2948: Kommitténs epilog

Postat den 2020 17 februari av Lars Vilks

Lars Vilks-kommittén bildades i Danmark 2011, ett initiativ av författaren Helle Merete Brix och konstnären Uwe Max Jensen. Kommittén, som hade n bred politisk förankring, ville göra det möjligt för mig att hålla föreläsningar och delta i seminarier och konferenser. Helle Merete Brix var den tog sig an det omfattande arbetet att arrangera mötena. Efter terrorattacken i Köpenhamn 2015 avgick flera av kommitténs medlemmar men det blev ändå en fortsättning under Brix ledning. Hon avgick 2016 och då valdes nya kommittémedlemmar in. Mikael Jalving som varit med från början arrangerade kommitténs sista konferens i mars 2017. Kommittén hade instiftat ett yttrandefrihetspris vilket hade tilldelats Charlie Hebdo (2014), Passion for Freedom (2016) och Adonis (2017).

Den senare kommitténs sammansättning hade inte den tidigare politiska bredden. Det var inte helt lyckat eftersom det därigenom framstod som verksamheten främst var islamkritisk. Jag själv menade att kommittén hade spelat ut sin roll och att det enklaste sättet att lösa upp den var att lägga ned verksamheten. Formellt sätt kunde Lars Vilks-kommittén inte avslutas emedan det inte fanns några stadgar eller andra formaliteter. Verksamheten hade bedrivits genom några få personers arbeten och alltid i samförstånd med mig vilket också gällde valet av pristagare

I den senare kommittén (2016) hade Rasmus Paludan blivit invald. Paludan var då en tämligen anonym person men det ändrade sig när han bildade det extrema partiet Stram Kurs och begynte sina provokativa antiislamdemonstrationer på olika platser i Danmark. Det framkom att han satt i kommittén och medierna frågade om hans roll där. Mitt svar var att kommittén var nedlagd vilket bekräftades av Mikael Jalving i februari 2019.

Några av de övriga medlemmarna (Uwe Max Jensen, som radikaliserats högerut och lierat sig med Rasmus Paludan och Stram Kurs) menar båda att kommittén fortsatt existerar och deklarerade för ett par dagar sedan att man utsett en medlem av partiet Stram Kurs till mottagare av yttrandefrihetspriset. Eftersom jag betraktar Lars Vilks-kommittén som nedlagd vill jag självfallet inte ha något med den här saken att göra och jag finner helt orimligt att den använder mitt namn för en politisk aktion som man alltså försöker genomföra på egen hand. Genom att publicera sig på FB och gå ut i pressen har man lyckats få en viss spridning på denna bedrägliga information.

Sn.dk

Publicerat i Föreläsningar, politik | 9 kommentarer

2947: Dagens standardkonst

Postat den 2020 15 februari av Lars Vilks

Bonniers konsthall visar en utställning om landskapsmåleri. Det är en blandning av gammalt och nytt. Man kan förstå att en sådan utställning måste ges en postmodern touch. Det äldre landskapsmåleriet får en snabb kritik i presentationstexten:

”Av natur skapades således kultur. Människa och miljö särskildes och måleriet bidrog till att befästa gränsen. Landskapet blev en kuliss mot vilken människans konstnärliga skådespel utspelades.”

Ja, det var väl inte så bra. Och det är bara att fortsätta med en numera tidstypisk undergångsvision:

”Representerad i utställningen är framförallt vår omedelbara miljö. Men klimatkatastrofen är global och så även utställningen.”

”Det är vi, ynkliga eftersläntrare, uppkomna bara de senaste mikrosekunderna i världsålderns tidskala, som har upprättat ett system vars ödeläggelse vi nu ser de förödande effekterna av. Utan oss skulle jorden repa sig i sinom tid. För att rädda oss själva och våra medvarelser kommer vi att behöva se över prioriteringarna i vårt nuvarande system, där ekonomisk tillväxt överskuggar allt annat som växer. En gång i tiden var lagen behjälplig i att driva fram industrins expansion. Många tycker att vi nu vet tillräckligt för att lagstadga i motsatt riktning.”

Kan konsten göra något åt detta? Det skulle vara att välja estetisk utformning av sådana tankar. Utställningen ger i sig inga pekpinnar förutom presentationstexten.

Med det sagt kvarstår utställningen som är både sevärd och intressant. Det är möjligt att se den mot bakgrund av ett antal olika kontexter.

För övrigt är klimatet något som har fått lite större utrymme i konsten. Det är ett svårt ämne eftersom det blir mer politik än estetik. Fortfarande är den dominerande trenden postkolonialism och dekolonisation. Detta kännetecknar dagens standardkonst. Det är alltså innehållet som ger bestämningen, estetiseringsmomentet, dvs. det som blir över efter innehållet, spelar en obetydlig roll. I första hand inte för konstnärerna men det är diskursen som anger betydelse och kvalitet.

Inför konstkritikersamfundet konferens i augusti i Växjö vill man avhandla ämnen som:

• Art, populism and nationalism

• Teaching art in times of crisis

• Climate and art: the Anthropocene

• Heritage and democracy

• The infrastructure of art: the role of institutions in a sustainable art world

• Education and criticism: art as communication

Det är alltså vad som gäller, alltså standarduppställningen för vad konsten skall kretsa kring.

Målningar av C F Hill, Julia Beck och Sara-Vide Ericson
Publicerat i om utställningar m m | 5 kommentarer

2946: Allt är möjligt som filosoferna brukar säga

Postat den 2020 13 februari av Lars Vilks

Man skall inte underskatta statsministerns kreativa förmåga. Idag fann han en brilliant förklaring på (de gåtfulla och onämnbara) ungdomsgängens brottslighet. Ingen hade fattat att det beror på fem år gamla skattesänkningar. Så får det sägas att alla inte är övertygade men det är klart att hans politiska motståndare måste passa på tillfället att bedriva opinion (Expressen).

Även om statsministerns verklighetsbild bättre skulle göra sig gällande inom konstkritiken har han en fjärdedel av väljarna bakom sig. Han har visserligen förlorat några procent sedan valet men eftersom han med sitt uttalande antyder skattehöjningar kommer förmodligen fler väljare att sluta upp i leden. Höga skatter torde vara något som Sverige lyckats skapa på egen hand.

Angående SAS-filmen som också idag tilldrar sig stor uppmärksamhet har man kunnat se listor lite varstans på vad Skandinavien har producerat. Inte för att saken handlar om det, men även om det redan är bestämt att särskilt Sverige inte har lämnat några väsentliga bidrag kan jag ändå tillfoga några specifika konstinsatser.

Danmark har Guldåldern (måleri, skulptur och Kierkegaard) under första delen av 1800-talet.

Sekelskiftesmåleriet i Norden ”Nordiskt ljus”, något som väckte stor uppmärksamhet när det samlades till en utställning i början på 1980-talet.

Norge har Munch, den helt oslagbara gestalten i den Skandinaviska kulturen.

Publicerat i politik | 8 kommentarer

2945: Engagerande processverk

Postat den 2020 12 februari av Lars Vilks

När konsten inte har något särskilt att erbjuda får det duga med ett simulakrum. Ingen kan ha undgått SAS reklamfilm. För övrig dök den redan igår upp bland kommentarerna. Och idag har det gått lös på allvar. Eftersom filmen talar om brist på skandinavisk egenart och anspelar på mångkultur är den enkla tolkningen att det rör sig om att flygbolaget vill visa upp en korrekt värdegrund. Givetvis resulterar detta i de vanliga sammanstötningarna mellan höger och vänster. Ett otal sådana artiklar och inlägg har producerats (Expressen). Nazister, troll och ryssar med vidhängande rasismanklagelse har antytts ligga bakom klagomålen (Aftonbladet). En annan möjlighet är att det handlar om den nya lågprissatsningen som kommer att slå emot de nuvarande piloterna. Som det också sägs kan detta vara ett naivt misslyckande. En kreativ tolkning ser kampanjen i dess förveckling som en lyckad reklamkupp som skall ta bort tanken på flygskam (SvT).

Så frågan är om det finns en medveten strategi i detta processverk. Jag har svårt att tro det och dessutom svårt att tänka mig att tillställningen är gynnsam för SAS. Hur som helst gränsar det till ett konstverk utan någon egentlig upphovsman, något som inte är nödvändigt. Reklamfirman som har gjort videon står bara för inspelet.

Så fick alla någon benbit att gnaga på.

Publicerat i politik | 1 kommentar

2944: Otillräckligt förtal

Postat den 2020 11 februari av Lars Vilks

Ja, Hermansson vann förtalsmålet. Allt annat hade varit märkligt. Även om den här saken är starkt politiskt bunden har konjunkturerna för de vänstersinnades vurm för religiösa skickelser ute i kanterna med tiden blivit mindre gynnsamma. Risken att förlora var stor för de klagande med vidhängande avsevärda kostnader och man frågar sig vilket motiv man har för att driva en sådan process. Knappast någon stark opinionsbildare. Möjligen för att samla kvarvarande anhängare till någon form av indignerade lamentationer. Några sådana har också producerats, inte oväntat av Martin Aagård och America Vera-Zavala i röd press. Vera Zavala ser rättegången som en pjäs men jag får tillägga att pjäsen, som sig bör, fullföljs i betraktarnas engagerade akter. Men den andra sidan dominerade, se t ex Expressens ledare.

Publicerat i yttrandefrihet | 9 kommentarer

2943: Mäta kund

Postat den 2020 11 februari av Lars Vilks

”En våg av sifferstyrning har de senaste åren svept över den offentliga sektorn. Särskilt två strömningar under 1990-talet har bäddat för dagens mätkultur: New public management och evidensbaserad praktik. Den förra bygger på idén att verksamheter kan mätas som ett företag, den andra att yrkesverksamma endast ska arbeta med metoder som har mätbara och bevisbara effekter.

Men mer mätning är ingen garant för ökad kvalitet och effektivitet. För att ta reda på de verkliga konsekvenserna behöver dessa studeras i sitt sammanhang.

Det har Teres Hjärpe gjort. I en ny avhandling har hon under 1,5 års tid följt socialsekreterare i deras arbete för att ta reda på konsekvenserna av de ökade kraven på mätbarhet. ”

Detta meddelas från Lunds universitet. Mätningsprogrammet har varit i bruk länge. Jag deltog själv i ett forskningsprogram för mer än 20 år sedan. Det handlade om mätningar inom sjukvården. Vid den tiden ändrades patienten till kund (men samtidigt meddelades att personalen inte skulle tilltala kunden med ”kunden” utan säga ”patienten”). Sedan gällde det att mäta kunden, inte minst kundens upplevelser av företagets service. Detta tog mycket tid och vinsten var obefintlig men eftersom det hade bestämts att man skulle följa företagens strategier med den nya mätkulturen fanns det inget val. Personalen skulle också arbeta med mätbara förbättringar som kunde leda till besparingar. Vid den här tiden utgick det också pris till de avdelningar som lyckades med sådana bedrifter. Ett kreativt förslag var att remittera patienter (kunder) till andra vårdområden. En avdelning fick pris för detta medan en annan hamnade i kaos beroende på den oväntade tillströmningen av nya fall. En laboratorieavdelning hade problem med att få rätt värden på några av sina tester. Ända tills man kom fram till att göra testerna omedelbart på morgonen innan utrustningen påverkades av laboratoriets ökande temperatur. Även detta tilldelades ett pris.

Det tycks inte vara över än.

Publicerat i politik | Lämna en kommentar

2942: Kommande bok om terror och konst

Postat den 2020 9 februari av Lars Vilks

Genom åren har det blivit en del att göra i Danmark. Det senaste projektet är boken om hur terror behandlas i konsten. Min uppgift har varit att skriva om bildkonsten. Tillika tog jag mig an musiken eftersom ingen annan av de andra författarna har berört denna. Dessutom har jag gjort några illustrerande teckningar. Berlingske har gjort en intervju med mig men det är en artikel som är låst. Det handlar om huruvida terroraktiviteter i sig kan ses som konst. Jag menar att det är möjligt men det torde inte finnas mer än ett exempel och det är 9/11. Jag utgår naturligtvis inte ifrån någon egen bedömning utan hur konstvärlden ser på saken. Och det finns ett rätt stort antal röster från prominenta delar av konstvärlden som menar att 9/11 är ett konstverk. Någon konstnärsidentitet finns inte bakom detta fruktansvärda drama men det är inte nödvändigt. Konstvärlden kan fritt uppfinna verk utan något särskilt behov av medveten konstnär. För den intresserade kommer boken att bli tillgänglig från den 2 mars. Mer information kommer.

Den 5 mars är det premiär på den danska filmen ”Krudttønden” i Köpenhamn.

Publicerat i Böcker, om utställningar m m | 11 kommentarer

2941: Svansens hat och en komedi

Postat den 2020 8 februari av Lars Vilks

Ivar Arpi delar med sig av sina mödor som politisk skribent i SvD. Den expressivt långtgående hatsvansen är ingen vacker historia. Icke desto mindre är den bekräftande mot den bakgrund att Arpis för somliga störande inlägg; han hade tiden på sin sida. Att möta hårt motstånd och bli kontroversiell är antingen att ha missat målet eller att ha varit före sin tid. Arpi fick ju rätt. Det som han har blivit grovt påhoppad för är fullt rimligt idag. En sedelärande historia.

En annan sedelärande historia som alltmer framstår som en komedi av Molière är den om de apatiska barnen. Detta fenomen blev snabbt heligt och fick inte kritiseras. Många troende visade sig och ännu i våra dagar finns det några tappra kvar. I övrigt är det ett falsarium som visade sig enkelt och omgående kunna botas… SvT Expressen

Publicerat i Projekt | 8 kommentarer

2940: Spökbilder

Postat den 2020 7 februari av Lars Vilks

I den intressanta rättegången angående Hermanssons förtal uppbjuder regissören America Vera-Zavala såväl yttrandefrihet som islamofobi i en något tveksam drapa (GP). Att avslöja islamister avfärdar hon: ”Väldigt ofta så framstår de som om de jagar spöken.” Hon åberopar en forskningsartikel men kvarstår hur hon har fått fram ”väldigt ofta”. Och det torde vara klart att det har framkommit en hel del graverande avslöjande.

Sedan åberopar hon censur och yttrandefrihet: ”Censur, förbud och påtryckningar för att stoppa muslimers yttrandefrihet.” Men det hon anför är bara exempel på yttrandefrihet. Något förbud mot detta kan man inte se. Vad hon talar om är olika arrangemang och de åsikter som framförs från olika sidor. Det finns naturligtvis inte någon generell rätt att få något framfört genom någons försorg.

För några år sedan hade Vera-Zavala haft andra vindar i ryggen. Nu är det kärvare att försvara islamistiska sympatier.

Publicerat i politik, yttrandefrihet | 5 kommentarer

2939: Armslängden

Postat den 2020 6 februari av Lars Vilks

Kulturministern Amanda Lind framträdde på Folk och Kultur i Eskilstuna och diskuterade bland annat konsten och armslängdens avstånd. Den enkla devisen som brukar redovisas är att politikerna inte skall blanda sig i konsten. Så menade också kulturministern men gjorde ett undantag för jämställdheten. Har man tagit det undantaget är det självfallet inte långt till nästa. Intersektionell inkludering som Torbjörn Elensky föreslår på FB.  Lika ofrånkomligt är Klimatet och i övrigt en rättvisande och demokratisk inriktning.

Inte så egendomligt, det är naturligt för politikerna att vilja få något tillbaka och gärna instrumentalisera verksamheten. Det var givetvis inte bättre förr.

Se även SVT. Föga förvånande dras stora växlar på Sölvesborg där man på mikronivå talat ur skägget.

Nåja, saken ordnar sig säkert. En liten del av investeringarna kan hamna fel. Dessutom är det mesta i konsten ointressant för politiken men någon slant går ändå dit. Å andra sidan, siktar en konstnär på medel bör man vara följsam och undvika det avstånd som armslängden utgör.

Publicerat i politik | Lämna en kommentar