Vilks.net

Den islamistiska terrorn är inte bara tragisk den är även underhållande, inte minst i sideffekterna. Signaturen Teodor skriver:

”Vilks är ingen hjälte för han slår neråt. En verklig hjälte slår uppåt. Det har Gert Gelotte redan deklarerat på ledarsidan i GP. Hela Islam befinner sig alltså neråt.”

”Vilks slår neråt”, ett uttryck som närmast har blivit nostalgiskt. Det är debatt av modell 2007. Idag ser man det sällan och det beror på rasismofobin. Den som säger ”neråt” och pekar på muslimerna kommer att uttala en etnifiering av demokratin och sätta sig själv i högsätet med deklarationen ”Vi och de”. Med andra ord skall, enligt gängse korrekthetsordning, såväl kommentatorn som Gelotte skämmas för sitt nedlåtande sätt. Skulle muslimer vara sämre än andra? Och varför peka ut?

Under samma rubrik faller den pärla som utsprang från programledaren Micke Leijnegaard i Morgonteve när han diskuterade med Per Gudmundson. I dessa dagar är det bråda tider för att omskriva all etnifiering av en händelse som iscensatts i Stockholm av en svensk man. Ropet ”Allah akbar” lär ha skallat vid platsen och varför skulle man uppge detta i medierna och därmed etnifiera beskrivningen? Leijnegaard frågade Gudmundson om man skulle ha rapporterat utropet om det hade gjorts på göteborgska. Jag tror obetingat att man skulle ha gjort det eftersom ett ”Allååå e’ stö’rrrree” (här med göteborgsk transkription) torde ha varit något av en ljudande överraskning. Gudmundson svarade att man inte brukar översätta ”Allah akbar” i sådana sammanhang. Leijnegaard var ändå inte nöjd eftersom han menade att uppgiften kunde få människor att förknippa dådet med människor med utländsk bakgrund.

Peter Weiderud är också en av de skojigaste debattörerna (Expressen) vi har. Han saknar helt förmåga till självkritik och fortsätter att upprepa gamla klyschor där han nu vecklar in sig i den nya rasmofobins besvärliga nätverk. Om och om igen drar han det han själv tänkt ut: att pastor Green och Vilks är exempel på dåligt bruk av yttrandefrihet på samma betingelser. Jag skall inte en gång till gå i clinch med Weideruds tankevärld utan hänvisar till den avrättning som Adam Cwejman åtagit sig på Newsmill.

Ytterst populärt i dessa dagar är att redovisa terroriststatistik. Det har varit tunt med islamistiska terrorbrott i Europa. Om man alls skall tala om ”islamistiska”. Wilhelm Agrell har genom egna funderingar (SDS) kommit fram till att det är en handling av ”drömmar och livslögner och självcentrering och självdestruktion” sådant som finns hos alla terrorister. Statistiken pekar entydigt på att det är de korsikanska separatisterna och ETA som är det verkliga hotet. Att Säpo idag presenterat 200 våldsbenägna islamister är alltså ett felskär. Varför kartlägger man inte först de korsikanska separatisterna. Medierna och allmänheten tycks vara helt oförstående vilken tickande bomb som bärs i dessa famnar, kanske på en plats nära dig. Den islamistiska statistiken har repat sig under det här året. Sverige har två dåd att ståta med och även Danmark ligger bra till. Båda länderna har tills vidare inga kända korsikanska inslag.

Dagens höjdpunkt för mitt konstprojekt utgörs av Jinge. Jinges blogg har genom åren varit en av de flitigaste bidragsgivarna till projektet. Sympatiskt nog funderar Jinge ibland på vad konst är. Han får aldrig riktigt till det men jag är rörd över hans ambition. Jag kan rentav säga, vad vore rondellhunden utan Jinge? Sensibelt snabb är han också. Sedan jag funnit att jag må framställa Vilks som rondellgris har Jinge i rekordfart tagit avgörande initiativ i grisärendet (vilket onekligen knyter vackert an till årstiden). Jinge har, i utmärkt global anda, anropat Brasilien om hjälp och därifrån kommer en vacker Vilks som islamofobisk SD-gris. Carlos Latuff är en skicklig karikatyrtecknare och han lämnar omedvetet ett substantiellt bidrag till projektet. Vi konstnärer kan tyvärr inte arbeta lika raskt varför läsarna får vänta tills i morgon innan grisärendet som objekt kan visas konstifierat.

Bild och text från Jinges blogg finns HÄR. Kommentarerna är alldeles underbara och jag blev själv andlöst tagen av den energi de utstrålar.

Vi lever i en bombastisk tid.

Artikeln jag skrev till Debatt finns här. Med den svarar jag också på skuldfrågan. Självklart är jag mycket intresserad av hur mycket skuld man kan pådyvla mig. I konstvärlden, som Nils Forsberg skriver i Expressen idag, behandlar man värdigt svåra socialkritiska frågor som helt saknar effekt i världen utanför. Med min växande skuldbörda är problemet för mig precis tvärtom. Skall jag gå efter åtskilliga kommentatorer påverkar konstnär Vilks alldeles för mycket. Ett uppbåd av muslimer hade kallats in, såväl religiösa som icke-religiösa. Som då lätt händer blev det för många som försökte säga ungefär samma sak. Programledaren Belinda Olsson lät allting flyta, kanske orolig för att ett hårt styrande skulle kunna uppfattas rasismofobiskt. Istället blev det som andra VM-matchen mellan Ingemar Johansson och Floyd Paterson. Debatten avvaktade och avvaktade tills det avvaktande slog KO.

Men det är trevligt ändå. Nima Dervisch som är en skarp bloggare har jag inte träffat på länge. Men hans inlägg blev för långa och för komplexa och missförstods på fel sätt av de andra. Det var också ett tag sedan jag träffade Helena Benaouda, ordförande i Sveriges muslimers råd. Hon har aldrig varit särskilt förtjust i mig men höll i varje fall god min och visade gott humör när vi växlade några ord. Hon önskade mig lycka till och föreslog att jag först skulle lära mig rita. Hon tillade att hon inte menade att vara elak. Jag var mycket glad åt detta yttrande för jag kunde berätta att nu finns den klassiskt akademiska versionen av Rondellhunden. Eftersom Benaouda, sympatiskt nog, lägger sådan vikt vid formen, ser jag detta som en autentisk sanktion att publicera denna teckning som är helt ny. Jag har slitit åtskilligt med den och den finns också i en stor, lite friare variant i A2-format. Denna teckning skall hänga på en vägg i Örebro. Den kommer snart att dyka upp här så att ordförande och andra kan inspektera gestaltning och form och sedan komma med ett omdöme om den duger.

Något trött blev jag när en av de närvarande talade sig varm för min rätt att yttra mig fritt – för att sedan jämföra detta med pastor Greens fördömande av homosexuella. Mitt enda yttrande torde vara det enda konstruktiva förslag som lagts fram för att motverka ökad främlingsfientlighet: skapandet av en muslims Oldsberg.

Klaga skall jag inte, smörgåsarna på SvT i Göteborg är värda allt beröm och jag fick ett matpaket att förtära under min sena hemfärd.

Debatten i Debatt var en av de sämre.