Jaha, så kan det gå. En bekant meddelade mig att mitt köksfönster var sönderslaget och att det hade gjorts försökt till att anstifta brand på hus väggen. Genom fönstret hade gärningsmännen (antagligen var de flera) tänt eld på gardinen som bränt ett svart märke kökstaket.
Det är en säkert inte någon isolerad händelse.
Det blev en del följdeffekter efter tumultet i Uppsala. Diskussionen fortsätter och jag kan konstatera att det fortfarande är så att åtskilliga anser att det var mitt eget fel. Den som provocerar fundamentalister bär själv ansvaret.
Min enkla åsikt i denna fråga är att man skall ta avstånd ifrån och marginalisera dessa fundemantalister som bringar stor skada för den stora gruppen av muslimer. Jag har haft flera samtal med kränkta muslimer som diskuterat saken med mig på ett alldeles civiliserat och vänligt sätt.
Andra, och det är väl de som mest vill göra sig hörda, är inte lika artiga. Men ensidiga, otroligt ensidiga. Liksom jag har kunnat se i kommentarer och på facebook så är denna kategori av fanatiska muslimer uppfyllda av könsord. Min telefon har fått mottaga många doser av detta ”knulla din mamma” men ocks ”jag skall knulla dig” (sagt av unga kvinnliga muslimer) etc. Jag minns sedan inte alla invektiv som de inte fattar att jag bara gäspar åt.
Medan den här bloggen var hackad skrev jag ett par inlägg på konstvilks. Har ni inte sett dem kan de vara värda att läsa.
En fråga som ställdes bland kommentarerna är vilka politiska uppfattningar jag har och vilket parti jag tänker rösta på. Jag har inga uttalade politiska uppfattningar, i det stora hela följer jag konstvärldens värderingar (såsom jag själv är en sådan medlem). Men några avvikande meningar hyser jag som bekant. Ingen religion är värd mer än någon annan. Och kritik av Islam skall inte undanhållas för att den eventuellt skulle kunna missförstås. Om man t ex vill protestera mot att man lynchar homosexuella i lyftkranar i Iran bör man kunna göra detta utan att avstå för att det eventuellt skulle kunna drabba svenska muslimer genom missförstånd hos allmänheten.
Som konstnär tar jag annars inte ställning och röstar därför inte på något parti.
En del skribenter har anklagat mig för att ha ”unkna” uppfattningar om muslimer och att jag hyser ett hat mot Islam. Jag har funderat över vad detta skulle grunda sig på. Kan någon tipsa mig.
En kuriös detalj är att jag har blivit anmäld till diskrimineringsombudsmannen för att jag skulle ha sagt att ”invandrare är tråkiga”. Så kan det gå. Jag har ofta framfört åsikten att de flesta invandrare och inte minst muslimer är tråkiga, liksom människor i allmänhet är tråkiga. Med detta har jag avsett att de inte är intressanta för medierna vilka föredrar de fundamentala som är explosivt intressanta i debatter och annat. Men de kommer därvid att också framstå som representativa för hela invandrargruppen. De småtråkiga, som är måttligt engagerade i konstprojekt och konstföreläsningar, för vi aldrig se.
I morgon i Uppsala kommer min föreläsning och presentation att äga rum 16.15.:”Konst kan i själva verket inte vara annat än våld, grymhet och orättvisa”. Citatet från Futuristerna håller än. Om konsten anpassar sig och producerar följsamma överskridanden och nyskapande är den just inte mycket att ha.
Föreläsningen kommer att inledas med några synpunkter på yttrandefriheten, exemplifierat av David Irving och av konst som hamnat i skottgluggarna. Två fall som är tämligen färska är Dorota Nieznalska i Polen och Sooreh Hera i Holland. Det första fallet rör sig om hädelse mot religionen (hon blev till slut frikänd 2009) och det andra ett komplicerat moraliskt dilemma med en kvinnlig konstnär från Iran som gjorde en framstöt med gay Muhammed.
Jag skall också förklara hur jag ser på Rondellhundsprojektet. En sak har verkligen gått fram i detta: Att allt som sker blir en del av konstverket. Även de mest avogt inställda kritiker nämner detta med viss förundran (och argumenterar sedan om vad som är fel med det).
En nyproducerad video som sammanfattar projektets gång i debattens svallvågor kommer att visas. Under de år som har gått har jag lärt mig praktiskt taget alla förekommande argument som används för eller emot den stackars rondellhundsteckningen. Nu kan de redovisas. Till denna video har jag producerat mycket vacker musik.
Om det blir tid nog, ämnar jag dessutom visa ett eller två avsnitt av musikalen Dogs. Dess sorgliga historia kom inte längre än att vissa delar av den kunde visas på ett seminarium arrangerat av Humanisterna på ABF-huset i Stockholm 2008. Mitt valspråk ”Allting är en fördel” kommer dock väl till pass. Idag gör jag betydligt bättre videoarbeten. Det blir därför en omsorgsfull renoverad upplaga av avsnittet ”Debatt” (”The Fashion of Islamophobia”) som man kan stampa takten till. Att det till synes så seriösa debatterandet i första hand skapar ett avsevärt underhållningsvärde skall man inte glömma bort.
”Allt är politik” brukar man säga. Men det går lika bra att dra till med att ”Allt är estetik”. Vilket står överst i medvetandeskalan? Eller finns det ett tredje? ”Allt är konst”?
Vilks som rondellko i Göteborg nämnde jag häromdagen. Detta intrikata konstverk skall sannolikt på ett djupsinnigt sätt föra tankarna till kohandel, ett förfaringssätt som idag har ersatts av begreppet ”dialog”.
