Så gick det som det gick i Afghanistan. Landets ”vältränade” (tvivelaktigt påstående) armé verkade inte intresserad av att göra motstånd mot talibanerna. Den amerikanske presidenten utannonserade i förra månaden att det inte var någon fara för ett talibanskt övertagande. Uttalandet har gått runt i världen och det var uppenbarligen ingen god profetia. SVT:s utrikesreporter Kleberg försvarar Bidens anförande enligt följande logik:
”Problemet med detta är att Joe Biden inte är någon sorts oberoende utrikesanalytiker. Han är en politiker. En politiker som verkligen, verkligen vill dra USA ut ur Afghanistan och som därmed hade väldigt starka incitament att säga som han sade och helst till och med tro på det själv, om möjligt.”
På sätt och vis korrekt. En politiker talar för sin sak och kan mycket väl höfta till med både det ena och det andra. Men priset för ett misstag kan bli stort och det är nog det fallet vi har här. En alltför stor blunder för att på ett övertygande sätt kunna försvaras.
Den verkligt intressanta frågan är varför det blev ett så snabbt bakslag för den tillstymmelse till demokrati som kunde skymtas i landet. Som det har sagts på många håll; de styrande och ledande figurerna var djupt korrumperade. Talibanerna var inte med i det spelet och även om de kommer med drakoniska lagar är de representativa för islamsk kultur. Ur västerländsk synpunkt kan man nog tala om patriarkatisk struktur fast det är rimligt att inte se den som identisk med den vanliga som så ofta åberopas. Oturligt nog spelar kolonialismen ingen större roll i landets historia. Annars hade det varit en given orsak till dagens situation. Men tills vidare får man gratulera talibanerna till en framgångsrik strategi som bestod i att invänta det rätta ögonblicket då allt kunde återställas.
