Vilks.net

Den andra dagen i tingsrätten började i långsamt tempo. Den inkallade vittnena avverkades i raskt takt och flera pauser fick skjutas in. Sedan var det lunch. På eftermiddagen förhördes en polis som hade varit med på husrannsakan i Landskrona. Den påslagna datorn visade då två flikar, en till Islamiskt Forum och en till Helsingborgs Dagblads rapportering om branden i Vilks hus. Polismannen berättade också att de båda bröderna Mentor och Mensor delade ett rum som var likt en munkcell. Endast koranen i bokhyllan annars tomma väggar. Polisens dataexpert hade gjort en kopia av hårddisken och bland annat tagit fram vad bröderna hade sökt efter. Där fanns t ex bostadsadressen till konstnär Vilks.

I sin slutplädering framhävde åklagaren två punkter som han betraktade som synnerligen allvarliga. Det handlade om ett angrepp på yttrandefriheten. Och mot bakgrund av att det stod en parkerad bil på gården måste bröderna ha varit medvetna om att någon kunde ha funnits i huset. Åklagaren yrkar 6 års fängelse för den äldre brodern och 4 för den mindre.

I sitt försvar inledde advokat Nilsson med att säga att det fanns anledning att betvivla åklagaren bevisföring. Ingen skulle kunna vara så korkad att man lämnade kvar överväldigande bevismaterial på platsen. Alltså de båda brödernas jackor med namn, telefonnummer och nycklar till hemmet. En alltför osannolik historia för att vara trovärdig. Sedan gick han omsorgsfullt in på konstnär Vilks förehavanden och frammanade den välkända mediebilder av en konstnär som cyniskt och beräknande gör sig ett namn och en hacka på stackars muslimers bekostnad. För att ytterligare understryka detta läste han upp valda delar av en artikel av Jan Guillou. De båda advokaterna yrkade att deras klienter skulle försättas på fri fot. Advokat Sederholm drog ungefär samma vals som sin kollega: Vilks visste vad han gjorde. Konstvärlden är inte alls isolerad från övriga världen. Jaja, så blev det lite konstrecensioner från de båda juristerna.

Nilsson hade också läst gårdagens bloggtext och fann det relevant att nämna att där stod att den här dagen skulle bjuda på fortsatt underhållning i tingsrätten. Huru riktigt var inte detta…

Någon timme efter förhandlingen meddelade tingsrätten att bröderna skall förbli i häktet. Detta tyder på att man följer åklagarens linje.

Advokat Nilsson och advokat Sederholm som konstverk

Ingen anledning till besvikelse, föreställningen i Helsingborgs tingsrätt hade betydande underhållningsvärde. Starten var något trög när åklagaren gick genom hela luntan av den skriftliga bevisningen. Det framkom bland annat att ett bankkort tillhörigt en av bröderna använts för att köpa bensin kl. 00.15 lördagen den 15 maj (då brandattentatet ägde rum). Ingen av bröderna hade något minne av detta.

Men bröderna Mentor & Mensor förmådde inte uppvisa någon större grad av fantasi. Deras minnesförluster var kompakta. Mensor vars jacka återfanns på brottsplatsen berättade att han hade blivit av med den men kunde inte minnas när. Han hade varit i moskén på fredagsbön och gick därefter hem och lade sig kl. 23. Han steg upp vid 9 – 10 tiden dagen därpå och vistades hemma hela dagen. Han kände inte till att brodern blivit brandskadad förrän han satt på häktet i Helsingborg. Mest fängslande var Mentors grillhistoria. Det var så att man skulle ha en grillfest i Borstahusen. Genom missförstånd hade hans kompisar inte fått veta detta och därför fanns ingen av dem på plats. Men det fanns några andra och en av dem var Muhammed från Rosengård. När Mentor skulle få fart på grillen med bensin blev han svårt bränd. Muhammed och ytterligare en festdeltagare körde honom till lasarettet i Helsingborg. De följde dock inte med in på sjukhuset utan nöjde sig med att lämna av den svårt skadade. Mentor kunde inte lämna några ytterligare uppgifter om Muhammed. Enligt förundersökningsprotokollet besökte broder Mensor den skadade Mentor under dagen. Detta förnekas nu av båda. Istället var det återigen den mystiske Muhammed som kom på besök och som hade med sig nya kläder och som tog med sig de brända persedlarna. Mentor som under polisförhör fotograferats med smärre brandskada på handen tillbakavisade detta. Han pekade på sin högra hand och sade att den skada som fanns där var gammal. Åklagare replikerade att polisfotot visade vänstra handen.

I jackan fanns också en koranbok men inte heller den minns bröderna.

Bröderna meddelade att Vilks var Guds, profetens och alla muslimers fiende. Mentor fick också ett utbrott och rätten hade svårigheter att tysta ned honom när han bröt in i det pågående förhöret.

Spännande fortsättning på konstprojektet följer i morgon.

Sommarhettan till trots händer det en del. Almedalsveckan ger oss nu möjligheten att få höra vad våra politiker har att säga. Reinfeldt har redan förklarat att hans parti är samhällsbärande och idag framhäver Lars Ohly vänsterpartiet som ”välfärdspartiet”. Skillnaderna mellan de etablerade partierna är inte stora och de har förtvivlat svårt att finna skillnader. Återstår två saker för att skapa olikheter. Det ena är att lova anslående reformer som inte kan finansieras. Sådant kan gå hem. Det andra är ”känslan” eller estetiken. Väljaren kan gå efter att framstå som radikal genom att rösta vänsterut och vice versa.

Inget parti kommer att låta sig ackompanjeras av Debussys pianostycke ur Children’s Corner från 1909 ”The Little Nigar” (The Little Negro”). Svensk översättning är inte att tänka på. Det ljungande ordet i vår tid är ”rasist”. Då är det inte fråga om uttalade rasister. Sådana vet man var man har och de är därför ointressanta. Men mot dem som man kan rikta ett uns av misstanke skall man omedelbart stämpla ut ”rasist!”.

Mohamed Omar har släppt en ny bok Islamisten. Åsa Linderborg har skrivit relativt vänligt om den i Aftonbladet. Tydligen är det viktigaste för Linderborg att han reagerade mot Israels invasion i Gaza. Hon passar också på att beskriva Ayaan Hirsi som motpol till Mohamed Omar. Man kan tycka vad man vill om Hirsi men att jämställa henne med Omar är ett ordentligt övertramp. Men sådan är Linderborgs stil. När hon skriver skall hon provocera och för att göra det är överdriften det enda möjliga. Åtskilliga skribenter och läsare retar sig på hennes efterslängar och det är nödvändigt för att markera sin plats.

Ikväll medverkar jag i finsk tv. I den korta trailern här säger jag en mening på finska men i övrigt är språkbarriären svår att överskrida. Men det handlar naturligtvis om konstnärens bekymmer med sin teckning.

I morgon vecklar ytterligare en flik av konstprojektet ut sig. Den stora mordbrandsrättegången kommer med all sannolikhet att bjuda på kostlig underhållning. Inte minst ser jag fram emot att höra brödernas berättelse om hur det var att grilla i ösregn och blåst.

Idag har det spelats boll. Vilks gör drömmål.