Idag återkom jag från rundturen i USA och Kanada. Min kritiker Mohammad har varit mycket generös och försett bloggen med länkar som visar en del av uppmärksamheten som har kommit mig till dels. Länkarna finns under kommentarerna i föregående post.
I dessa kommentarer dyker, efter flera års frånvaro, en känd gestalt i rondellhundsprojektet, upp. Amatullah, dödshoterskan som minnesgoda bloggläsare kan erinra sig från 2007. Ett par saftiga inlägg finns, även dess under föregående posts kommentarer. Amatullah inledde också en tv karriär när hon framträdde i CNN bärandes helburka och med temperamentsfulla utbrott. Finns på YouTube.
I morgon stundar Uppsala, andra försöket, kl. 14. Uppladdningen är rigorös och ytterst svår att förutsäga. Man kan naturligtvis undra om det är värt priset. Skall man riskera våld och bråk för en princips skull? Jo, det får man nog vara beredd att göra för att få ordning på demokratins spelregler. Genom att långtgående inta en vänlig och förstående attityd har man åstadkommit precis motsatsen till vad man avsåg. Nämligen att inge en förhoppning om att yttrandefriheten i fallet Islam skall kunna inskränkas.
Det är dystert att läsa i Uppsalatidningen att den lokale imamen Ahmad Alsaeg uttalar sin besvikelse över att universitetet har bjudit in mig. Läs och förbluffas:
”Jag förstår inte varför. Det är ledsamt att ett sådant stort och välkänt lärdomssäte underblåser konflikter mellan människor.”
Med andra ord skall yttrandefriheten innehålla ett undantag för Islam, en religion som är särskilt helig. Utmanar man den skapar man splittring mellan människor. Och imamen står inte ensam i detta, med sig har han, sorgligt nog, en vänstersektion som tycks ha bytt ut Marx mot profeten Mohammed.
