Den danska episoden med lärare och studenter på Köpenhamns konstakademi fortsätter i grannlandet. Det handlade således om att man kastade en byst av Fredrik V i hamnen. I protest mot kolonialism /slaveri/rasism.
Att företaget är ett konstverk behöver man inte betvivla. En form av aktivistisk aktion där, enligt gruppens ledare, bystens material transformeras. Men frågan är om det är ett bra verk. Stor uppmärksamhet har det fått. I konstvärlden ändrar det inte så mycket. Där är man återhållsam med förstörelse av konstverk. Att genomföra ett överskridande i den avdelningen har aldrig skapat någon entusiasm – förutom i ytterst begränsade kretsar. Som politisk handling i det offentliga rummet har det i varje uppnått att bli känt men det finns inga tecken på att det bildar någon önskad opinion. Allt tyder på att aktionen ses som förkastlig. Summerar man handlar det om en radikal expressionism för en stark, men samtidigt begränsad trend, som faller under den postkoloniala kritiken.
Det är inte förvånande att författaren Jonas Eika stödjer företaget. Han fick Nordiska Rådets litteraturpris 2019 och i det tal han höll beskrev han den danska asylpolitiken som statsrasism. Dessa tongångar går igen i hans stödartikel i Politiken. Här är några avsnitt, typiska för det postkoloniala engagemanget. Han berör nödvändigheten att göra upp med historien. Det kan man mycket väl göra men det är ett ofantligt arbete som just nu har hängt upp sig i en företeelse under en begränsad tidsram. En uppdatering och omgestaltning av världshistorien utifrån vår tids rekommenderade värdegrund är kanske ett alldeles lysande projekt:
”BUSTE-AKTIONEN er for mig at se en billedpolitisk happening, der stiller spørgsmålstegn ved magtens ukrænkelighed og selvfejring. I dette tilfælde en kolonial og feudal magt og de måder, den lever videre på i dag. Da busten stod bagerst i Kunstakademiets Festsal – rank og stolt og højt på sokkel, så den kunne skue ud over rummet – var det ikke for at påminde om den slavegørelse og de koloniale tyverier, som foregik under Frederik den Femte. Den stod der som en fejring af kongen (som akademiets stifter), og dermed som en usynliggørelse af hans egentlige politik og dens ofre.
Da Anonyme Billedkunstnere skruede busten af dens sokkel, brød de den aura af pragt, der omgav fyrsteportrættet. Ved at smide busten i havnen tværs over for et mindesmærke for de slavegjortes frihedskamp på St. Croix, gjorde de symbolikken klar: De ønsker sig en historieskrivning, som også nærmer sig de undertryktes perspektiv. At kalde dét et forsøg på at slette historien er et retorisk røgslør, der skjuler de egentlige spørgsmål her.
Også i dag arbejdes der ihærdigt på at normalisere racistisk vold og undertrykkelse. Det er derfor størstedelen af folketingets partier konstant portrætterer brune, sorte og muslimske befolkningsgrupper som kulturelt laverestående og uciviliserede, som en trussel imod økonomien og den offentlige sikkerhed. Det er derfor ”ikke-vestlig” – denne essentialistiske betegnelse, der i det store hele er en kode for “ikke-hvid” – har erstattet sociale faktorer i de offentlige statistikker. Det er derfor, Finansministeriet bruger løgnagtige modeller til at udregne, hvor meget indvandringen koster det offentlige. Det er derfor de lyver.”
Performancegruppen Platt-form har gjort en charmig satir av konstnärernas vandaliseringsbenägenhet. Facebook
