vänsterbetonad”, dvs att partierna har intagit positioner som inte alltför mycket skiljer sig åt och som liknar en mjuk vänsterpolitik. Vänsterpartiet har däremot fyllt ut en mer klassisk hållning och kan på så sätt samla entusiasterna som inte vill följa Socialdemokraternas vandring mot mitten. Inget problem att komma med radikala löften eller förhålla sig neutral till vänsterns mera radikala ungdomar. Aktionen stoppa-flyget-med-asylant var t ex inte särskilt lyckad (här gick det mesta fel, bättre än så borde man kunna visa upp), men det jublas fortfarande bland anhängarna. En antikvarisk solitär med symbolpolitik skulle man kunna säga. Att de får ett påhopp angående sitt förflutna kommer inte att påverka partiets väljare.

Miljöpartiet har haft tur med vädret och det räcker nog för att förbättra de skrala opinionssiffrorna. Centerpartiet kan därmed bli något lidande men man kämpar vidare med en frikostig syn på migrationsfrågorna för att hålla fast de väljare som har bytt fot. Partiets slogan är beundransvärd i sin ekonomi: ”Framåt”. Kan man inte bjuda på något särskilt kan man alltid fortsätta framåt mot okända mål. SD har också framgångar men kan möjligen blockeras något av klimatfrågan (om inte väderomslaget blir bestående – väljarna glömmer fort). Å andra sidan spelar det inte så stor roll eftersom inflytandet från partiet sker indirekt genom kompromisser i den vänsterbetonade skalan.

Socialdemokraterna med Löfven har inga vindar i sina segel. Det har blivit populärt med sosse-bashing. Lena Mellin konstaterade att Löfven i sitt senaste tal lovade 65 miljarder till vården, Men det visade sig vara redan effektuerade och utlovade slantar. Det är emellertid inte säker att alla märker det. Något måste man försöka med. Å andra sidan finns det en tendens att när det en längre tid har gått dåligt för ett parti kommer det så småningom en svängning. Det är inte osannolikt att svenska folket röstar fram Löfven till en ny period. Som sagt, det estetiskt mest tilltalande utfallet.

En fråga som inte blir en valfråga är: ”Vad kan politiken göra?”

Efter en längre tids frånvaro är den gode Oisin Cantwell tillbaka med ett hett ämne, angående NMR:s rätt att demonstrera (Aftonbladet).

Publicerat i politik, yttrandefrihet | 10 kommentarer

2628: P1:s dokumentär om Dan Park

P1 har gjort en dokumentär om Dan Park. Den fördjupar bilden av denne säregne konstnär. I programmet söker man svaret på frågan hur han kom att bli den han är idag. Han har haft en speciell uppväxt och han framstår som en synnerligen stillsam person. Förutom det som då har skapat en kraftfull identitet: provokatören. Provokationen är intressantare för honom än politiken. Som hans f d flickvän säger är politiken inte särskilt intressant för honom. Annat än som material för provokationen. På sitt sätt blir han en expressionistisk konstnär vars uttrycksformer är det politiskt inkorrekta. En svår position men den passar honom inte minst då han inte har så mycket kulturellt kapital att förvalta (åtminstone ännu, det har ändrat sig något). Makode Linde försvarar Park och tycker han har en uppgift i det politiska hyckleriets värld. I programmet får Park frågan om han är rasist. Hans svar är ”Tack för komplimangen”. Man kan se svaret som ett förnöjt konstaterande att han lyckats väl med att spela rollen som rasist.

Publicerat i om utställningar m m, yttrandefrihet | 17 kommentarer

2627: Den pakitanska blasfemin och Nimis

I Pakistan Är blasfemi en stor sak. Febrilt letar ivriga rättrogna (”Pakistan authority) efter material att censurera på nätet. Jag fick idag ett mejl från WordPress som meddelar att några av mina teckningar och målningar från 2011 har blivit blockerade i Pakistan. Några nyanser existerar inte i, bland objekten finns också några teckningar av klippor. Nå, motiveringen, som accepterats av WordPress, hävdar:
“Dear WordPress Team,
I am writing on behalf of Web Analysis Team of Pakistan Telecommunication Authority (PTA) which has been designated for taking appropriate measures for regulating Internet Content in line with the prevailing laws of Islamic Republic of Pakistan.
In lieu of above it is highlighted that few of the webpages hosted on your platform are extremely Blasphemous and are hurting the sentiments of many Muslims around Pakistan. The URL’s mentioned are clearly in violation of Section 37 of Prevention of Electronic Crimes Act, 2016 and Section 19 of Constitution of Pakistan.”
“Pakistan authority” hade funnit 15 nätsidor som inte föll i smaken. En del av dem kan tyckas tämligen oskyldiga som t ex den här.

Idag fick jag tillfälle att göra lite restaureringsarbete på Nimis. Många besökare och onekligen är det så att många tycker om projektet. En av dessa var den mörade journalisten Kim Wall. Hennes pojkvän berättar att i deras sista dag tillsammans ingick ett besök på Nimis. (Weekendavisen)


Dagens restaureringsobjekt

Publicerat i Nimis, yttrandefrihet | 12 kommentarer

2626: Som man ropar

Hotbilder sprungna ur spirande känslor eller genom ideologiska fantasier bär man betrakta med skepsis. En pågående diskussion som har mycket med sig av detta är ”hotet mot demokratin”. Om det finns ett sådant hot torde det närmast dyka upp enligt: demokratin kan hotas av att demokratin får för mycket demokrati. Vi har lite av den varan numera då så många tyckare och känslomässigt engagerade människor för fram sina synpunkter. På sitt bakvända sätt fungerar det dessutom. Politiker och andra spelare i samhället lyssnar mer än gärna på uppdykande hugskott (under förutsättningen att det rör sig om fenomen som i vår standarddemokrati räknas som rättmätig standard.

Ett vackert exempel är kampanjbilden som tolkades av en glad amatör som (ja, den som är hemma i konsten vet att åskådaren skapar verket enligt eget skön) ser vad hon tydligen gärna tänker på. En liten gosse genomför ett fysiskt närmande till en liten flicka, vilket förstås som otillbörligt av den uppmärksamma betrakterskan. Otaliga tolkningar är möjliga men företaget lyssnar och tillmötesgår kundens politiska interpretation. (Expressen)

Det här med bilder av människor leder lätt till man-kan-se-vad-man-vill. Det uppmärksammades på Documenta i Kassel 1987 i Robert Longos målningar av människor i olika situationer.

Publicerat i politik | 2 kommentarer

2625: Att vilja tysta med yttrandefrihet

Så har det blivit rubriker kring yttrandefriheten. Ung vänster vill störa SD:s valkampanj i Göteborg. En representant motiverar det med att de använder sin yttrandefrihet för att tysta SD. Det är klart att det inte ingår i yttrandefriheten att förhindra den. Jag skulle tro att Ung vänster inser det. Man kan undra vad man vill uppnå. Självklart ger det SD några extra knuffar framåt. Ung vänster vet nog om det också. Deras intention är nog lokal utlevelse, alltså att anhängarna får samlas kring en gemensam önskan. Så blir alla nöjda, åtminstone för tillfället. (Expressen)

Publicerat i politik, yttrandefrihet | Lämna en kommentar

2624: Nästan

Det blev nästan en utställning. Detta ”nästan” är inte ovanligt för min del. Utställningen har titeln ”I met” och utgörs av ett dussintal porträtt av representanter från konstvärlden. Sådana som jag har träffat under mina färder de senaste åren. Inga rondellhundar, det är fortfarande alltför eldfängt för att tänka på. Men det är klart att mitt namn lätt väcker djup ångest hos åtminstone några av de inblandade. Så var det också den här gången. Fantasierna frodas, skräckscenarier dukas upp och det hjälper inte om några håller huvudet kallt. Situationen blir ohållbar och jag står återigen igen med en icke-utställning.

Publicerat i om utställningar m m, Projekt | 42 kommentarer

2623: Nya hyss

Politisk strategi är, som jag ser det, den intressanta delen av politiken. SD:s valfilm om Socialdemokraterna har nu stormat in på scenen och lämnat alla andra valfilmer åt sitt öde. Recensionen (och de är många) har varit överväldigande negativa (se t ex Per Wirtén i Expressen eller Åsa Linderborg i Aftonbladet) men det spelar ingen roll, uppmärksamheten har man vunnit och åter placerat partiet inom den aktiva intressesfären. Per Wirtén uppmanar sina läsare att rösta på vilket annat parti som helst. Frågan är förstås hur många som kommer att ändra ståndpunkt och följa hans råd. SD har t o m haft lyckan att YouTube har tagit ner deras film. Men i grunden handlar det om den närmast totala oförmågan från de etablerade partierna och proffsdebattörerna att bemöta SD:s strategi. Det var man har gjort är att upprepa den strategi som man utan den minsta framgång har försökt med under ett decennium. Kreativiteten sinar och har blivit ersatt av upprördheten. Om inte annat så är det lärorikt.

Publicerat i politik | 7 kommentarer

2622: 38 år

Idag, dagens sista skälvande minuter kan jag meddela att Nimis fyller 38 år. Det var en varm eftermiddag den 31 juli 1980 som det hela inleddes. En liten artikel i Kullaliv uppmärksammar bemärkelsedagen.

Publicerat i Nimis | 1 kommentar