Del 1147: En trevande konstvärld

Postat den 2011 8 januari av Lars Vilks

”Freedom of Speech” är namnet på en utställning som öppnade i december i Kunstverein i Berlin och Hamburg. En rad kända konstnärer, som Hans Haacke, Olaf Metzel, Barbara Kruger, deltar.

Utställningen har som utgångspunkt den danska karikatyrstriden. Och inte minst fjolårets händelser, mordförsöket på Kurt Westergaard och att han fick motta ett pris av förbundskanslern i Tyskland. En av curatorerna, Florian Waldvogel, säger i en intervju att karikatyrerna uppenbart är rasistiska och stereotypa. En sak som han lägger stor vikt vid är att han inte ser någon större mening i att understödja en yttrandefrihet som tillåter spridandet av lögner och felaktigheter. Han ser ett exempel bland de danska karikatyrerna där en avbildar självmordsbombare som anländer till paradiset bara för att mötas av profeten som säger att man har kört slut på jungfrurna. Gravallvarligt säger Waldvogel att detta är felaktigt, terrorister drivs inte av det motivet. Säkert kan det vara så, men karikatyrer är överdrifter, ofta humoristiska.

Karikatyrerna är i varje fall med på utställningen och det är kanske första gången de visas i ett seriöst konstsammanhang. Den fråga som jag finner intressant är om de därför är att betrakta som konst. Tecknarna är inte med på konstnärlistan utan ingår i en del av utställningen med pressmateria. I en recension i Art – Das Kunstmagazin skriver kritikern att teckningarna är estetiskt mindre intressanta.

I och för sig kan man försvara att karikatyrerna är konst. Då med hjälp av den generellt liberala grundinställning som finns i konstvärlden. Tecknade bilder överhuvudtaget kan utan några större invändningar klassificeras som konst. Men ofta då som dålig eller ointressant konst. Karikatyrer kan mycket väl komma in i konstvärlden och behandlas som intressanta arbeten men de måste alltså bekräftas genom att ställas ut som sådana. Kurt Westergaard är fortfarande inte erkänd av konstvärlden och saknas följaktligen på artfacts.

Idag publicerar jag en teckning som kostat en hel del möda: Livvakt betraktar ek i vinterlandskap.

Publicerat i om utställningar m m, Teckningar | 22 kommentarer

Del 1146: Mera mirakel i politiken?

Postat den 2011 7 januari av Lars Vilks

Den sekulära normen blir för mycket för Per Wirtén. Som skribent på vänsterkanten med kristet engagemang kan man se honom som talesman för den omisskännliga nyreligiositet som kan skymtas i dessa fästen. Wirtén sammanfattar i en artikel i SDS sin välformulerade oro:

”När den sekulära normen får grepp över samhället – inte bara i statens strukturer – blir religion en skandal, kristendom en pinsamhet och islam en provokation.”

Han har så rätt och frågan är bara vad man skall invända mot det. Wirtén minns ett gammalt par med bibeln framför sig som undrade över ”eviga straff eller möjlig förlåtelse för de mest onda människor”. Själv undrar han fortfarande över dessa frågor. Och det kan man göra som en privat affär. Problemet uppenbarar sig dock i att religionerna med dess heliga skrifter lätt blir auktoriteter och källskrifter för politiska åtgärder. Den sekulära normen är långt ifrån självklar den måste konstant försvaras från allehanda religiösa föreställningar om eviga sanningar och annat hokus pokus. I går utförde påven en sakral readymade när han utnämnde Big Bang till ett verk av självaste generaldirektören i den katolska firman. Som Guds ställföreträdare kan påven ägna sig åt sådana trollerinummer. Det sekulära är oundvikligt när man som motkraft inte har annat än skrifter som med liknande magiska gester har förvandlats till kanoniska rättesnören. Tekniken har tillämpats under lång tid. Gud ryggar tillbaka från det omedelbara deltagandet. En gång var han genuint aktiv, ilsken, svartsjuk och benägen på folkmord. Numera är han en allt tunnare abstraktion som skall konsolidera vetenskapen. Den roll som tilldelats Gud i det här fallet är, som hos Aristoteles ”den förste röraren”. Men det håller förstås inte, Gud får också visa sig mer bokstavligt – men genom påvens försorg och bekräftelse. Så blev t ex Josemaría Escrivá, skaparen av Opus Dei, sanktifierad 2002. Han gillade självpiskning och var inte precis någon feminist.

Wirtén ger sig på Per Bauhns och Disa Demirbag-Stens bok Till frihetens försvar som är alldeles för sekulär för hans smak:

”Troende måste däremot villkorslöst acceptera olika dominerande värderingar och synsätt, inskärper de strängt.”

Ja, vad tänker han sig? Att visst kan Gud ha fixat Big Bang. Borde man inte lära ut det i skolorna?

Publicerat i debatt, Kommentarer nästan varje dag | 20 kommentarer

Del 1145: I mödosam tankeflykt

Postat den 2011 6 januari av Lars Vilks

Han resonerar och resonerar och försöker förgäves att få tankeslingorna att gå ihop. Vissa debattörer gör sig bäst som omedvetna underhållare. Jag tänker på Peter ”Broderskaparen” Weiderud som är igång igen. Nu på SvT Debatt där han förklarar för de fåkunniga varför S-muslimer inte kan förväntas ha samma förståelse för HBT-personer. Konklusionen är att man därför inte kan begära att de visar respekt för den kategorin. Det kommer att ta lite tid innan de hinner ikapp, menar Weiderud. Under tiden får de väl ägna sig åt att knacka bög.

Jag kan inte se annat än att detta fall är solklart. Kommer man till ett land som Sverige där man har en modern syn på HBT-personer får man upplysas om vilka förhållande som gäller här. Att visa respekt för förlegade fördomar finns det ingen anledning till.

Vänder man på steken blir det ännu intressantare. HBT-personer som skall till Mellanöstern bör av respekt inte åka dit eftersom de inte kan räkna med någon respekt. De får inte ens möjligheten till en inskolningstid för att förstå att de är oönskade.

Ömsesidig respekt har uppenbara begränsningar.

Jag presenterar idag min teckning: Rondelluppställning i vilken bland annat återges en Peugeot 504 vilken beräknas bli såld för ca 1 miljon dollar. Automobilen har rullat i Iran och dess normala värde är ca 1500 Euros.

Publicerat i debatt, Teckningar | 28 kommentarer