Fiktionen är grundläggande i konsten. Sålunda att det som ser ut att vara något inte är det. Likt, men undflyende. Överhuvudtaget är fiktionaliseringen ett utmärkt,( kanske det allra bästa) medel för att förstå. Fiktionen kan också spontant uppträda när en omfattande konventionalisering av en kommunikation har ägt rum. Jag tänkte på detta, inte bara idag, men inte minst ida,g med anledning av den debattartikel jag skrev om yttrandefrihet på SvT Debatt. Min roll är att spela yttrandefriheten (låt oss se min monolog som Akt III, scen 1). Yttrandefrihetens vara eller icke vara är en fråga och den ramsan kan jag alltjämt variera på skilda sätt. Intet om det känsliga ämnet. I kommentarerna återfann jag den gamla pjäsens hårdslitna konventionalia. Detta är den skönsjungande (men naturligtvis något utmattade) nostalgin:
”I ett demokratiskt samhälle ska naturligtvis konsten vara fri eftersom den berör yttrandefrihetens innersta nerv.
Det är en annan sak vad man använder den till. Genom att använda den som Lars Vilks för att håna och förlöjliga en redan utsatt, utpekad grupp, muslimska flyktingar – och därmed bli ett slagträ för fascistoida och främlingsfientliga grupper – bryter man mot ett av demokratins hedersbegrepp – humanitet och ansvarskänsla.
Gör tanke-exprimentet: Nidbilderna av judar publicerade i Tyskland på 30-talet, handlade dessa om uttryck för konstens frihet – handlade det över huvudtaget om yttrandefrihet?
I nästa offentliga performance – tillställning med polisskydd på ett par miljoner – varför inte ”symboliskt” skära halsen av ett par (bank) bonusdirektörer?
Eller den ultimata metaforen i blasfemisk anda i Sverige: Nacka den heliga kungafamiljen!
Då kan du vara säker på uppmärksamhet för din konst, Vilks – och det var väl det som var meningen?”
Den gamla godingen! Svag grupp, fascistoid, främlingsfientlig, jämförelse med 30-talets antisemitism, kostnader, förslag om korrekt kränkning samt uppmärksamhetens evangelium.
Utkast till ett omfattande men ännu ej helt utarbetat manus har varit under produktion en längre tid på min Facebook. Dessutom är det inte utan intresse. Många yngre arga muslimer ger sig tillkänna och man kan lätt inse att det finns en pedagogisk uppgift i att bringa lite stadga åt de föreställningsvärldar som där grasserar. Här ett exempel på den 15-årige Mamets världsbild:
”BÖGG LESB är förbjudet!!de inte jag som förbjöd gud har gjort de! och man får ej avbilda profeter punkt slut tror du inte vi muslimer ville göra en film av muhammed när han visas….. de står koranen en enda profet får ej avbildas…”
Eller ynglingen Redir:
”Lars vf visar du inte bilden på jesus istället för vår profet som en hund din bög:( , och du ska vara rädd snart kommer Jihad Jane knullar skiten av dig. Och jag hoppas att 2011 är ditt sista år din fitta:)”
Ungdomen Liban:
”Ska knulla din farmor fitta din mormors din syters och din mammas alla dom på samma kant o samma ställlning ska sätta dom på plats o sen ska ja halss hugga dig”
Argsinte Hayder:
”DEN SOM GILLADE BILDEN ÄR BÖGJÄVEL OCH SMUTSJÄVEL, NI KOMMER BRINNA I HELVETET OCH DÖ ERA FUCKING SVENNEJÄVLAR, NI DRICKER FÖR NI KAN INTE HA KULT.DRICK PÅ SVENNEBANANER TILLS NI BRÄNNS UPP I HELVETET ERA ÄCKLIGA SMUTSIGA GRISAR, NI LUKAT BAJS. VARJE GÅNG JA GÅR FÖRBI EN SVENSK SÅ MÅSTE HON/HAN LUKTA BAJS,ALKOHOL ELLER KUK FÖR NI KAN INTE LEVA UTAN KUKAR BÅDE MAN ELLER KVINNNA”
För att balansera genusperspektivet låter jag också Sara komma med en replik:
”tro mig, lars vilks ritade fler o fler bilder efter att han har blivit hotad för att nte de andra ska säga att han e rädd, men innerst inne vill han dö av rädsla, annars hade han vågat gå ut utan att ha polisen bakom sig.. O så som ni har yttrande frihet o får avbilda de ni vill så ska jag också ha yttrandefrihet o avbilda lars som en gris, de e ba yttrandefrihet ju..”
En i många stycken modern pjäs visar sina konturer.
Se, som ett tecken i tiden har även naturen ansträngt sig för att tysta yttrarens röst.
