Del 1237: En islamolog ser på konsten

Postat den 2011 8 maj av Lars Vilks

Timothy John Winter har skrivit en artikel i The Art Newspaper angående religion och särskilt om Islam. Winter, som också går under namnet Sheikh Zayed undervisar i Cambridge i islamologi.

 

Det kan, för att inte säga ofelbart, bli snett när en indignerad röst skall göra sig hörd angående västvärldens behov av blasfemi. Winter har fått för sig att samtidskonsten ständigt kastar sig över Islam och passar på att avvisa denna företeelse som något för en liten exklusiv församling utan ansvar. Han tycker sig finna två präktiga exempel på västerländsk dubbelmoral i Sverige och Danmark:

 

“The same religionists are laughing at liberal attempts to explain why blasphemies against Islam are a valid expression of artistic licence, while certain western legal and moral taboos may be acceptably internalised by curators and by legislation. Yet even in Sweden, just two years ago, the Linköping municipality banned posters for a rock festival that showed Satan excreting on a cross. And in Denmark, the newspaper Jyllands-Posten, which had defended its right to publish cartoons of the Prophet, retreated from its stated intention to publish a cartoon that lampooned the Holocaust.”

 

Någon vidare research om fallet i Linköping har han uppenbarligen inte kostat på sig. Linköpings kommun tog bort affischen från sina lokaler men den visades på alla andra platser. Dessutom fällde JO kommunen för censur. Att kommunen förtjust skulle kunna applådera en kränkande Muhammedaffisch har vi nog svårt att föreställa oss. I det andra exemplet kommer den gamla visan igen. Kränkandet av en religiös symbol jämställs med Förintelsen. Att Jyllands-Posten avstod att publicera bilder från den av iranska staten påbjudna karikatyrtävlingen om Förintelsen framstår knappast som något hyckleri.

 

Utgångspunkten för Winters utfall är skandalen i Sharjahbiennalen vilken enligt honom är ett exempel på samtidskonstens negativa filosofi:

 

”Surely the celebration of a world without intrinsic meaning or destiny, which is what contemporary art supplies, is enriched when challenged by those who insist on a meaning, and hold that irreducible damage to human dignity is caused by imposing the rage of alienated normlessness upon those whose good fortune it is to see truth in beauty, and holiness in human lives.”

 

Författaren prisar moderniseringen av Gulfstaterna. Det enda man kan hålla med om är att kravet från väst är att moderniseringen måste gå fort. Västvärlden har trots allt använt lång tid för att uppnå sådant som demokrati och yttrandefrihet. Det som har blivit märkbart i väst, hänsynstagande som kräver censur och självcensur, relativisering av kulturer, kan ses som tecken på att man vill skapa någon form av övergångsbestämmelser. Men dessa idéer är inga höjdare eftersom det finstilta i kontraktet bara kan läsas på ett sätt: Ni är inte mogna ännu men vi skall försöka ta det piano.

 

Och det är svårt att kompromissa i det grundläggande. Kanske lagom demokrati, delvis hänsyn till feminismen, be homosexuella att ligga lågt eller vad man skulle kunna koka ihop.

 

Publicerat i yttrandefrihet | 9 kommentarer

Del 1236: Upptakt för Göteborgsbiennalen

Postat den 2011 7 maj av Lars Vilks

Göteborgsbiennalen som går av stapeln den 10 september har precis haft sin presskonferens. Curator är Sarat Maharaj, den vältalige och verserade indiske sydafrikanen som är professor vid Konsthögskolan i Malmö. Rutinerad och kunnig men var nog bäst när det mångkulturella genombrottet slog genom i konsten under första hälften av 2010-talet. Med sig har han sin professorskollega Gertrud Sandqvist, Dorothee Albrecht (konstnär och curator från Berlin) samt Stina Edblom (utställningsintendent, Göteborgs konsthall).

 

Temat är “Pandemonium: Art in a Time of ’Creativity Fever’”. “Pandemonium”(där djävlarna samlades efter att ha blivit utkastade) är ett något väl gångbart begrepp i konstvärlden. Georg Baselitz publicerade t ex 1962 ett Pandemoniummanifest och flera av hans målningar har den titeln.

 

”Vi har lagt stort fokus på utbildning, och att förflytta konsten till gatan. Vi vill försöka motverka bilden av att konst är en exklusiv verksamhet, med en konnässör som tittar på konst som hänger på en vägg, säger Sarat Maharaj.

Idag måste man till exempel vara en kreativ turist, och vara unik, nästan som en konstnär i turismen. Du ska ta efter Jamie Oliver och vara en kreativ kock, du ska vara kreativ i din trädgård, kreativ i pysslande. Så när allt är så kreativt idag, vilken roll spelar konsten? undrar Sarat Maharaj.” (Från Kulturnytt)

 

Ett bokstavligt led i den strävan biennalen alltså har för att nå fram till folket, kommer William Pope L att organisera en performance där 200 göteborgare skall krypa längs avenyn. Pope L har krypandet som en liten specialitet. Det kan nog bli både roligt och sevärt men frågan är om förståelsen för konsten nämnvärt kommer att öka genom den insatsen. Kreativitetens utbredning som Maharaj nämner är intressantare. Så talade och sade på sin tid den store Joseph Beuys att konst är kreativitet och att hans konstnärliga gärning var pedagogisk och skulle förlösa kreativiteten hos folket. Tydligen har det lyckats (dock knappast på grund av konsten). Å andra sidan är konsten alltid exklusiv och de små gåvor som kan tänkas ges till folket skall inte förändra konstvärldens självklara överläge. Så måste det dessutom vara.

 

Men vi skall vara tacksamma för Göteborgsbiennalen. Biennaler är en bra sak. Vid varje sådan kommer curatorn ofelbart att försöka markera hur konstens samtidsläge ser ut och vad som gäller. Eftersom det kan misstänkas att allmänheten har blivit kreativ får Göteborgsbiennalens konst visa att det finns en högre form av kreativitet. T ex kommer Åsa Sonjasdotter att genomföra en potatisodling utanför Röda Sten. På Documenta i Kassel 2007 odlades vallmo. Båda dessa odlingar kan utan vidare sägas vara både ortsmässigt passande och platsspecifika.

 

Det något sorgliga med biennaler är att de inte längre förmår att prestera något utöver vad man redan kan förvänta sig. Och att deras huvudsakliga betydelse är den som tillkommer deltagarna, vilket på intet sätt skall nonchaleras. Biennalerna spelar stor roll i nätverksbygget och för alla konstnärer är deltagandet i biennaler en nödvändig merit för att bli tagen på allvar.

 

Hur det än må vara kommer det att finnas intressanta enskilda arbeten att stimuleras av och även om manifestationen kommer att stanna vid att bekräfta tesen ”Detta är kontemporär konst” är det mer än tillräckligt för att berättiga arrangemanget.

Curator Sarat Maharaj med sina medhjälpare Dorothee Albrecht och Stina Edblom

 

Publicerat i aktuellt i konstvärlden, Biennaler, Tillståndet i konsten 2011 | 8 kommentarer

Del 1235: Yttrandefrihet och folkgrupper

Postat den 2011 6 maj av Lars Vilks

I torsdags framträdde jag på Fria Moderata Studentförbundets seminarium om ”Extremism, tolerans och integration”. Rondellhunden skuttade ännu ett varv i cirkulationsplatsen. Förbundet hade inga som helst problem med den men så har man också en vid syn på yttrandefriheten vilket man har lagt
fram i en rapport som presenterades på seminariet av ordförande Gustaf Dymov.

I rapporten sägs följande:

”Den svenska lagen om hets mot folkgrupp innebär ett förbud mot att uppsåtligen, i uttalande eller i annat meddelande som sprids, hota eller uttrycka missaktning för folkgrupp eller annan sådan grupp av personer med anspelning på ras, hudfärg, nationellt ursprung, etniskt ursprung, trosbekännelse eller sexuell läggning.

 

Detta är en lag som är problematisk på flera sätt. För det första tillerkänner den grupper särskilda kollektiva rättigheter som går utöver de rättigheter som de ingående individerna har. Det är en farlig praktik – att göra skillnad på de individer som ingår i särskilt skyddsvärda grupper och de
som inte gör det är inte rimligt om likhet iför lagen skall råda. För det andra blandar lagen, som synes, ihop de två handlingarna att ’hota’ och att ’uttrycka missaktning’. Det är anmärkningsvärt eftersom det är precis mellan dessa bägge som skiljelinjen mellan lagligt och olagligt borde gå. Yttranden av typen ’pengarna eller livet’ skyddas inte av yttrandefriheten, eftersom deras själva funktion är att
förmedla en kränkning av någon annans rättigheter. Yttranden av typen ’judarna förstår världen’ eller ’Hitler gjorde ett bra jobb’ – som kan anses uttrycka missaktning mot judar, men inte nödvändigtvis utgör ett direkt hot, bör emellertid omfattas av yttrandefriheten och inte vara straffbara.”
Den praktiska tillämpningen på lagen om hets mot folkgrupp är inte heller så enkelt att reda ut. Om någon skulle uttala att ”Alla kristna är pedofiler” är det hets mot folkgruppen kristna eller är de inte någon folkgrupp? Komplicerat är det onekligen och hur skall man se på att Lars Hedegaard för ett par dagar sedan fälldes för just hets mot folkgrupp utifrån hans uttalande i en intervju: ”De [muslimerna] våldtar sina egna barn. Det hör man hela tiden. Flickor i muslimska familjer våldtas av sina släktingar”. Hedegaard har publicerat en bok i ämnet.
Hedegaard friades i första instans eftersom han har hävdat att han inte fått tillfälle att redigera intervjun och korrigera att han inte avsåg alla muslimer. Men rätten (landsretten) anser alltså nu att detta skäl inte var tillräckligt och att muslimer utgör en folkgrupp.

 

I ett annat exempel såg man annorlunda på saken. Polismästaren i Köpenhamn Ove Dahl gjorde i fjor uttalandet i samband med ett brott: ”Rumäner är skrupelfria. De slår ihjäl för ett par hundra kronor. Det är en helt annan kultur”. Han anmäldes men inget åtal väcktes när han klargjorde att han inte
avsåg alla rumäner.

Yttrandefrihet och hets mot folkgrupp bjuder på många lustigheter.


Seminariepublik i ABF-huset i Stockholm

Publicerat i debatt, Föreläsningar, yttrandefrihet | 9 kommentarer