I mitt konstprojekt får man vara beredd på många omtagningar. En del av skådespelarna har svårt att förstå att en viss argumentation har dragits ett antal gånger men kan inte avhålla sig för att traggla den en gång till. En av dessa debattörer är Peter Weiderud, ordförande i kristna socialdemokraters förbund. Hans välkända resonemang finns på Newsmill. Han finner som bekant en glädje i att jämföra Vilks med pastor Green:
”Jag är ivrig försvarare för Lars Vilks rätt att uttrycka sina åsikter. Men det innebär inte att jag tycker Lars Vilks agerar klokt eller konstruktivt. Han söker medvetet provocera och kränka en grupp som redan befinner sig i utsatthet. Det är skälet till att jag har jämfört honom med pingstpastorn Åke Green som på ett liknande sätt missbrukat religionsfriheten för att slå mot homosexuella.”
”Däremot har få av dem som har ansvar för att värna yttrandefriheten sett och förstått vad Lars Vilks ställer till med på andra sidan av sitt agerande. Jag har valt att göra det, som ett försvar för yttrandefriheten.”
Vad Weiderud drar genom ännu en gång är att man inte skall genomföra en berättigad kritik om den kan bli missförstådd och eventuellt drabba någon annan.
Det andra citatet är något som Weiderud tydligen tror befinner sig i underläge. Jag vet inte hur många debattörer som har klämt till med just det argumentet.
Jag tror de flesta känner till standardexemplet på hur fel Weideruds slalomåkning blir: Du skall inte kritisera den iranska regimen eftersom en sådan kritik kan drabba en utsatt grupp i Sverige.
Ej att förglömma den ryska kränkningsskandalen. Mer detaljer HÄR.
