Vilks.net

Eftersom den helt dominerande tesen i vår tid är att allt är politik kan man omedelbart slå fast att ingenting är politik. Sådant hjälper dock inte utan vi tvingas delta i den politiska olympiaden som visserligen ständigt pågår men som för tillfället är materialiserad, åtminstone i digital form.

Hur kan man då handskas med detta överväldigande politiska material? Estetiskt är väl den bästa lösningen och konsten skulle ha stora möjligheter om konstvärlden inte hakat upp sig på bristande distans och hamnat i det rättfärdigas aktivism.

Hakelius bidrag i Expressen drar på rätt håll.

Det där med vårdens möjliga rasism fick Löfven att uttala sig:

“Jag blir så förbannad, det är vidrigt, när jag läste om det kändes det i magen. Vi får aldrig sluta bekämpa rasism och främlingsfientlighet, säger Stefan Löfven i en intervju med Örnsköldsviks Allehanda.” msn

Tungtrampat språk som man alltför lätt känner igen som “Löfvenska”. Kanske det behövs lite synonymer för att kunna fånga in någon förlupen röst genom ett vinnande uttalande?

“Förbannad”, skulle det inte ge lite mer nyans med “ursinnig” eller det lite mer avvägda “förtörnad” eller kanske “uppretad”. En ytterligare möjlighet vore att dra till med samtliga dessa får att få maximal eldgivning.

Vad ankommer “vidrig” låter det inte riktigt övertygande. Sparsmakat skulle jag förorda “beklämmande” men vill man ge utlopp åt en mera expressionistisk estetik är “vedervärdigt” av litterärt värde liksom dess släkting “vederstygglig”. Även “motbjudande” är tänkbart medan en intressant variation på “vidrigt” kan vara “vämjeligt”.

Själva rasismen är det mindre problemet eftersom kapitalet är förbrukat sedan länge och enbart faller under okvädingsorden. Som bekant är det inte spå viktigt vad man säger utan hur.

En utmärkt nyhet: Skall patienten ha rätt att välja läkare? Å ena sidan får man laborera med “rättvisan” å den andra med att konsumenten har alltid rätt. I SVT-klippet säger ansvarig att man skall neka. Endast kompetens gäller. Men kompetens är bara en faktor med tanke på alla val som skall göras i otaliga sammanhang. För att få full rättvisa måste kompetensen stå tillbaka – ibland. Eller hur var det nu?

Det här med hur ord skall definieras. Är ”kulturmarxist” rasistiskt? Möjligen kan man värja sig med att hänvisa till att ”rasistiskt” alltmer får betydelsen av något negativt, vara vad det vara månde. Irena Pozar går i varje fall hårt fram och ingiver en treenighet: ”Ordet är rasistiskt, antisemitiskt och konspirationsteoretiskt laddat.” (Expressen)

Det är riktigt att det är konspiratoriskt, att det hänvisar till vissa kretsar där man menar att det finna en plan i kulturvänstern som medvetet arbetar för att förstöra en nation genom politisk korrekthet och mångkultur. Någon sådan plan finns naturligtvis inte. Däremot är väl just politisk korrekthet och entusiasm för mångkultur typiska drag för en mera formell definition av kulturmarxism.

För övrigt förefaller Pozars inlägg och resonemang vara ett gott exempel på hur kulturmarxismens åsikter och argumentation.