Del 1067: Aktuell konsthorisont och Uppsala åter

Norsk konstbevakning är betydligt bättre än svensk. Det norska Kunstkritikk är en utmärkt plats för att orientera sig i samtidskonsten. Även utställningar i Sverige recenseras och svenska kritiker finns bland de många anmälarna. Michel Auders utställning på Lunds konsthall är inte bortglömd. Filmaren Auder har varit med ett tag och han är mest känd för att filma hela tiden, för att ha gjort filmer med Andy Warhol och för att ha varit gift med Cindy Sherman. Riktigt stor blir han inte i konstvärlden alldenstund han inte minst hör hemma i filmvärlden. Intressant är han dock och det kan vara värt att se på trailern till hans film om sitt liv.

 

Uppmärksamheten hos Kunstkritikk riktas också emot seminarier och konferenser: I Poznan framträder Peter Bürger (välkänd i konsten för Theory of the Avant-Garde, 1974) på temat High and Low. Bürger efterlyser en annan konst än den spektakulära och institutionsvänliga. Olafur Eliasson (som Bürger inte kom ihåg namnet på, tydligen är han inte så värst uppdaterad) blir exempel på det alltför tillmötesgående.

Lätt att säga men svårt att åstadkomma. På Taipeibiennalen gör curatorerna Lin Hong-john and Tirdad Zolghadr ännu en ansträngning att finna en ny riktning i biennalströmmarna:  “One can easily imagine an exhibition of political art, but what about an exhibition on the politics of art?” Hel okänd är inte den infallsvinkeln men det brukar vara svårt att få ut något särskilt av det. Konstens politik är inte något som man gärna lägger fram – utöver det organisatoriska och beroendet av ekonomi och sponsorer. Här har man kombinerat med att inte ha något tema. Temalös biennal, hjälper inte det heller, det man visar är ungefär vad man kan förvänta sig. Rätt mycket relationellt. Larry Shao, en ny taiwanesisk bekantskap, lär ut salsadans, danska Superflex fortsätter sitt arbete från förra Taipeibiennalen med att låta intresserade pröva öltillverkning. Engelskan Olivia Plender (har ställt ut flera gånger i Sverige) har inrättat ett interaktivt kontor. Bland andra ägnar sig Christian Jankowski, Shahab Fotouhi (minnesgoda iakttagare minns kanske hennes bombskydd på senaste Istanbulbiennalen) åt lite institutionskritik. Curatorerna hävdar vidare att “maybe the best we can shoot for is a different biennial instead of good biennial”. Jodå, så vilja de alla, göra en annorlunda biennal. Men vi lär få vänta ett tag till. Läget på biennalfronten är stabilt och oförändrat.

 

Shahab Fotouhi: Study for a Nuclear Bom Shelter (no. 127), 2005-09

Slutligen kan jag meddela att det kommer att göras ett nytt försök med Uppsalaföreläsningen. I maj tog det stopp redan in inledningsskedet. Nu är dagen bestämd till den 7 oktober och föranmälan är obligatorisk. Föreläsningen är uppdaterad och kommer att i större utsträckning än den första behandla konstens överskridande funktion: Snäll konst gör sig inte besvär i konsthistorien. Peter Bürger tyckte alltså detsamma.

 

Han kommer tillbaka

Det här inlägget postades i Biennaler, Föreläsningar. Bokmärk permalänken.

9 svar på Del 1067: Aktuell konsthorisont och Uppsala åter

  1. Chaan skriver:

    Vilket jävla tillhåll Uppsala är.

  2. Ceasar skriver:

    Jag hade omedelbart anmält mitt intresse om jag hade varit i Sverige vid tidpunkten för föreläsningen.

    Jag har nog aldrig riktigt förstått mig på konstens budskap men vid Uppsala föreläsningen förra gången öppnades en helt ny värld för mig.

    Som total nybörjare kämpar mina hjärnceller med att “hinna ikapp” det som för andra säkert är skåpmat. Jag lyfter på hatten och tackar dig Lars Vilks.

    Konsten som lackmus papper för yttrandefrihet är inte bara viktigt utan otroligt relevant i det Sverige som efter valet gått i fullständig spinn i kampen mot yttrandefrihet.

    Kämpa Vilks, så kommer folk att sluta upp kring dig.

    Ödmjukast
    Ceasar

  3. Cecilia skriver:

    Intressant teckning! Vad är det du har på huvudet? Och i handen?
    Är väl halvblind, antar jag.

    PS. Uppsala låter kul!

  4. mohammad skriver:

    Cecilia…love,

    I handen synes Lars greppa en antik hederlig bakelitlur…

    “- Mordbrandsanmälningar var god vänta, du har trehundranittiofem (395)i kön.”

    …och på huvudet…en tope? (hehe!)

  5. Cecilia skriver:

    Hej Mohammed

    Kul att du gillar mig. Undrar bara varför. Är lite trög.

    PS. Tupé, precis vad jag trodde.
    Bakelitlur – nä, det köper jag inte. Har både sett och använt verkliga. Helt fel i mitt tycke.
    Men spännande ser tingesten ut!

  6. Chaan skriver:

    Det är en telefon från 80-talet – modern plast, inte bakelit. Jag hade en sådan. Knapparna sitter på insidan.

  7. Cecilia skriver:

    Aha. Kände knappt igen den. Visst är det så.

  8. Cecilia skriver:

    Uno kanske? Har flera, fast icke-fungerade.
    … bud, någon?

    (Älskar designen)

  9. Chaan skriver:

    Cecilia: Uno kanske? Har flera, fast icke-fungerade.… bud, någon?(Älskar designen)  (Citera)  (Svara)

    Du kan slänga dom med gott samvete tycker jag. Om det inte är just Kobra så kommer de väl inte bli samlarobjekt. Jag slängde en hel kasse mobiler från 90-talet med laddare för några år sedan – i en sån där elinsamling öfr uttjänta prylar. Kändes bara skönt.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.