Vilks.net

Så otroligt populär såväl i den postmoderna och socialkritiska konsten som i postmodern filosofi och även i den allmänna debatten: Den Andre. Detta fenomen är det som definierar den överlägsne, vilket är detsamma som den vite heterosexuelle mannen. Den Andres mest kända kandidater är kvinnan, de homosexuella & queer, orientalen, afrikanen. För att kvalificera sig som postmodern kandidat bör gruppen generellt ha följande egenskaper: Svag, förtryckt, utstött, behandlad nedlåtande, beskylld för att innebära en risk för det västerländska samhället. När Den Andre blev allt populärare tillkom också egenskapen att denne bör betraktas som god, allt annat var samhällets fördomar. Det där har man vant sig vid och först när jag läste intervjun (vilken jag nämnde häromdagen) med Gertrud Sandqvist slog det mig att något har inträffat. Hon säger där

”Postmodernismen är en stor tankeform som vi fortfarande lever i. Där finns bland annat postkolonialismen och queer-teorin som väldigt tydliga fortsättningar på postmodernismen.

Detta innebär att det inte längre går att säga att konsten representerar «det andra» vilket är det man gjort sedan konstbegreppets födelse på mitten av 1700-talet då konsten separerades från vetenskapen. Synen att de två aspekterna konst och vetenskap inte har med varandra att göra håller på att lösas upp och det är en stor förändring.”

Ja, det där tramset om att konsten skildes från vetenskapen vid mitten av 1700-talet kan vi bortse ifrån. När konsten föddes blev den till. Innan dess fanns den inte. Möjligen är vetenskapen något äldre. Konsten kan inte leva upp till att vara Den Andre eftersom den har hög status och betraktas som den västerländska kulturens stolthet. Samtidskonstnärerna kanske inte alltid håller med om detta men det beror närmast på att ingen bransch håller sig med en så enorm överproduktion som konsten. Däremot har alltså konsten anammat Den Andre med salvelsefullhet och genomfört otaliga postkoloniala och queerorienterade projekt för att understödja den av samhället orättfärdigt behandlade Andre. Inget att anmärka mot det eller mot uppgörelsen med den vite mannen. Men det slog mig att Den Andre tycks ha avtågat till någon annan plats. I varje fall krävs helt nya former för Den Andre. Om det skulle så vara att någon av de ovannämnda, tidigare självklara kandidater som Den Andre, just skulle utpekas som Den Andre skulle detta innebära rasism, hets mot folkgrupp eller de värsta av fördomar.

Det bästa alternativet för Den Andre torde vara Nordkorea som borde ha varit med hela tiden. Men av någon anledning har Nordkorea aldrig blivit populära i det avseendet. Antingen beroende på att det har ett uns av extrem kommunism eller det inte kan omvärderas som någon västerländsk fördom. Dock är behovet av Den Andre omätligt och de rättänkande söker ständigt efter möjliga kandidater för att förstärka sin identitet som tolerant och liberal mångkulturist.

Tre kandidater till uppdaterad Den Andre