Del 1082: Europafortet

Manifesta, vars åttonde upplaga alltså nu pågår i Murcia, startades 1996 som ett forum för europeisk samtidskonst med yngre konstnärer. Fredrik Svensk recenserar evenemanget (utställning blir ett missvisande ord) i Aftonbladet. Det som fängslar mig är att hans allmänna oro för att denna utställning skulle kunna försvara Europa (”Fort Europa”) och det europeiska. I samma andetag som han uttalat detta avvisar han tanken. Intressant att det ändå skall nämnas. I samtidskonsten är nationalism strängt förbjudet, men också europism. Sådant är förkastliga former av ”etnotism”. Svensk behöver inte oroa sig, konstvärlden är i alla avseenden instampad i sin givna politiska agenda och där är sådant fullståndigt otänkbart. Som Svensk också är en representant för denna konstvärld och mer eller mindre identisk med dess rekommenderade åsikter blir hans uttalande en tautologi.

När Manifesta skapades var Europa inte något sammanhållet område, inte ens i konsten. Det tog tid för t ex Östeuropa att få fram konstnärer och institutioner som kunde leva upp till den standard som krävs i samtidskonsten. Samtidskonstens internationalisering började så smått komma igång vid sekelskiftet men blev sedan så självklart att ingen kan tänka sig något annat. Frågan är om Manifesta måste omorganiseras till att bli en helt öppen internationell utställning för att inte exkludera någon. Jag tror inte att det är nödvändigt. Årets Manifesta har temat ”dialog med Nordafrika” så man är medveten om på vilket håll man måste dra om man befinner sig i Spanien. Dock har man inte lyckats med att få tag på mer än någon enstaka algerisk eller marockansk konstnär. Internationell standard har ännu inte riktigt slagit genom där.

“What does this subtitle “Dialogue with Northern Africa mean for us? The political situation in Europe is changing. I think we also forgot in European history what were times when there was a co-existencia, when there was no Islamic phobia and it seems that these times have been rewritten. Artists do investigate how these political problems have an effect on daily life of people. Through the mirror, through the eyes of artists we try to give a different perception,” said (curator Hedwig) Fijen.”

Den deklaration som reglerar detta är självklart påbudet om den starka gruppens respekt och öppenhet mot den svagare. Dagens Europa ses idag som en stark gruppering och det är därför nödvändigt att välja ett tema och inkludera projekt som t ex visar att man både är medveten och benägen att analysera och ifrågasätta sin egen identitet. Europeisk identitet var tema på föregående Manifesta i Italien.

Jag kan inte undgå att se alla dessa stora utställningsevenemang som en del av en officiell konst motsvarande det som en gång var salongskonsten i Paris. Opponenterna har svårt att göra sig hörda delvis beroende på att de är inkluderade.

 

Ryan Gander, England (527): Peformance (As loose as anything) under öppnandet av Manifesta.

Det här inlägget postades i aktuellt i konstvärlden, Biennaler. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.