Ännu ett litet blad i det mer än utdragna rondellhundsdramat har vänts. Den intensiva mordhoterskan Amatullah var idag inkallad till rättegång i Helsingborg. Förhandlingarna blev emellertid inställda sedan den åtalade inte behagat infinna sig i domstolen. Utvecklingen var knappast förvånande. Amatullah har entydigt deklarerat att hon inte accepterar svensk lag så varför skulle hon då springa till tingsrätten? Dessutom har det inga konsekvenser. Om målsägare eller vittnen uteblir får de hosta upp 2 000 kr, gärningsmannen, eller i detta fall, gärningskvinnan, kan idka sin frånvaro helt gratis. Hon kommer att få en ny kallelse som hon inte kommer att bry sig om. Till slut lär hon dock bli hämtad. Men det är säkert en lång resa dit. Amatullah inledde sina mordhot i stor stil 2007 och dömdes till bötesstraff. I fjor återupptog hon verksamheten med en serie fräscha hot som dök upp på den här bloggen.
I någon mån har hon lämnat bidrag till den svenska litteraturen då Jan Guillou inspirerades av hennes handling i sin bok Men inte om det gäller min dotter, publicerad 2008. Nesligt nog har han förvandlat henne till 70-åring:
”Vid en husransakan för två månader sedan hade man i en lokal som tidigare disponerats av de två misstänkta förskingrarna hittat en kartbild utprintad från nätet som visade var konstnären Aron Bilks bodde. Och Bilks hade efter frenetiska ansträngningar lyckats dra på sig åtminstone ett terroristiskt hot. Han hade avbildat Muhammed som en hund och krävt att bilden måste publiceras överallt till försvar för yttrandefriheten. Några tidningar hade hjälpt honom med lanseringen och påstod sig därefter ha blivit dödshotad av muslimer. Konstnären själv hade lyckats sätta fast en kvinna i 70-årsåldern som ringt honom och sagt att hon personligen skulle skära halsen av honom ”som ett får” och att hon hade släktingar i al-Qaida. Konstigt nog hade hon villigt upprepat sina hotelser i ett polisförhör och därmed fått ett bötesföreläggande.”
Amatullah i fördömelsetagen
