Vilks.net

Den högerpopulistiska vågen har länge vällt fram över västvärlden. Det tycks vara något som skall komma någon gång längre fram och ställa till med det mest fasansfulla man kan tänka sig (Aftonbladet). Å andra sidan kan det inte vara så besvärligt eftersom det inte skall mycket till för att få benämningen högerextrem och ingå i någon populistisk fraktion. Populism är för övrigt populärt och vänstersidan har länge efterlyst en vinnande vänsterpopulism som inte riktigt vill infinna sig även om den har en omfattande utbredning i sociala medier.

Också Karin Olsson (Expressen) oroar sig men vad vore den politiska diskussionen om vi inte hade den omhuldade högerpopulismen? Angående valet i Ukraina skriver Olsson: ”Den populistiske komikern Volodymyr Zelenskyj som tycks gå mot seger verkar kanske inte vara höjden av kompetens.” Ja, hur är det då med våra svenska politiker? Är det i de leden vi kan återfinna ”höjden av kompetens”?

Det förefaller som om det ökar, att antisemitismen, islamofobin, homofobin, antifeminismen, ja, alla små eller stora känsliga områden ökar fruktansvärt genom en enorm högerextrem sväng som världen aldrig tidigare har skådat. Men lyckligtvis ökar också antiextremismen, antikapitalismen, antikommersialismen.

Summan av alla dessa utrop från alldeles bestämda håll med givna synpunkter torde närma sig 0.

Sedan må det stillsamt påpekas att alla dessa anti inte är symmetriska. Sålunda är antisemitismen en helt klassisk rasistisk hållning (om man nu inte tillhör skaran av troende konspirationsteoretiker). Islamofobin är en helt annan sak eftersom den riktar sig mot en ideologisk religion som inte kan undgå att bli politisk definierad. Den hamnar alltså i samma fack som antikommunism vilken, trots att många måhända suckar, inte ses som ett allvarligt rasistiskt problem. För övrigt är islamofobin reell, både som terrorhot (du har anledning att vara rädd även om du har statistiken som skydd) och som manipulativ politik (en kravmaskin som tär på de mänskliga rättigheterna och som på alla sätt är expansiv).

Så, människa, gläd dig! Det skall säkert ordna sig. Just nu går vi in för Klimatet!

Stina Oscarsons samtalsserie i SvD retar somliga. Bland dessa finner man. Föga förvånande, Kajsa Kis Ekman (Aftonbladet). Hon gör en stor sak av att en fredsaktivist inte fick sin intervju publicerad. Ingen tror väl på allvar att Oscarson hade någon agenda i det här. Hon skriver själv på FB att skälet var komplicerat. Ekman tycker att det var för lite vänsterfolk i samtalsserien. T ex fanns det tre ”invandringskritiska”, Katerina Janouch, Chang Frick och jag. Det kan vara något komplicerat att förstå vad ”invandringskritiska” innebär men skriver man från vänsterhållet är det enklast att sopa med kvasten. Ekman skriver vidare att ”Det är något konstigt med vår tids föreställning om yttrandefriheten. Den har nämligen bara en öppning: åt höger.” Kanske inte så konstigt ändå, den politiska korrekthetens tabu har en lättförståelig dragning mot högerhållet.

Nå, att Oscarsons serie väcker lite ont blod här till saken. Utan uppmärksamhet och en och annan protest vore det inte särskilt intressant.