3013: Livvaktsleverne

Postat den 2020 30 maj av Lars Vilks

Att leva med livvakter, ett liv i konstant karantän sedan 2010 då detta skydd tilldelades mig. Nå, det fungerade rimligt väl under många år. Men sedan kom nya chefer med sina rationaliseringsidéer. Det började med att man värderade vad jag egentligen vill göra. Om jag ville göra en sak, t ex arbeta i en trädgård, menade man att det inte var mitt intresse. Eftersom man placerat mig långt från mina hemtrakter blev förflyttningar besvärande inte minst sedan man införskaffat nya bilar som tog mycket bensin. Ville jag hämta en anhörig på en flygplats (som jag alltid har gjort) fick jag veta att det inte ingick i deras uppgifter.

I Danmark gäller regeln att livvakterna har en timmes inställningstid dygnet runt. I Sverige önskar man veckoprogram och jag har förevisats Löfvens program som förebild. Jag har försökt förklara att det är lite annorlunda för en privatperson men det hjälper inte. Vill jag göra något efter kl 18 måste det meddelas på kontorstid dagen innan. Jag får dock min dagliga rastning under den återkommande rubriken ”promenad”.

Tidigare lyssnade man på mina synpunkter och önskningar nu är det kortfattade beskedet ”Beslutet är taget, så får det bli”. Om jag klagar utreds frågorna av den lokala enheten som alltid kommer fram till att den handlar i överensstämmelse med vad den själv har beslutat.

Niklas Orrenius har skrivit om saken i DN (låst artikel).

“Beslutet är taget, så får det bli!”
Publicerat i politik, Projekt | 7 kommentarer

3012: I metall

Postat den 2020 27 maj av Lars Vilks

Tiden var inne för att presentera min skulptur som skall resas på Kvarntorpshögen utanför Kumla. Som ersättning för den nedbrunna träskulpturen Waaaall. Det blir en metallskulptur efter nedanstående skiss:

Skulpturen kommer att vara ca 11 meter hög och bär titeln Corona. Idén till detta kommer inte direkt från vår tid gissel utan från den krona som Bacchus krönte den på Naxos förtvivlade och övergivna Ariadne. Emellertid stannade inte kvar på Ariadnes huvud utan slungades upp på himlavalvet där den alltjämt kan skådas. Det som också intresserar mig är händelser som innebär en plötslig och oförutsedd vändning. Det var t ex en sådan händelse som skapade möjligheten för Corona. Vandalerna stiftade sin destruktiva brand för ett år sedan. Med den fick skulpturen en betydligt intressantare historia än tidigare och ur detta föddes Corona.

SvT

Publicerat i Projekt | 2 kommentarer

3011: Konsthögskolor

Postat den 2020 24 maj av Lars Vilks

Konstutbildningen, konsthögskolorna har fått sin fasta form. Den skall vara inkluderande och kollektiv som Ane Hjort Guttu skriver i Kunstkritikk. Det är väl så att när det blir en fastlagd ordning i den här utbildningen blir den också sämre eftersom det blir svårt att skapa opposition. Den gamla ordningen med enskilda bohemer vill man inte ha och det är klart att det är ett avslutat kapitel. Konsthögskolorna kan inte undgå att inrätta sig efter den ledande delen av konstvärlden men det sker alltid med avvikelser. På den tiden jag undervisade fanns det en markant uppfattning om att man skulle undvika samtidens ”modetrender” och satsa på grundläggande värden. Dessa grundläggande värden från den tiden är inte längre grundläggande. Man har fått andra och det rör sig givetvis om det konceptuella, sociala och politiska. Till detta fogas konstforskning som fortfarande är svårt förstå vad det är för något. Men skolan kan på egen hand definiera detta och i bästa kan det sluta med ett hyggligt konstprojekt. Det utdelas titlar vars värden är tvivelaktiga utanför den akademiska sida av konsthögskolorna. Liksom konstforskning har det föga betydelse i den kärva konstvärlden utanför skolan.

Det visar sig att de stora gemensamma rummen som skapats på skolorna inte riktigt blir vad man tänkt sig angående inkludering och gemenskap. Konstnärerna vill ha sina egna bås och vara ifred med sitt arbete. Det är rätt naturligt, konstvärlden domineras av enskilda konstnärer vars namn är deras varumärke.

Sedan är det annan sak att det är praktiskt taget nödvändigt för en konstnär att utbilda sig på en konsthögskola. Man måste lära sig vad som gäller och i det ingår också att spana på samtidskonsten som numera är ständigt aktualiserad i utbildningen.

Publicerat i konstteori | 3 kommentarer

3010: Polisens relationella estetik

Postat den 2020 22 maj av Lars Vilks

Konsten kanske visar vägen med dess ibland verksamma överskridande potential. Att det skulle få genomslag i polisarbetet ligger inte så långt borta eftersom ett antal trevare har gjorts i den riktningen, alltså den relationella estetiken. I dagens polisarbete förordas nu mer fotbollsspel. Liksom konsten som har blivit en verksamhet i största allmänhet följer nu poliskåren efter. (SvT) Hittills har mina livvakter varit helt avvisande till att utöva fotbollssporten (även när vi behöver någon extra spelare i laget). Men nu får det anses legitimerat.

Publicerat i konstteori, politik | 1 kommentar

3009: När en ser en en

Postat den 2020 21 maj av Lars Vilks

Jag har svårt för ”enskrivarna”, ni vet alla dem som ryggar inför pronomenet ”man” och hysteriskt kastar ett ”en”. Dialektalt går det bra, inget passar bättre i en Åsa-Nissefilm: ”En går här på jorden tills en inte längre går…här påjorden”.

Nåja, jag har observerat att det finns ett mindre antal konstskribenter som vädrar sin duktighet med att framföra sitt ”en”. Förmodligen är det en döende fluga. Det löjliga kommer aldrig att släppa och duktighetsvisarna kommer förmodligen att tröttna när trenden är över. Spraktidningen är på min sida.

Publicerat i politik | 3 kommentarer

3008: Nyhetskompositioner

Postat den 2020 20 maj av Lars Vilks

Robertoaffären visar främst skribenternas skrivarlust. Instängda i corona har det varit svårt att ta ut stegen och låta den indignerade basstämman ljuda. Saken har fortsatt dag efter dag och är alltså ett exempel på en riktigt användbar nyhet. Innehållet är tämligen ointressant men det spelar mindre roll. Som en MacGuffin, i centrum strålar tomheten.

Emellanåt bidrar jag själv, i all blygsamhet, till nyhetsflödet. I år bir RH-projektet 13 år och det lär fortsätta ett bra tag till. Ingen dager synes än, som det heter i visan. Den som vill fräscha upp bekantskapen med detta långvariga projekt kan lyssna på SR dokumentär på söndag den 24 maj eller redan i morgon då den sänds som podd.

Publicerat i politik, Projekt | 4 kommentarer

3007: Konsten kontra politiken

Postat den 2020 18 maj av Lars Vilks

Konsthistorikern Mathias Danbolt har en lång artikel om identitetspolitik på Kunstkritikk. Det är bra sammanfattning om hur man ser på sakernas tillstånd om avkoloniseringen/postkolnialismen är den trend man uppslukas av. Kritik mot överdrifterna (det har dock pågått i två decennier och är en given standard i dagens konst) avfärdar han kategoriskt. Han kan inte undvika att i förbigående nämna några av problemen med denna trend: Var finns konstens autonomi, vad med estetiken och hur skall man förhålla sig till den mer eller mindre uttalat aktivistiska politiken? Han skriver kort och gott:

”Spørgsmålet om autonomi forbliver med andre ord centralt, men dens æstetiske og politiske dimension kan ikke tænkes uafhængig af hinanden.”

Hur autonomin förblir central begriper jag inte, det går han inte in närmare på. Att den estetiska och politiska dimensionen är avhängiga av varandra är banalt. Det vet varje politiker numera. Det krävs en estetik för att nå ut med sina budskap. Politiken har det relativt lätt när det handlar om att vara fyndig. Konsten skall tala från en högre plattform med en enorm referensbakgrund. Det hjälper inte att vi får estetiska inslag från alla möjliga kulturer, estetiskt sett rubbar det inga cirklar. Modernismen har redan drivit estetiken i alla riktningar. Men estetik innebär i grunden en distans och det passar ju inte så bra i det här fallet. Om man hade varit mindre intresserad av att förändra världen i enlighet med identitetspolitikens diktamen hade estetiken fått en större roll. Och det allra viktigaste, att bedriva en intern estetisk kritik mot de etablerade hållningarna i konstvärlden. I det fallet blandar samman de politiska problemen i postkolonialism med de estetiska problemen i konsten. Det är så angeläget att vi får bortse från konsten. Bortsett ifrån att konsten är det medium man då har valt. Självklart borde logiken säga att den som vill skapa en förändring bör inte välja den ineffektiva konsten utan istället en politisk arena.

Även om estetisk distans är en autonom princip för konsten ingår också berättelsen/diskursen. Ett verk vilar alltid på någon form av intention. Antingen given av konstnären eller av någon annan. Vidare är verket beroende av dess receptionshistoria. Få verk har någon receptionshistoria av större intresse. Det är svårt att åstadkomma eftersom det betyder att det har väckt avsevärd uppmärksamhet. Dessutom är uppmärksamheten beroende av en kontroversiell faktor. Ett verk som applåderas unisont ger det förväntade och uppfyller en etablerad konsensus.

Utmaningar mot samtidens alltmer platta estetik är något vi får vänta på ännu ett tag. Men det kommer säkert. Även de mest envisa trender blir till slut tröttsamma.

Publicerat i konstteori, politik | Lämna en kommentar

3006: Begäret och behovet

Postat den 2020 15 maj av Lars Vilks

Mer än någonsin väntar världen på den dagliga nyheten. Under en längre tid har Corona försett oss med överväldigande stoff att ta ställning till. Senast fick vi t o m den något överraskande purjolöken. Men trots all död och förintelse och det svenska experimentet börjar tillställningen bli något nattstånden. Därför kunde den väntande publiken öppna famnen för något som kunde uppfylla högt ställda krav: Kändis ertappad av polis på bordell. Den moraliska indignationens vågor väser fram genom spalterna. Tillhandahållarna av de sexuella tjänsterna är naturligtvis utsatta individer men det skapar i sig inga stora rubriker även om det är en utbredd företeelse. Men nu blir det nyhet. Den fallne blir också intressant och får möjlighet att offentligt bekänna sina synder. Sensationen blandas med hyckleri och det gör anrättningen ännu mera tilltalande. Dagen är räddad, krönikörerna har något att hänge sig åt. Hittills tycksingen ha antytt förbindelsen mellan corona och sexövertrampet: ”Höll du det av folkhälsomyndigheten angivna smittoriskavståndet på två meter?”

Expressen

Publicerat i politik | 5 kommentarer

3005: Purjolök och bankrån

Postat den 2020 13 maj av Lars Vilks

Coronaepoken har fått en betydande tyngdpunkt i avståndsdramatiken. Den bestående nyheten idag blev utan tvekan purjolöken. Kunderna i butikerna dividerar om avståndet mellan dem. En irriterad kund angrep en annan genom att slå till med en purjolök. Nära nog en konstperformance (SvT). Det torde dock inte leda till åtal.

En annan sak, inte helt utan förbindelse med denna är modernismens strävan att sudda ut gränsen mellan konst och liv. För mer än hundra år sedan kom readymaden som gjorde det möjligt att med full perfektion imitera verkligheten. Eftersom det då är möjligt att utnämna t ex en stol till konst skulle man tro att förvirring skulle uppstå. Vilka stolar är konst och vilka är inte? Men det är svårare än man först skulle kunna tro. För vem bryr sig? Om inte nämnda stol placeras i ett konstsammanhang, isoleras och blir exklusiv.

Men det finns handfasta exempel på hur konsten och verkligheten kan kollidera. Jag påminner om det intressanta fallet med filmaren Joe Gibbons som genomförde ett antal bankrån som konstperformance. Det hjälpte inte med konsten, Gibbons dömdes till ett års fängelse. Från konstvärlden kom protester vilket ledde till en diskussion om hur nära verkligheten Gibbons önskade komma. Även rättegång och straff passar väl in i denna avancerade readymadeteknik. Dock får man säga att straffet blev förhållandevis milt. Det berodde nog på konsten. Hyperallergic.

Publicerat i om utställningar m m, politik | 2 kommentarer

3004: Återigen

Postat den 2020 12 maj av Lars Vilks

Coronakrisen har naturligtvis kraftigt påverkat aktiviteterna i konstvärlden. Biennalerna, dessa säkra riktmärken för vad som försiggår, ställs in. Under alla omständigheter är det dock svårt att komma med något nytt och avvikande. Det som presenteras är inte dåligt men det utgörs av en alltmer fast standardprodukt. En ny ledning på Konstnärshuset i Stockholm vill förstås få saker att hända. Och vad har man då tänkt sig? En av de nytillträdda, curatorn Ashik Zaman säger: ”Jag hoppas kunna lyfta frågor om etnisk mångfald och hoppas på mer samtidsfoto på sikt.” ”Det ser annorlunda ut på konstskolorna idag och det finns definitivt exempel på unga konstnärer lokalt av utomeuropeiskt ursprung som framgångsrikt ställer ut och ger en annan bild av ’konsten’.” (Kunstkritikk)

Jo, det har varit temat i förnyandet i konsten sedan början på 2000-talet. Ingen kan förneka att det har haft en intressant effekt och breddat konstvärlden och tematiken. Men det är svårt att pressa särskilt mycket mer ut ur det här. Vi stor inför det faktum att det blir mer representation än konst.

Publicerat i om utställningar m m | Lämna en kommentar