Del 1142: Elit och ishockey

I en diskussion på Anna Brodows blogg drar Thomas Millroth fram, på tal om vad som är konstens elit och vad som är en bred publik:

”ju att den givna, ’borgerliga’ kulturen (=traditionell allmänbildning)är upplöst eller uppluckrad. Har den inte blivit en subkultur? Där en annan subkultur är de som gillar Lennart Jirlow? En tredje är de som bara tittar på gammal konst? Ytterligare än är de som gillar konstfilmer? Ännu en är de som sätter allt på att följa våra yngsta samtidskonstnärer? Eller de som ägnar sig åt sci fi? Etc. Jag yxar till det; men detta förhållande krånglar till det. Det finns liksom inte någon bred konstpublik att vända sig till i traditionell mening.”

Trots allt är det fortfarande så att konstpubliken är den bildade medelklassen som har blivit betydligt större medan generellt sett bildningsnivån har sjunkit en del. Jag kan inte se att den är en subkultur med tanke på de publiksiffror konstutställningarna kan visa upp. Därför kan man också säga att konstpubliken är bredare än den någonsin har varit utan att därigenom vara särskilt bred om man tänker på allmänheten. Konsten elit är helt klart de som relaterar sig till samtidskonsten och den har också haft stora framgångar. Aldrig har samtidskonsten kunnat visa så stort publikintresse som i våra dagar. Det pris som betalas är att den inte är särskilt radikal, snarare kännetecknas den av att vara kvalitetssäkrad och publikanpassad.

Idag har jag också gjort en social insats. Jag får tacka Ingwar Åhman-Eklund för hans tips. Självklart måste konsten kunna göra någonting när idrotten brottas med värdegrundsproblem. Nyheten om den stackars domaren som fick dra sig tillbaka från sin gärning då han lagt upp en Muhammedkarikatyr på sin facebook har väckt stort intresse. Vägen ut ur dilemmat är den teckning som nu finns tillgänglig för ishockeydomare och även andra intressenter. Teckningen visar hur olika kulturer kan vinna förståelse för varandra.

Det här inlägget postades i aktuellt i konstvärlden, debatt, Muhammedsaken. Bokmärk permalänken.

16 svar på Del 1142: Elit och ishockey

  1. Bark skriver:

    Blev först orolig över byggkranen och vad som hängde i den. Lugnade ner mig då det verkar vara en vanlig talja, puh….!
    Man har ju läst hemskheter om just byggkranar som ett annat land använder för andra ändamål än de gängse. Att det rörde sig om en hemtam miljö syntes ju sedan direkt på den spetsformiga byggnadens topp. Du kan verkligen sätta hjärtat i halsgropen på folk! Nu undrar jag hur jag ska våga ta till mig nästa teckning. Med de gamla telefonmodemen kom ju bilderna lite pö om pö, och man hann liksom vänja sig allteftersom. Så jag föreslår att du hädanefter publicerar dina teckningar lite i sänder, som ett pussel ungefär. Då hinner man vänja sig kanske. Dessutom blir det ju ordentligt med tid att knåpa ihop en drypande antirasistisk kommentar, med olika alternativ allteftersom det hela växer fram.

    God fortsättning!

  2. Anders Östberg skriver:

    Ishockeyklubban är för lång och ‘vinglig’. Som stursk dalkarl, född i Falun och delvis uppväxt där (ishockey är allvar), kan jag sätta mina aktier på att Borglind, Hedlund, Norsbo, Tägtström och Zandén, om de levt nu, påpekat att klubban borde ritas om.

  3. Mrhama skriver:

    @Anders:
    Bilden verkar vara ritad med fiskeögeförvrängning. Det kanske var konstnärens intention att låta den vara så lång?

    Oavsett vilket så var det en perfekt kommentar till hockeyförbundets reaktion att rita Mohammed som hockeyspelare i rondellen. Tänk att lite bus med hemsnickrade hundar kunde utveckla sig med tiden till ett sånt stort kulturellt uttryck med denna enorma remixpotential och politiska sprängkraft som konstprojektet har.

  4. mohammad skriver:

    Anders Östberg: Ishockeyklubban är för lång och ‘vinglig’.

    Det kan ju också vara så att hockeyspelaren är småvuxen och att klubban faktiskt håller det regelmässiga måttet.

  5. Jacob C skriver:

    Både mera klassiskt tecknad och ganska macho – ja han ser ut som en riktig hjälte. Så den här teckningen kanske faller Jan Guillou i smaken?

    Jag har även funderat över rondellen som symbol, vad den står för. Den runda formen har ju uråldriga heliga konnotationer (tänk: solen, mandala, mm). Kanske väcker detta att placera en helig man i denna runda form dessa associationer till liv? Samtidigt är rondellen en plats för modernitet, och därmed förbunden med en helt annan förtrollning – eller kanske avförtrollning – än de gamla världsreligionernas. Det är även en plats för möten, men för möten som aldrig riktigt blir några möten i personlig mening, eftersom de sker snabbt i bil, på ett rent funktionellt vis, möten endast reglerade av trafikregler. Jag tycker att motivet “ensam människa (eller Gud) i rondell” äger en viss motsägelsefullhet och att det går att identifiera sig med de djur, människor och gudar som står där. De ser nästan lite övergivna och arkaiska ut i denna maskinernas och kommunikationernas tid. De ser ut som liv eller rentav andar i maskinen. Eller kanske som subjekt i diskursen.

    Det slår mig nu att mina associationer kanske smått börjar likna den där chokladtexten som J. Lundberg fann alltför fånig i senaste Axess, men jag gör inte anspråk på att vara någon vidare högdiskursproducerande konstkritiker – i alla fall inte i detta inlägg – så man kanske kan få tilläta sig en liten utsvävning.

    Bästa hälsningar

  6. Lars Vilks skriver:

    Jacob C. Chokladtexten är ett exempel på en utläggning som förtvivlat försöker få något sagt om en chokladmålning och inte kommer någonvart. Jag tycker att symbolfunktionerna som finns i rondellmiljön är både rimliga och intressanta.

  7. Krister skriver:

    Jacob C,

    Vilken fin rondelltolkning Jacob C – det fick mig att se och tänka mer.
    Profeten ser ju oerhört sympatisk och vänlig ut. Iklädd hockeyutrustning ser han ut att bjuda in till lek mer än det vanliga aggresiva spelet. Kanske är det en avbild av den profeten som förkunnar fredens religion.

  8. Anders skriver:

    Men hur skall man nu tolka in att småkronorna inte fick någon medalj i JVM? Kan det ha samband med denna karikatyr? Är det månne så att Muhammed inte var en förstärkning till laget? Hans skridskoåkning var kanske inte helt fulländad? Eller var det så att man får se missen i JVM som ett straff för denna hädande teckning? Inte kan Allan se på när man hånar hans profet. Ja, vem vet?

  9. Jacob C skriver:

    Tack så mycket Krister. Det är möjligt att jag gjorde våld på verkets öppenhet – blott skaparen vet. Kanske blir detta nästan som en teodicé – är det ont eller gott. Men jo, ibland vill man gärna tolka något i humanistisk riktning!

    Just denna version ser, slår det mig, närmast urabrahamitisk ut, ja mera som någon av de gamla judiska patriarkerna än som i vart fall jag tänker mig Muhamed. Eller är det kanske asa-Tor med Moder Sveas banér på bringan?

  10. Lars Vilks skriver:

    Jacob C. Ansiktet är ett citat från Tiepolos framställning av profeten.

  11. Jacob C skriver:

    Lars. Tack. Det där med ur-abrahamitisk grundade sig kanske i mina högst privata associationer. Ja, här får jag lära mig något. Jag visste inte att Tiepolo målat Mohammed. När jag googlade hittade jag en några andra bilder av Tiepolo som också påminde lite om hockeyspelaren. Dels en på Gud Fader själv, dels en målning med titeln “En filosofs huvud”.

  12. mohammad skriver:

    Krister: Profeten ser ju oerhört sympatisk och vänlig ut.

    Profeten?

    Lars allmänt knapphändiga teologiska kunskaper och hans kristna bakgrund skymtar snarare här fram i associationer av en Vilksekommen jultomte.

    ” – Vad gör du där i rondellen igen Lars…?”

  13. Lars Vilks skriver:

    Om Mohammad hade tagit sig mödan att se i kommentarerna kunde han noterat att tomten är ett citat från Tiepolo. Du får skylla på Tiepolo om du ser en jultomte. Dock kände inte Tiepolo till någon sådan.

  14. mohammad skriver:

    Godmorgon Lars….

    Förvisso Tiepolo i egen hög person, men ursäkta, är det inte Lars Vilks som citerar och (omedvetet) uppenbarar oss sina associationer?

    Jovisst är det så…konsten är “serious business” kompis, ha en bra dag ändå, änglarna vaktar dig, det är lugnt…

  15. Lars Vilks skriver:

    Mohammad. Ursäkta tillbaka, men är det inte Mohammad som associerar efter eget skön, alltså skänker tankar om mina intentioner som du sedan tillskriver mig. Klart att det är jag som väljer men vad är det jag i så fall uttrycker med det. Varför valde jag Tiepolo?

  16. Krister skriver:

    mohammad,

    mohammad, om du är/vore muslim (hur det nu är med den saken, men skitsamma – här är du muslimernas fanbärare har jag fattat det som) uppfattar du/muslimer den här avbildningen av profeten som kränkande?
    Om vi bortser från hockeymunderingen skulle den här teckningen i Nerikes Allehande ha genererat dödshot, mordförsök och självmordsbombare?
    Är det avbildningen i sig som gör muslimer så tokstolliga även om man gör en sympatisk respektfull tolkning, citat, framställning etc. av Muhammed? Eller skulle även fanatiska fundamentalister kunna vara toleranta och låta passera en teckning av en urabrahamitisk Vilksekommen jultomte som utstrålar fred och visdom?

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.