3358: Litografi och bok

Jag har varit borta några dagar i Stockholm för att bland annat signera litografin efter min oljemålning av Nimis. Den nya Nimisboken kan nu beställas.

Litografin
Publicerat i Nimis | 2 kommentarer

3357: Osmakligt

Intervju i SvD.

“Yttrandefriheten måste få vara osmaklig. Antingen existerar den till fullo eller så finns den inte. Den prövas först när den är smaklös och utmanar etablerade samhällsnormer.”

Publicerat i yttrandefrihet | 9 kommentarer

3356: Lämplig diskurs

Även om bildkonsten visar en mångfald av tekniker och kategorier. Och även om de ledande utställningarna inte ger särskilt mycket utrymme åt måleriet är måleriet den överlägset bästa säljaren. Men det är inte bara det, måleriet har åter tagits till heder, inte minst genom de många svarta konstnärer som har dykt upp på konstscenen. I det fallet behövs det inga särskilda förklaringar till varför deras verk är intressanta. Men för andra är det inte lika enkelt. Målningar kan vara tilldragande men det räcker inte. Diskursen måste ordnas och i den ingår att konstverken skall äga en aktualitet. Ett exempel kan vara Mircea Suciu som tillhör skaran av de rumänska målarna som har haft stora framgångar med ett klassiskt inspirerat måleri med teknisk briljans. Han har bland annat gett sig på att återanvända delar av de konsthistoriska mästerverken. Ett välkänt problem och var och en för göra så gott man kan. Suciu förklarar:

“My work is focused on humanity and its actions. The option for the images presented in this show are meant mainly to push the viewer to meditate upon history, the consequences of colonialism, to arrive at a feeling of compassion related to the depicted subject.” (artnet)

Som ni ser fick han med kolonialismen vilket tyder på att konstnären har insett samtidskonstens sedan åtskilliga år grundläggande ämnesval.

Mircea Suciu
Publicerat i konstteori, om utställningar m m | 1 kommentar

3355: Kyrksamt och glada känslor

Finns det ett tävlingsmoment blir det genast så mycket intressantare. Till vår lycka anlände Kyrkovalet som har blivit ännu mera politiserat än tidigare. Vem vinner den här gången? Att svenskarna är intresserade beror både på att vi har ett intensivt politiskt läge och att det inte finns så många möjligheter för svenskarna att rösta. Tävlingsmomentet är det som tilldrar sig mest intresse. Vi vet ju att politikerna inte kan ändra så mycket och än mindre väljaren. Men en sak kan alltså väljaren helt bestämma: Vem som får flest röster. Alltid lika spännande.

Glada känslors uppvaknande vid ankomsten till talarstolen kunde miljöpartiets rörledning yppa i ett lustigt och känslofyllt tal om klaner hit och klaner dit. Framträdandet väckte mycket till liv från många håll och eftersom rätt skall vara rätt fick partiets beledsagarinna ursäkta och modifiera sitt uttalande (Expressen). Men taktiskt var det knappast någon förlust, partiet behöver marginalröster och dem kan man möjligen hämta från de affektstyrda grupperingarna.

Konstnyhet som inte är särskilt revolutionerande. Den visar hur även det bisarra inte behöver vara annat än mainstream. Gavin Turk, som har varit med ett tag som numera konsthistorisk YBA (young british artists) erbjuder pissburk, direkt från konstnären. (The Guardian)

Publicerat i om utställningar m m, politik | 5 kommentarer

3354: Boken om Nimis

Alldeles färsk är den nya boken om Nimis och alla dess förvecklingar. Jag återkommer med närmare uppgifter var och hur den kan beställas.

Publicerat i Nimis | 3 kommentarer

3353: Lämplig och mindre lämplig konst

Vad som görs i konsten är tämligen ointressant. Vem som gör det är hela saken. Minnesmärken är alldeles särskilt utsatta. I Mexiko; ursprungsbefolkningsmonumentet, kvinnlig representant, kan självfallet inte göras av en man, långt mindre om denne man inte har renrasigt ursprung. Hela denna historia som har pågått i alla fall under ett decennium tycks befinna sig i ständig acceleration. Att det överhuvudtaget är möjligt beror på att konsten blir det som den allmänna meningen i den trendsättande delen av konstvärlden bestämmer sig för. Men det finns inte mycket mer att hämta där. Dags att förbereda nästa moment i konsthistorien. (artnet)

Odd Nerdrum kom inte med på den jurybedömda norska höstutställningen. Denna utställning har alltid blivit tagen på blodigaste allvar i motsats till Liljevalchs där man sällan ser några framträdande konstnärsnamn. Nerdrum har alltid varit en nagel i ögat på det norska konstlivet. Ojämn, självbespeglande och med en outsäglig längtan efter Rembrandt kan man inte förneka att han har en given plats i den norska konsten. Refuseringen var förmodligen den återkommande avogheten. Det spelar inte så stor roll. Nerdrum vet hur man skruvar till sitt ständiga martyrium och får till ett avsevärt medieutrymme med en privat visning av ”Tre män i en båt”. Referensen till Jerome K. Jerome är självklar men inte utan poänger. Det passar knappast in i det som samtidskonstens representanter tänker sig som lämpligt. (Dagsavisen)

Publicerat i om utställningar m m | Lämna en kommentar

3352: Etikens behag

“Ethics are the aesthetics of the future” – ett citat från en av Jean-Luc Godards filmer (Le Petit Soldat). Tillskrivet Lenin. Även Lenin kan lämna ett och annat bidrag som landar väl i vår tid. Och inte minst i konsten. Frågan är om denna etik innebär distans, det så kallade ”ointresserade välbehaget”. En svår avvägning som dock kan väckas till liv genom en recension på Kunstkritikk. Biennalen i det norska Moss (jag var därstädes med 2006 men då var det andra tider) har försetts med den vinnande rubriken ”postkolonialism på punschverandan”.

Ja, därhän har det gått, det postkoloniala paternosterverket vevar på som det har gjort alltför länge men kan också ses som en behaglig cocktailmusik för besökarna. Betraktaren fullföljer konstverket men i det här fallet är det inte mycket som behöver tilläggas.

Publicerat i konstteori, om utställningar m m | 1 kommentar

3351: Max på Leger

Lite konstutställning. Max Book på Galerie Leger i Malmö.

Konstnären vinkar till publiken
Målning i blandteknik “Hej S”. Konstnären beskriver den: “En kvinna som har fallit i den dyiga bäcken. En tävlingsmotorförare har kört omkull. Kvinnan är glad att finna en olycksbroder och vinkar glatt.”
Publicerat i om utställningar m m | 3 kommentarer

3350: Bygg- & skjutbranschen

Johan Ehrenberg kunde idag i ett meddelande om tidningen ETC:s förträfflighet att det inte enbart stannar vid ideologiskt revolutionära löften. Även den pågående cementkrisen kan tidskriften hantera:

”Går det att bygga utan cement?

Klart det går!

Vi på ETC gör det!”

Generellt sett är det korrekt. Jag har t ex byggt Nimis utan cement. Men närmar man lämnar trähanteringen blir det svårare. Det finns ju ler och långhalm men det är svårt att se det som en lösning. För att nå den förborgade hemligheten är man nog tvungen att teckna en prenumeration.

”Låt oss lustiga vara”, så var det väl en gång men nu tvingas man tillägga ”med måtta och varsamt hänsynstagande”. Skjutarvisan i TV4 blev för mycket för den strama korrektheten. Å andra sidan blir det genom det bittra protestallvaret ännu lustigare: Nyheter 24.

Publicerat i politik | 14 kommentarer

3349: Ännu en hälsning från Warszawa

Utställningen i Warszawa recenseras i ETC. En modern recension med bilder och korta bildtexter. I inledningen ställs en fråga som vid närmare eftertanke är intressantare än vad recensionens ideologiska renhetsiver kommer fram till: ”Det är svårt att förstå varför en konservativ kulturminister vill ha en black face-dansk som strippar och heilar på ett museum, säger Jakub Woroncow, expert på polsk högerextremism.” Svaret är inte så svårt. Det kan ju vara att om man vill visa politisk konst utan rekommenderad pekpinne är registret omfattande.

Den här är också en liten höjdare: ”Dagens ETC reser till Warszawa och utställningshallar fyllda av n-bollar, nazihälsningar och nakna män med black face.” Sanningen att säga var det högst obetydligt av den varan. Nogsamt undvek ETC att t ex nämna det omfattande inslag av konst som behandlade kvinnoförtrycket i mellanöstern. Inget intresse visade heller för den fängslade regimkritikern Alesh Pushkin. Men det är lätt att förstå: ETC ville ha vår tids mest sexiga inslag. Kittlande.

Publicerat i om utställningar m m | 6 kommentarer