Del 1123: Analysen

Extrema handlingar är de svåraste att ”förstå”. Den förste självmordsbombaren blir ett sådant fall. Någon rationell ingång till en sådan världsbild finns inte, händelsen blir en singularitet som befinner sig utanför även den mest förstående och toleranta modernitet. I andra kontexter är det mindre extremt, i Pakistan och Aghanistan är det vardagsmat. Men i inte i en modern demokrati som står för en öppen och liberal världsbild. Därför alla dessa analyser från alla möjliga vinklar. Är det förståeligt i ett teologiskt perspektivt, ett psykologiskt eller sociologiskt? Något övertygande svar finns inte, inte förrän en sådan händelse blir en del av också den svenska tillvaron så att man kan säga att ”sådant förekommer ibland”.

Det råkar vara så att ärevördiga Lukasgillet håller sin stora sammankomt på Grand i Lund ikväll. Då är min uppgift att presentera årets målade bilder vilka skapats av gillets konstnärer. Jag har också, under avsevärd tidspress, lyckats göra en film om årets målarinsats. Den skall också visas ikväll. Den pressvisning som Lukasgillet traditionellt gör på årets bilder nu på förmiddagen blir av lättförståeliga skäl ovanligt uppmärksammad i år.

Hackaren, den som inledde sin verksamhet efter upploppet i Uppsala, slog till igår och bloggen var avstängd under en kortare tid. Men min webmaster, lovard vare honom, hade förutsett att han skulle komma igång och kunde snabbt återställa allt material som han kontinuerligt gör backup på.

Självmordsbombaren kommer med all sannolikhet att öka islamofobin. ”Islamofobi” är dock redan ett missbrukat uttryck som länge har använts som ett tillhygge mot alla som kommer med någon form av kritik mot Islam och muslimer. Man ser också att åtskilliga röster har höjts för att man skall motverka en förväntad våg av rasism. Den är svår att hejda. Genom den ändlösa mängd av antirasistiska kampanjer och manifestationer som vi har sett under senare tid har man redan skapat inflation i den verksamheten. Därför är det svårt att göra något åt det. Vad som aldrig bör uppges är att skilja på extrema fanatiker (som är få men farliga) och den stora mängden som följer de demokratiska spelreglerna.

Publicerat i Kommentarer nästan varje dag, Muhammedsaken | 37 kommentarer

Del 1122: Den teatrala faktorn

Som jag förväntade mig är det nu ett stort antal personer som riktar skulden för terrordådet på mig. Deras logik är att man skall vara eftergiven mot terrorister. Följer man inte deras anvisningar kan det gå illa och oskyldiga människor drabbas. Vad man föreslår är att det skall göras undantag i demokratin, landet skall styras dels av den folkvalda regeringen och dels av terrorister. Tjusigt värre. Det tycks inte gå upp för sådana skribenter att det är terroristerna som bär ansvaret för dådet.

Som jag tidigare har skrivit har vi hamnat i ett terroristläge där amatörerna spelar huvudrollen. Terrororganisationerna har inte mycket pengar att spela med utan har valt den genialt billiga vägen att rekrytera hågade spekulanter som förmodligen påhejas och instrueras av andra i föreningen. Att dåden blir fumliga gör inte så mycket. Föga tröst att man inte får till handlingen i full skala. Nästa gång kan det gå bättre och nu har man i varje fall lyckats med att skrämma upp folket. Det är därför det dyker upp röster från pöbeln som till varje pris vill blidka fanatikerna.

Teatralt är det. Terroristföreställningen är teater i full skala, ett, som man skulle säga i konstvärlden, relationellt verk som gör propagandabilden identisk med verkligheten. Ett konstprojekt tenderar att haverera om verkligheten blir överväldigande och som en del av mitt projekt är den här händelsen på gränsen. Inte för att det i full utsträckning kan ses som en följd av min teckning från 2007, terrorismen har en mycket bredare bas och det var bara en tidsfråga innan den skulle slå rot i Sverige. Men den blasfemiska gesten är en plakatsymbol som kan åberopas tillsammans med det svenska deltagandet i Afghanistan. Nu har det alltså gått så långt att konstprojektet har fått sitt första dödsfall. Sådant är alltid dåliga nyheter för ett projekt som handlar om ett aktuellt samhällsproblem. Den goda nyheten är att den som stupade var terroristen själv, dessutom av egen önskan. Han var säkert övertygad om att han kort efter smällen skulle bestiga ett större antal jungfrur.

Jag förväntar mig att de gamla trotjänarna i debatten som Guillou och Gardell kommer att skylla händelsen på att den svenska regeringen har jagat islamister och därför hetsat upp stämningen. Sådant hör till. Positionerna i det här spelet är lika givna som låsta.

Terroristmeddelandet som gick ut till TT och Säpo talade om mina ”målningar”. Sådana finns ännu inte. Som konstnär skall man vara tacksam för alla tips och uppslag även om de kommer från terrorister.

Publicerat i Kommentarer nästan varje dag, Muhammedsaken | 72 kommentarer

Del 1121: Terroristerna önskar God Jul med eftertryck

Jaja, så fick vi tydligen lite äkta terror i Sverige till slut. Terroristerna har bestämt sig för att sätta skräck i Sverige. Redan finns det röster som höjs för att man skulle ha stoppat Vilks i tid. Då får man väl göra det nu och samtidigt avsluta kriget i Afghanistan. Och så införa Sharialagar eller vad nu terroristerna kräver. Bäst att vara medgörlig…

Publicerat i Kommentarer nästan varje dag, Muhammedsaken | 86 kommentarer