Vilks.net

Klimatkrisen har kommit att väcka allt större intresse i konstsammanhang. Den sedan nu många år väletablerade arkitekten/installatören Tomás Saraceno drar sitt strå till stacken genom att förkorta utställningstiden i galleriet för att minska energiförbrukningen. Galleriet drivs helt med förnybar energi- Men så vet vi att konsten kommer aldrig längre än till symbolhandlingar vars egentliga förtjänster ligger i hur de estetiseras. Saraceno kan också förklara varför vi inte kan hantera klimatpolitiken. Hans förklaring är inte särskilt originell. Tvärtom är det en förklaring som förklarar praktiskt taget alla mänsklighetens bekymmer och även de bekymmer som vi har över mänsklighetens bekymmer: “The capitalist, colonial, and patriarchal structures many of us are entrenched in throw up huge roadblocks to normalized problems, including climate change,”

Eller den vite mannens börda som bekvämt skapar vår tids syndabock. Äger vi såväl syndabock som undergång kan vi inte annat än vara nöjda med vår tids teologiska ansträngningar. (artnet)

Att komma till saken i klimathärvan är inte lätt eftersom det skulle innebära ett stort avsteg från regeln att en politiker bör göra så lite som möjligt. Det kan dock ersättas med samma medel som konsten alltid brukar: Symbolhandlingar och estetisering, ett sken, förrädiskt likt verkligheten (eller om det är tvärtom). Klimat-Gretas fantastiska karriär, hennes segertåg över världen alla hennes performances saknar motstycke. En sådan gestalt blir alltmer en storhet i sig och framträdandets estetik kommer helt naturligt i centrum. Enklast så. (Expressen)

Skurkregimen i Vitryssland skapar möjligheten till en lärorik dialog mellan skurkarnas försök att hävda sin auktoritet och oppositionen som rättmätigt förnekar den. Egentligen ingen lätt situation när ett land legitimerar sin politik och medborgarna skall inse att de mänskliga rättigheterna står över det som gives råda. (Aftonbladet)

En borgmästare i Florida ville förvägra två konstnärer att delta i en utställning sedan dessa skulle ha uttalat kommunistiska sympatier för sina hemländer Kina och Kuba. Det ordnade sig till slut men anmärkningsvärt i ett land som sätter yttrandefriheten högt. Antagligen var det inte ens fråga om någon yttrandefrihet utan påståenden på lösa boliner. En av konstnärerna, Cai Guo-Qiang, är sedan många år ett stort namn, ”fyrverkeri- och explosions-Cai eftersom han gärna arbetar med spektakulära krutladdningar och fyrverkeripjäser. (artnet)

Det är inte enbart i Sverige som konstnärer kastas i fängelse på grund av misshaglig konst. Sverige ståtar med denna bragd tillsammans med bland andra Kina och Ryssland. Även Vitryssland/Belarus tillhör den exklusiva grupp där man fängslande nog kan finna konstnärer fängslade. På den omtalade utställning i centret för samtidskonst i Warszawa riktas uppmärksamheten inte minst mot Belaruskonstnären Ales Pushkin som skakar galler. Något riktigt stort engagemang har inte kommit i gång från den internationella samtidskonsten. Den är ju mest upptagen av dekolonisering, antirasism, genus och klimat. I sin mångfasetterade politiska produktion har Pushkin avbildat en känd nazist som stred mot bolsjeviker under ockupationen 1944. Av regimen i Belarus tolkas verket som en hyllning och bland annat därför har Pushkin råkat illa ut. Hur verket skall uppfattas är något för publiken men inget tyder på att Pushkin skulle ha några nazistsympatier.

Allevents

Belsat