3045: Kritisk konstnärlig avhandling underkänd

Under ett par decennier har det bedrivits konstnärlig forskning på konsthögskolorna. Denna forskning tillkom när konsthögskolorna skulle bli en del av högskolorna. Då skall man bedriva forskning och får medel till detta. Efter många diskussioner beslöt man att konstruera en speciell konstnärlig forskning som kombinerar forskning med konst. Eftersom det var (och är) oklart vad detta är för något beslöt man inledningsvis att sådan forskning skulle visa vad konstnärligt skapande är för något och genom detta arbete definiera den konstnärliga forskningen. Något resultat av betydelse kom inte fram utan istället en praxis med en diskursiv text och en utställning. För att accepteras skall verksamheten producera någon form av ny kunskap. Att hävda att det kommer fram ny kunskap är tämligen enkelt. Det sker med framläggandet av en doktorsavhandling och blir den godkänd får vi en konstdoktor som det nu finns gott om. Man lär inte bli bättre konstnär av det däremot bättre inom avdelningen konstnärlig forskning som bedömer sig själv.

Inget projekt har fått något gehör i konstvärlden utanför konsthögskolorna och det vi ser är framväxten av en särskild konstform som lever sitt eget liv genom en rad institutioner som ägnar sig åt denna verksamhet.

Det kan ju vara så att någon doktorandkandidat ställer sig tvivlande till hela detta företag. I varje fall har vi fått ett exempel på detta med konstnären Bogdan Szybers och hans konstnärliga avhandling ”Fauxthentication Art, Academia & Authorship (or the site-specifics of the Academic Artist)”. Det är en kritisk granskning av konstnärlig forskning, väl underbyggd. Hans tes är att denna forskning är en egen institution som upprättar sina egna kriterier och som framför allt fascineras av akademisk text.

Sålunda för första gången något som har lite allmänt intresse. Det som hände var dock att avhandlingen blev underkänd, trots att den godtagits för framläggning av handledare och ansvariga för utbildningen. I akademiska sammanhang är detta ett mycket ovanligt förfarande. Vanligtvis meddelar man handledaren att man ej kan godta arbetet. Det ligger nära till hands att det blev lite för starkt för betygsnämnden (Michelle Teran, Kai Johnsen och Julian Klein) som bland annat menade att det inte kom fram någon ny kunskap. De formulerade sina synpunkter med ett avancerat akademiskt språkbruk som kan sägas illustrera en del av Szybers textkritik. Här är ett par exempel på stil och innehåll:

“The candidate does not very deeply discuss or engage with the question of whether he strives for any contribution to the formation of knowledge through his project. The prominent impression was merely that the main purpose of the project was to demonstrate some purported phenomena connected to his basic assumptions. Being explicitly asked to comment on these observations in the disputation, the candidate did not alter them fundamentally by his answers.

But even in part (1), and much to our regret, the candidate opted to omit some crucial debate and reference as well as statistical and/or qualitative evidence or analysis in the area of artistic, gender, postcolonial, feminist, media and performance studies, both in the performative concept and in the textual analysis.”

Kraven på konstnärliga avhandlingar är inte höga. Det räcker med att man följer direktiven. Men gör man inte det och har något intressant att säga då vaknar tydligen väktarna. Spetsar man till det kan man säga att den enda konstnärliga avhandlingen av större intresse som har producerats blev underkänd. Ett gott betyg som bekräftar att när konsten och kritiken gör sig gällande passeras den akademiska smärtgränsen.

Avhandlingen kan läsas här.

Kommentar av Robert Stasinski på Kunstkritikk

Publicerat i konstteori | 1 kommentar

3044: JO avvisar

Igår kom beslutet att JO inte granskar rikspolischefens handläggning om mitt personskydd (SvT). Det spelar inte så stor roll. Hade granskningen ägt rum kan man vara säker på att den hade bemötts med ridåer som postulerar ”nödvändigt p g a hotbild” eller ”klassificerad sekretess av säkerhetsskäl”. Men i alla fall bör saken tas genom de olika instanserna för att processverket skall kunna blomma ut och de medverkande ingå i skulptursortimentet. Samtidigt som ett högst realistiskt drama utspelas. JO lämnar dessutom ett statement som givetvis förvandlas till ett metaverk, ”som om”:

“Utan titel” 2020

Skyddspersoner skall ju ha en del rättigheter, faktiskt rätt mycket för att kunna leva ett så normalt liv som möjligt. Det blir i mitt fall intressant att jämföra vad som erbjuds mig gentemot ett lite annat klientel vars väl och ve samhället bekymrar sig om. Något som Johan Westerholm har behandlat på Ledarsidorna.

Fortsättning följer.

Publicerat i livvakter | Lämna en kommentar

3043: Skulpturen Corona

Igår invigdes min skulptur ”Corona” i skulpturparken ”Konst på hög” i Kumla. Den får ersätta träskulpturen ”Waaaall” som vandaler satte eld på. Namnet ”Corona” syftar i första hand på stjärnbilden Corona Borealis vilken är en utlöpare av den antika mytologin där den på Naxos av hjälten Theseus övergivna Ariadne (kungadottern från Kreta) möter vinguden Dionysos. Han förmäler sig med henne samt ger henne en krona vilken han dock slungar upp på himlavalvet. Denna myt som har intresserat mig genom åren har fått en särskild association genom namnet ”Corona”. Den plötsliga och oväntade vändningen av ett skede.

Ur resterna av “Waaaall”
reser sig “Corona”
Publicerat i om utställningar m m, Projekt | 1 kommentar

3042: Konst och liv

Ehuru ratad och ansatt under den postmoderna eran överlevde modernismen. Efter en kortare epok med ironisk distansering återvände konsten till sin fundamentala position, subjektets känslor. Visserligen med ett kompakt socio-politiskt patos men likafullt. En målsättning för modernismens konst var att förena liv och konst. Det lyckades inte så väl men projektet skulle nå oanade höjder under den tid i vilken vi nu befinner oss. Vi fick stifta bekantskap med konstaktivisten som snabbt drog med sig stora skaror. När någon politisk rörelse drar genom världen blir anslutningen formidabelt omfattande. Någon estetisk distansering blir det emellertid inte och därigenom missar man igen möjligheten att uppnå föreningen av konst och liv. Någon egentlig förening kan det inte vara fråga om utan snarare än balans, varken för mycket eller för litet av det ena. Och ett ständigt in- och utstigande: Nu i konsten och nu i livet. Statyruljansen skulle kunna ha varit ett utmärkt inslag i detta med sina fantastiska övertoner. I varje fall ligger readymaden nära till hands när man stöter på exempel som kejsaren Konstantin och vite Krist (telegraph, sun).

Jag tycker att jag själv har lyckats ganska väl. En förutsättning är att det konstnären komponerar med är äkta livsvara. Alltså deltagare som agerar oskuldsfullt och ”äkta” (dvs. omedvetet), utan att se sin estetisering.

Publicerat i konstteori, politik, Projekt | 2 kommentarer

3041: Tillökningar i det konsthistoriska fältet

Alternativa inslag I museernas presentationer av konsthistoria har under en längre tid varit på agendan. BLM-rörelsen sätter sina spår i den här frågan. Den välkände och framgångsrike konstnären Kerry James Marshall menar att det behövs mer. Ingen lätt sak för museerna att inkludera ständigt material från alla håll. För att inte tala om hur konsthistorien skall kunna skrivas med den omfattning som nu krävs. Vad man får göra är att betrakta diverse alternativ som konstnärliga kvaliteter vilket skapar en inflation i rättvisa. Trots allt är konst i moderna mening uppbyggt kring en tämligen isolerad utveckling i västvärlden. Med konstbegreppets möjlighet till ständig expansion genom konstvärldens försorg är det naturligtvis möjligt att uppnå kvantiteter av tidigare oanade dimensioner. Frågan är om det ändrar något väsentligt i längden. Den trendighet som finns för närvarande utgör ett komplement på samma sätt som att varje land har sina lokala representanter. (artnet)

Svarta konstnärer har tidigare varit sällsynta i samtidskonsten liksom i konsthistorien. Men man får sägas att detta har förändrats. I samtidskonsten även kvalitativt. Åtskilliga av de mer profilerade storheterna tillhör den kategorin.

Publicerat i konstteori | Lämna en kommentar

3040: Från Corona till Volym

Nu har det blivit lite fart på det politiska strategispelet. Coronaeffekten har gynnat Socialdemokraterna men man kan anta att det snart är förbi. Då gäller det att hålla fast den opinion man har fått med sig. Migrationsvolymen blev nästa fråga där sossarna kan rida på vad som nog är lite trendigt och kalla det som möjligen kommer för en ”bred” lösning.

Miljöpartiet hänger på repen och har därför all anledning att försöka få fast tänkbara marginalväljare. Därför profilerar man sig mot volymen (Expressen) men samma linje kör också Vänsterpartiet (Aftonbladet). Matchen går vidare nästa väljarundersökning kan ge en vink om vem som vinner mest.

Publicerat i politik | 1 kommentar

3039: Kanariefågeln

Johan Westerholm på Ledarsidorna.

Publicerat i livvakter | Lämna en kommentar

3038: Damen med hatten

Livvaktsföreställningen fortsätter i filmformat (SvT).

Publicerat i livvakter | Lämna en kommentar

3037: Behovet av den religiösa niten

I den eviga kampen mellan vad som är ont och vad som är gott växlar föremålen. Ingen tvekan om att Rasismen har utvecklats till en religiös rörelse med starkt fanatiska uttryck. Som i den kristna religionen pekas alla ut som svåra syndare. Det enda undantag är de frälsta aktivisterna vars förtrupper agerar i en ständig domedag. Den fanatiska sektorn har dock ingen större opinion bakom sig och därför är det fullt möjligt att t ex i statydebatten inta en modererande ställning. Dock med förbehållet att man visar att man står på rätt sida.

Det är inte bara rasism som ingår i helhetsbilden av ont och gott. Idag skriver Jens Liljestrand om Paolo Robertos fall. Fallet blev gränslöst och mobbningen total. Liljestrand skriver emellertid något mera positivt om Roberto. Han betydde något för honom. (Expressen)

En sådan text är givetvis riskabel för skribenten eftersom det lätt blir misstankar om var denne står. Som han skriver kommer kanske Roberto att plockas bort ur romanen ”Flickan som lekte med elden”. Och Liljestrand fortsätter: …liksom ordet ”negerkung” har strukits ur Pippi Långstrump.

Och jag kommer inte sakna det, liksom jag inte saknar Alexander Bard, eller statyer över sydstatsgeneraler eller rasistiska karikatyrer ur Disneyfilmer. Däremot vill jag att vi någon gång ibland minns det vi städar undan, och begrundar vad som en gång utövade en sådan lockelse på oss.”

Så har han demonstrerat att han är på den rätta sidan och att vi fattiga syndare må begrunda våra synder.

Publicerat i politik | 4 kommentarer

3036: Livvakter del 7. Hemkomsten

Sålunda gäller det för mig att tänka ut vad som möjligtvis kan vara i mitt intresse att göra. Vilka intressen kan jag försvara i akt och mening att övertyga personskyddsadministratörernas ledning om att det verkligen är något jag vill göra? Några fall var odiskutabelt bestämda som varande utanför mitt intresse. Ett sådant var hämtning av Maj på flygplats. Visserligen hade jag alltid gjort detta, långt före livvaktsskyddet och även under de första åtta åren med skyddet. Nu vankades dock andra bullar och ledningen lät kort meddela att de inte medverkade till något sådant.

Emellertid finns det ändå vissa möjligheter att åtminstone komma i närheten av min önskan. Om jag inte kunde hämta hem min käresta kunde jag kanske få ta emot henne vid ankomsten? Detta kunde inte nekas. Saken var något komplicerad eftersom flygplatsen låg i Danmark. Där är det danska PET:s livvakter som tar över ansvaret. Så måste dessa kallas in för en förvisso kortvarig aktivitet men självfallet full utryckning.

Så anlände Maj, mottogs och beledsagades till tåget. Som en generös gest erbjöds hon transport över bron för att sedan på andra sidan bestiga tåget. Så långt men inte längre sträckte sig mitt intresse. Vinsten var dock försumbar varför mötet slutade med avskedsvinkning. Och vi foro åt skilda håll.

Majs vinkning på flygplatsen.
Publicerat i livvakter | Lämna en kommentar