3164: Jihad Jane – filmen

En irländsk dokumentärfilm om Jihad Jane finns nu SVT play. Jihad Jane – hon vill som hon säger i filmen inte kallas för något annat – blev världskändis 2010 då hon erbjöd sig att mörda en svensk konstnär. Hon hade skapat sig ett nytt liv genom kontakter på nätet och konverterat till Islam. Men den jihadcell på Irland som skulle organisera dådet var dåligt organiserad. Hon åkte hem igen och det gjorde också en annan konverterad kvinnlig blondin ”Jihad Jamie”. Damerna fick tio respektive åtta års fängelse. Tragiska öden med svår social bakgrund men det visar också var det är möjligt att finna villiga martyrer.

Jihad Jane kom att förändra mitt liv. 2010 hade den omfattande uppmärksamheten med fatwan från 2007 lagt sig. ”Jihad Jane” blev en medial världssuccé som förstås även drabbade mig och ledde till flera allvarliga incidenter: kaoset i Uppsala, mordbrännarna i Nyhamnsläge och självmordsbombaren i Stockholm. Det slutade med livvakter dygnet runt.

Filmen har också ett inslag från den kortopera som sattes upp i Stockholm för ett par år sedan. Och den opera som jag tillsammans med musikern och konstnären Amit Sen fortsatt arbetar med. Jag deltar med sång…

Jihad Jane fann sin identitet. Nu frisläppt står hon stolt fast vid den.
Publicerat i film, Muhammedsaken | Lämna en kommentar

3163: Schack

Schackspel var en passion för mig i unga år. Jag uppnådde vissa lokala framgångar och vann Höganäsmästerskapet kring 1960. Även om jag inte längre är aktiv följer jag med stort intresse schackvärldens begivenheter. Med digitaliseringen öppnades helt nya möjligheter för spel och i dag spelas det över hela världen via nätet.

Alldeles aktuell är filmserien ”Queen’s Gambit” (Schack.se). Den har gett upphov till starkt ökat intresse. Filmen skildrar en ung kvinnlig schackspelares framgångar. Men fortfarande är mansdominansen mycket stor. I den absoluta världseliten finns det inga kvinnliga spelare. Den mest kända kvinnliga spelaren är Judit Polgár som nu har dragit sig tillbaka. I Sverige har vi Pia Cramling som också skördat framgångar (Expressen).

Alla vet inte att världsmästaren i schack är Magnus Carlsen från Norge. Sajten Chess24 gjorde nyligen en ranking för de genom tiderna bästa spelarna. Första platsen gavs åt Garri Kasparov, Carlsen placerades på andra plats följs av Bobby Fischer.

Ett problem för schackspelet är att det klassiska spelet förlöper tämligen långsamt. Emellertid har blixtturneringar blivit vanligare. Man spelar då ofta med 15 minuter och 10 sekunders tillägg för varje drag.

Den som önskar se en final i dagens turneringsspel kan från kl 18 idag följa Magnus Carlsen i kamp med So Wesley på Chess24.

Staffan Hallström, mest känd för sin målerisvit “Ingens hundar” var schackintresserad och har gjort en rad bilder med schackmotiv.
Publicerat i film | 1 kommentar

3162: Den utopiska känsligheten

Den här artikeln i The Atlantic är fem år gammal men den förefaller väldigt färsk. Kanske för att genomgången av de lättkränkta (av alla sorter) numera har blivit bekant. Intet är för obetydligt, det mest otroliga kan föranleda allvarliga och fullständigt humorlösa reaktioner. Kan man fråga vem som helst var de är födda? Nej. Kan man genomföra arrangemanget ”klappa en kamel”? Nej.

De som drabbas blir utstötta. Företeelsen har funnits länge men det förefaller osannolikt att denk an fortsätta hur länge som helst. Förmodligen är det en trend att tro på i brist på annat. Man kunde ju också säga att eftersom den politiska utopin har försvunnit så har den med kränkthetskulturen nått genomförandestadiet. Utopin är redan här och nu skall allt rättas till och syndarna skall sändas ut i mörkret. Se också Arvi Åhlunds artikel i Expressen.

Publicerat i politik | Lämna en kommentar

3161: Nya påbud in snöskottning

Yttrandefriheten begränsas av upphovsrätten. Riktigt vad som är tillåtet är ofta svårt att avgöra. Den danska tidningen Berlingske publicerade en satirteckning baserad på ”Den lille havfrue”. Arvingarna till upphovsmannen Edvard Eriksen är kända för att hårdbevaka sina rättigheter. Liksom i Sverige (t ex Aron Flams svenska tiger) är frågan om det rör sig om ett självständigt verk. Det förefaller som om Danmark är strängare än Sverige. I varje fall har den första instansen fäll Berlingske till böter på över 300 000. Det är inte tillåtet att demonisera ett sådant objekt: ”Det är uppenbart att Den lilla sjöjungfrun därmed förknippas med politiska budskap, högerextremism och ondska.” (SvT) (Politiken)

Vi får hoppas att nästa rättsinstans har en generösare inställning. Upphovsrättskrav i fall som dessa är en stor begränsning av yttrandefriheten.

Ett annat utspel om yttrandefriheten kommer från Fahad Qureshi (ledare för Islam Net) i en artikel i norska Aftenposten. Hans tes är att ett försvar för muhammedkarikatyrerna är ett försvar för islamofobi. Hans text bygger på att han anser att eftersom karikatyrerna anspelar på muslimer kommer de att förmedla budskapet att muslimer generellt är terrorister. Det förutsätter dock att hans tolkning är den enda möjliga vilket knappast kan vara fallet. Således ingen alltför avancerad tankegång som i grunden bygger på det som tidigare var ett sätt att tysta invändningar, påståendet att islamofobin var en helt ogrundad rädsla för inte alltför upplyftande ideologi. (Aftenposten)

Publicerat i politik, yttrandefrihet | 2 kommentarer

3160: Bystepisoden i Köpenhamn

Den danska episoden med lärare och studenter på Köpenhamns konstakademi fortsätter i grannlandet. Det handlade således om att man kastade en byst av Fredrik V i hamnen. I protest mot kolonialism /slaveri/rasism.

Att företaget är ett konstverk behöver man inte betvivla. En form av aktivistisk aktion där, enligt gruppens ledare, bystens material transformeras. Men frågan är om det är ett bra verk. Stor uppmärksamhet har det fått. I konstvärlden ändrar det inte så mycket. Där är man återhållsam med förstörelse av konstverk. Att genomföra ett överskridande i den avdelningen har aldrig skapat någon entusiasm – förutom i ytterst begränsade kretsar. Som politisk handling i det offentliga rummet har det i varje uppnått att bli känt men det finns inga tecken på att det bildar någon önskad opinion. Allt tyder på att aktionen ses som förkastlig. Summerar man handlar det om en radikal expressionism för en stark, men samtidigt begränsad trend, som faller under den postkoloniala kritiken.

Det är inte förvånande att författaren Jonas Eika stödjer företaget. Han fick Nordiska Rådets litteraturpris 2019 och i det tal han höll beskrev han den danska asylpolitiken som statsrasism. Dessa tongångar går igen i hans stödartikel i Politiken. Här är några avsnitt, typiska för det postkoloniala engagemanget. Han berör nödvändigheten att göra upp med historien. Det kan man mycket väl göra men det är ett ofantligt arbete som just nu har hängt upp sig i en företeelse under en begränsad tidsram. En uppdatering och omgestaltning av världshistorien utifrån vår tids rekommenderade värdegrund är kanske ett alldeles lysande projekt:

”BUSTE-AKTIONEN er for mig at se en billedpolitisk happening, der stiller spørgsmålstegn ved magtens ukrænkelighed og selvfejring. I dette tilfælde en kolonial og feudal magt og de måder, den lever videre på i dag. Da busten stod bagerst i Kunstakademiets Festsal – rank og stolt og højt på sokkel, så den kunne skue ud over rummet – var det ikke for at påminde om den slavegørelse og de koloniale tyverier, som foregik under Frederik den Femte. Den stod der som en fejring af kongen (som akademiets stifter), og dermed som en usynliggørelse af hans egentlige politik og dens ofre.

Da Anonyme Billedkunstnere skruede busten af dens sokkel, brød de den aura af pragt, der omgav fyrsteportrættet. Ved at smide busten i havnen tværs over for et mindesmærke for de slavegjortes frihedskamp på St. Croix, gjorde de symbolikken klar: De ønsker sig en historieskrivning, som også nærmer sig de undertryktes perspektiv. At kalde dét et forsøg på at slette historien er et retorisk røgslør, der skjuler de egentlige spørgsmål her.

Også i dag arbejdes der ihærdigt på at normalisere racistisk vold og undertrykkelse. Det er derfor størstedelen af folketingets partier konstant portrætterer brune, sorte og muslimske befolkningsgrupper som kulturelt laverestående og uciviliserede, som en trussel imod økonomien og den offentlige sikkerhed. Det er derfor ”ikke-vestlig” – denne essentialistiske betegnelse, der i det store hele er en kode for “ikke-hvid” – har erstattet sociale faktorer i de offentlige statistikker. Det er derfor, Finansministeriet bruger løgnagtige modeller til at udregne, hvor meget indvandringen koster det offentlige. Det er derfor de lyver.”

Performancegruppen Platt-form har gjort en charmig satir av konstnärernas vandaliseringsbenägenhet. Facebook

Publicerat i om utställningar m m, politik | 2 kommentarer

3159: Missljud i karnevalsstämningen

Svenska Nyheter lyckades få till det. Det fanns någon form av gott humör men provokationen uteblev inte. Som representant för de Allvarliga och Anständiga framträder Petter Larsson i SDS. Hans stora oro är att detta program legitimerar och nivellerar, att det kan vara svårt att skilja på vad som i hans värld självklart är rätt och orätt. Även Ivar Arpi i SvD är betänksam. Han tackade nej att delta. Här är ett smakprov på Larsson indignation:

”Man låter konflikten utspelas på kulturkrigets slagfält och det innebär per automatik att radikalhögern har hemmaplan. Så länge de politiska konflikterna rör ”värderingsfrågor” som invandring, brottslighet och hbtq-rättigheter kan de vinna mark på sin konservatism. Om konflikterna istället hade rört ekonomi och fördelningsfrågor hade radikalhögern omvänt inte haft mycket att vinna.

Mittenvänstern får vidare representeras av mycket kvalificerade och erfarna publicister och opinionsbildare, som här jämställs med radikalhögerns sociala medier-provokatörer och rena propagandister. Anders Lindbergs Aftonbladet, Peter Wolodarskis DN och Jan Helins SVT blir samma sak som Chang Fricks propagandasajt Nyheter idag, Dick Erixons SD-organ Samtiden och Henrik Jönssons youtubetrams.”

Emellertid måste det finnas en och annan röst full av fasa om ett sådant utspel skall ha något större värde. Sakens kärna är väl den att den politiska retoriken har många avsikter: Samla röster, visa sin förträfflighet, framstå som en intressant kritiker och därmed skapa en identitet som är igenkännbar. När allt detta och mer därtill blandas till en kompott då är dags för den högst tillfälliga Karnevalen. I morgon är allt glömt och då fortsätter det oförsonliga debattkriget.

Publicerat i politik | 1 kommentar

3158: Poddtoppen

Det var det där med yttrandefriheten. Ett ämne som är outslitligt och som ständigt aktualiseras. I Benjamin Elfors podd kan man lyssna till ett djupgående samtal mellan Elfors och hans gäst Niklas Orrenius. En hel del intressanta synpunkter. Vem tänker på att demokrati är en sen uppfinning och människans historiska samhällsform är diktatur? Och borde den svenska yttrandefriheten följa den amerikanska modellen? Sedan får vi också höra en del om hur konstnär Vilks tänker och tycker.

Poddtoppen

Niklas Orrenius
Publicerat i yttrandefrihet | 2 kommentarer

3157: I postironins era

Som bekant befinner sig samtidskonsten sedan ett bra tag i den post-ironiska perioden. Ni vet: Allvaret. Ansvaret. Värdegrunden. Rätt ideologi. Inget att skämta om eller ens misstänkliggöra. Förekommer ironin är den så lätt avläst att det inte skall vara möjligt att ta miste på vad som menas.

I väntan på att Godot skall dyka upp (säkert är han redan här men det måste erkännas och deklareras) får vi vända oss till de lite lättare instituten. Jag antar att de flesta redan har bekantat sig med SVT:s övertygande produkt: Debattörerna tar en paus:

En lite äldre men icke desto mindre välgjord produkt kan avnjutas här:

Publicerat i politik | 4 kommentarer

3156: Det måste…

Det måste hända något. Ofrånkomligt något som idag delas av medievärlden och konsten. Medievärlden är i regel väl tillgodosedd. Just nu går det att duka upp ett bord med nymornad Corona, lite nattstånden Trump, politiska förslag från olika partier som syftar till att lösa de stora samhällsproblemen (det fungerar naturligtvis inte så men är bra nyheter), lite klimat och de senaste skjutningar, bombningarna och bränderna.

Värre med konsten. Det som rapporteras nu är hur konsten och dess marknader skall hantera nedstängningarna. Ett och annat tips för hemmavarande konstnärer och konstintresserade. Dessutom har det pågått länge. Inte heller e-flux journals nya nummer kan se annat än de vanligt politiskt korrekta motivkretsarna. De rörelser som dyker, t ex BLM, blir rasande fort en del av en korrekt värdegrund och så var det med den utmaningen.

I flux-numret föreslår Nika Dubrovsky and David Graeber alternativa konstvärldar. Inte alldeles oävet men så inser författarna att det inte går att vara ironisk i dessa tider. Och återvänder till det vanliga politiska trampet.

Vi får söka i skuggorna som inte är lika synliga, långt mindre omsatta i någon slagkraftig diskurs eller kontext.

Publicerat i om utställningar m m, politik | 2 kommentarer

3155: Konstmarknaden

Rekordpriset på Nathalie Djurbergs och Hans Bergs verk, 16 miljoner på Bukowskis (som jag tidigare skrev om). Hur skall man tolka det? Är det ett genombrott för konstnärerna på en mycket hög nivå? Grundtanken i hur konstnärerna utvecklar sitt prisläge brukar beskrivas i två steg (förutsatt att det över huvud taget blir något steg alls): Först en respons i konstvärlden som leder till bra utställningsplatser och gott rykte som ”emerging Artist”. Sedan kommer marknaden krypande.

Men det finns flera blindspår. Det här exemplet kan vara en tillfällighet och belastande om inte prisbilden i övrigt följer med. Ja, redan nu kan man säga att den inte gör det eftersom andra verk av paret säljs till långt lägre priser (Bukowskis). Power Ekroth skriver mera ingående om hur konstmarknaden opererar och vilka förklaringar som är tänkbara. (Kunstkritikk)

“Krokodil, ägg, man” 2012, 16 miljoner kr
Publicerat i om utställningar m m | 6 kommentarer