Sociala konstruktioner kontra biologi
Johan Lundberg som vid ett flertal tillfällen givit min konstsyn viss kritik har kommit med ett nytt inspel på Axessbloggen:
”Analogin kan göras till den konstdebatt som förts i somras och där inte minst Lars Vilks hävdar att konsten och den estetiska upplevelsen är extremt tidsbundna sociala konstruktioner, vilket han menar bevisas av att en idé som först nedtecknadses i slutet av 1700-talet vidareförmedlats under århundradena därefter. Problemet är bara att dessa omständigheter på intet sätt bevisar att det inte fanns estetiska upplevelser före 1700-talet.”
Jag har ägnat mycket tid åt att syna dessa saker i sina historiska sömmar och skall man redan ut detta, får man fundera på vad en upplevelse är och vad som bestämmer den. Om vi t ex tänker på Duchamps pissoar levererar den (för den mottagliga) en konstupplevelse, alltså att uppleva att detta i sitt sammanhang osannolika objekt är ett konstverk och bär med sig betydelser och konsekvenser. Någon kan då påstå att det bör ha funnits motsvarande objektupplevelser av t ex pissoarer innan de blev möjliga som konst. Men det finns inget som talar för det.
”Estetiska upplevelser” fanns inte före 1700-talet eftersom man inte hade den begreppsapparaten. Och det är så att en begreppsapparat inte enbart är att sätta ord på en företeelse. Den kan också vara specifikt skapad så att upplevelsen hänger samman med just de förutsättningar som förs fram med denna begreppsbildning. Skönhetsupplevelser finns naturligtvis långt före 1700-talet men den innebär något annat än den estetiska upplevelse som ringades in av Kant och hans efterföljare. Den upplevelse som erbjöds är betydligt mer komplex än konnässörens behov av skönhet. Den moderna konsten blev svår, konstnären som ett sanktionerat geni skulle gestalta en högre form av översinnlighet som på samma gång skulle vara ett överskridande, att pressa gränsen för det estetiskt möjliga. Och dessutom vara ett uttryck för geniets upphöjda och ofta smärtfyllda tillstånd. Den konstnärliga uppgiften hade blivit gränslöst ambitiös och kunde inte längre beskrivas som ett nytt mode. Detta ligger sedan till grund för den estetiska upplevelse som erbjuds betraktaren.
Johan Lundberg är emot social konstruktioner och jag kan hålla med honom om att företeelsen alltför lätt kan överdrivas och skapa föreställningen att allt är sociala konstruktioner och att biologin saknar betydelse. Men allt är inte heller biologi.
Hammenhögfestivalen
Någon undrade vad Amit Sen deklarerade i sina slutord om sitt konstpedagogiska projekt. Jo, han sa ungefär det jag antydde i min beskrivning för ett par dagar sedan. Hans projekt var att skapa ett projekt som kunde falla bidragsgivarna i smaken. Det här med att vända sig direkt till fotfolket med en relationell estetisk metod och samtidskonst var precis vad man önskade sig. Själva fullföljandet med alla, helt relevanta, aktiviteter var i själva verket sekundärt. När han sagt detta, i en fullsatt salong, uppstod en intensiv diskussion som kom att pågå långt in på småtimmarna.
Ladoniabiennalen
Den är hittills lågprofilerad men på några platser har man upptäckt den. Se Saatchi.
