Del 1084: Örebro: Utrikespolitiska Föreningen

Postat den 2010 27 oktober av Lars Vilks

Igår genomfördes föreläsningen på Örebro Universitet för Utrikespolitiska Föreningen. Den var välbevakad. Min medföreläsare var Ulf Johansson, chefredaktör för Nerikes Allehanda. Vi gjorde entré via kulvertsystemet. Publiceringen av rondellhunden i tidningen kom att sätta igång det stora tumultet som aldrig tycks upphöra.

Ulf berättade att NA inte var den första publiceringen. Teckningen hade redan tryckts i flera svenska tidningar. Han förhörde sig med flera av dessa om det hade blivit några protester. Inget sådant hade förekommit och han menade sig ha goda publicistiska skäl: En teckning som censurerats av säkerhetsskäl och som vid den tiden inte hade setts av särskilt många. Dessutom placerades den i en ledarkontext, skriven av Lars Ströman, som behandlade ämnet religionsfrihet och vad detta innebär. Han har sedan beskyllts för många saker bland annat att han skulle ha gjort det för att NA skulle bli känd och mera lönsam.

Jag gjorde en presentation av historien bakom rondellhunden. Tillfället togs också i akt att närmare utveckla bakgrunden till mitt kända yttrande ”det finns för många muslimer i Sverige”. Som jag redan har nämnt citeras ofta denna del av en hel mening som exempel på Vilks Rasisten. Fortsättningen är alltså ”i förhållande till de resurser som integrationspolitikens förfogar över”. Inte heller det är bra eftersom en sådan kommentar betraktas som ett erkännande av SD:s politik. Men det finns mer fortsättning; mitt tillbakavisandet av multikulti. Då integrationspolitiken inte har haft några stora framgångar utropade regeringen därför det multikulturella samhället och såg problemen som olikhetens berikande kulturinslag. Självklart är det idag betänkligt att betvivla det mångkulturella samhällets förträfflighet. Det stannar dock inte här heller emedan hela tankegången är lånad från Kenan Maliks bok ”Från fatwa till jihad” som kom på svenska i fjor. Malik har dock ännu inte stämplats som anhängare av SD. Den som citerar honom utan att ange källan och svära sig helt fri drabbas av den pågående flodvågen. Malik skriver i dagens Expressen.

 

Ulf Johansson föreläser

Idag skriver också Marianne Lindeberg de Geer en debattartikel i SvD om Modernautställningen.

Publicerat i debatt, Föreläsningar, Muhammedsaken | 31 kommentarer

Del 1083: Panikpriset i Europafästningen

Postat den 2010 25 oktober av Lars Vilks

Vem skall bli årets vinnare? Jag åsyftar det nyinstiftade, ehuru alltjämt apokryfiska, Panikpriset. Sällan har de svenska debattörerna med sådan kraft, övertygelse och koncentration avfyrat så många kanonader. De politiska skribenterna har betagits av en musa vars oanade sångbarhet har skänkt oss svindlande epos. Den nya uppenbarelsen förkunnar Den Stora Undergången för Europafästningen som sluter sina inre och yttre murar. Överallt, åtminstone i och särskilt Danmark, men också i Ungern, i Frankrike,dessutom i Tyskland (just det Tyskland…), i Holland är det redan förlorat, far högerarmarna upp och ner som pistonger. Mörkermännen har redan sänt ut sina skyttar i Malmö, motdemonstranterna som inte lyckades samla mer än knappt 40 deltagare kuvades av det regn som högervindarna framtvingade.

Sjung, o gudinna om vreden som brann hos skribenten meddelsam, till kval för de tusende som ännu ej förstått det i kråksången fina!

En kandidat till Panikpriset är den inspirerade Per Svensson i Sydsvenskan.

Ett litet uppehåll tillkommer skrivandet då jag i morgon, tisdag, skall beträda Örebros territorium. På torsdag kommer jag att framföra föredrag om Gauguin i det vankelmodiga Vellinge.

Ceal Floyer Future (Som de sex ormäggen omtalade ovan)

Publicerat i debatt, Föreläsningar, Kommentarer nästan varje dag | 13 kommentarer

Del 1082: Europafortet

Postat den 2010 24 oktober av Lars Vilks

Manifesta, vars åttonde upplaga alltså nu pågår i Murcia, startades 1996 som ett forum för europeisk samtidskonst med yngre konstnärer. Fredrik Svensk recenserar evenemanget (utställning blir ett missvisande ord) i Aftonbladet. Det som fängslar mig är att hans allmänna oro för att denna utställning skulle kunna försvara Europa (”Fort Europa”) och det europeiska. I samma andetag som han uttalat detta avvisar han tanken. Intressant att det ändå skall nämnas. I samtidskonsten är nationalism strängt förbjudet, men också europism. Sådant är förkastliga former av ”etnotism”. Svensk behöver inte oroa sig, konstvärlden är i alla avseenden instampad i sin givna politiska agenda och där är sådant fullståndigt otänkbart. Som Svensk också är en representant för denna konstvärld och mer eller mindre identisk med dess rekommenderade åsikter blir hans uttalande en tautologi.

När Manifesta skapades var Europa inte något sammanhållet område, inte ens i konsten. Det tog tid för t ex Östeuropa att få fram konstnärer och institutioner som kunde leva upp till den standard som krävs i samtidskonsten. Samtidskonstens internationalisering började så smått komma igång vid sekelskiftet men blev sedan så självklart att ingen kan tänka sig något annat. Frågan är om Manifesta måste omorganiseras till att bli en helt öppen internationell utställning för att inte exkludera någon. Jag tror inte att det är nödvändigt. Årets Manifesta har temat ”dialog med Nordafrika” så man är medveten om på vilket håll man måste dra om man befinner sig i Spanien. Dock har man inte lyckats med att få tag på mer än någon enstaka algerisk eller marockansk konstnär. Internationell standard har ännu inte riktigt slagit genom där.

”What does this subtitle ”Dialogue with Northern Africa mean for us? The political situation in Europe is changing. I think we also forgot in European history what were times when there was a co-existencia, when there was no Islamic phobia and it seems that these times have been rewritten. Artists do investigate how these political problems have an effect on daily life of people. Through the mirror, through the eyes of artists we try to give a different perception,” said (curator Hedwig) Fijen.”

Den deklaration som reglerar detta är självklart påbudet om den starka gruppens respekt och öppenhet mot den svagare. Dagens Europa ses idag som en stark gruppering och det är därför nödvändigt att välja ett tema och inkludera projekt som t ex visar att man både är medveten och benägen att analysera och ifrågasätta sin egen identitet. Europeisk identitet var tema på föregående Manifesta i Italien.

Jag kan inte undgå att se alla dessa stora utställningsevenemang som en del av en officiell konst motsvarande det som en gång var salongskonsten i Paris. Opponenterna har svårt att göra sig hörda delvis beroende på att de är inkluderade.

 

Ryan Gander, England (527): Peformance (As loose as anything) under öppnandet av Manifesta.

Publicerat i aktuellt i konstvärlden, Biennaler | Lämna en kommentar