Del 1351: Konststatus

Postat den 2011 1 november av Lars Vilks

Det blir nu några dagars uppehåll i skrivandet eftersom jag skall iväg för att hålla en föreläsning i ämnet curatorn. Mer än så kan jag inte säga alldenstund den officiella utannonseringen endast anger titel på mitt föredrag. Inte mitt påfund men om bedömningen är sådan är det bara att foga sig. Ingen lär utifrån dessa uppgifter kunna finna fram till exakt var och när detta framträdande infaller. Rapportering från detta kommer om några dagar.

 

Signaturen ”morr” påtalade att jag borde uppmärksamma performancekonstnären Marni Kotak som i förra veckan födde sitt barn i ett konstgalleri i New York. Händelsen har väckt uppmärksamhet och reaktioner men jag har svårt att tro att den lämnar något djupare avtryck i konstvärlden. Varken diskursen eller kampen mot den neoliberala kapitalismen verkar vara helt i ordning. Men i alla fall väcker den frågan om vad som är konst. Kan barnafödande i ett konstgalleri vara konst? Ja. Kan det vara konst utanför ett konstgalleri? Ja.

 

Frågan om konststatus blir gång på gång missuppfattad och det gäller även pålästa medlemmar av konstvärlden. Fallet med den tecknade mangaserien som har fällts för att vara pornografi och pedofili skall nu upp i Högsta Domstolen. Dan Jönsson kommenterar (DN):

 

”Men som lagen ser ut är det faktiskt upp till polis och juridik att avgöra vad som är ’konst’ eller ’pornografi’ i dessa fall.”

 

Han förbiser att något kan vara konst och pornografi på samma gång. Precis som Anna Odells projekt var såväl ett konstprojekt som ett lagbrott. Eller den finska konstnär, som jag har skrivit om flera gånger, som gjorde ett konstprojekt mot pedofili och fälldes för pedofili.

 

Vad som däremot är högst intressant i mangafallet är att domstolens medlemmar med hjälp av sin inlevelseförmåga skall avgöra huruvida teckningarnas karaktär är övertygande pornografisk. Den akten har onekligen något över sig som skulle kunna presenteras som en readymade performance.

Ett fall för domstolens fantasier

Publicerat i konstteori, om utställningar m m, yttrandefrihet | 11 kommentarer

Del 1350: Sångspelet och den politiska estetiken

Postat den 2011 30 oktober av Lars Vilks

I fredags i Baden-Badens konsthall var det dags för ännu en föreställning av Chto Delat? (”What is to be done” – välkänt Lenincitat) och deras återkommande form – sångspelet. Chto Delat? är en rysk konstnärsgrupp ursprungligen med tio medlemmar (inte enbart konstnärer, även någon kritiker och flera filosofer) och som under de senaste åren har varit framgångsrik i konstvärlden (2.026 på artfacts). Gruppen är främst intresserad av politisk aktivism som de inte minst bedriver genom konsthallar och gallerier.

 

Tveklöst är gruppen ett bra exempel på den internationella samtidskonstens aktivisttrend. Genren är inte lätt att hantera och den intresserade kan med fördel ta del av ett av gruppens senaste projekt, sångspelet The Netherlands 20XX. När man passionerat bär på ett budskap kan detta övermanna allting annat och det är också vad som sker med detta (och även med de andra av deras sångproduktioner). The Netherlands 20XX betingas naturligtvis av högervindarna och kulturåtstramningarna i Holland. Chto Delat? tar i ordentligt och frammanar visionen av Holland som en ”Nationaldemokrati”, dvs. en nazistisk stat där invandrare deporteras till avrättningsläger. Några av dessa har i filmen lyckats fly från sitt tåg och har tagit sin tillflykt i ett museum (van Abbemuseet) där de begär asyl. Museet försöker rädda flyktingarna genom att förklara att de är artists in residence och att de skall agera i operan Victory over the Sun i El Lissitskys dräkter. Något som också visas i en sevärd scen. Sångspelet kan självfallet inte ha ett lyckligt slut. Först hamras det på med att flyktingarna har räddat sig genom museets potential av autonom och harmlös konst och ironiskt att denna konst skall lära oss att tänka kritiskt. Därefter meddelas att flyktingarna gripits och att museet inte har några möjligheter att göra något mer.

 

Summan av den kardemumman är att konsten, för att möta den neoliberalistiska kapitalismen och konsumtionssamhället, får överge sin autonomi och förvandla sig till aktivism. Men kanske inte helt och hållet. Så länge aktivismen äger rum inom konstvärldens konstrum blir den estetiserad och utan större betydelse. Men skänker icke desto mindre en air av revolutionärt motstånd.

Om länken ovan inte fungerar kan man se filmen på You Tube

[youtube]9dYTCfK68Sk[/youtube]

 

Publicerat i aktuellt i konstvärlden, konstteori, om utställningar m m | 3 kommentarer

Del 1349: Yttrandefriheten, maskeraden och konsten

Postat den 2011 28 oktober av Lars Vilks

Ett intressant fall om yttrandefriheten har dykt upp i samband med maskeraden på Hallands Nation i Lund då några studenter hade klätt ut sig till negerslavar (Nyheter 24). Åklagaren Mathias Larsson kommer inte att åtala studenterna. Däremot väcker han åtal mot konstnären Dan Park för hans olovliga affischering med en bild av Jallow Momodou, ordförande i Afrosvenskarnas riksförbund, i ett mindre smickrande sammanhang. Åtalet gäller hets mot folkgrupp.

 

I fallet med studenterna menar åklagaren att syftet inte var att visa missaktning, att det var en maskerad. Den naturliga frågan blir då om Dan Parks syfte var att hetsa mot folkgrupp. Detta förefaller inte sannolikt. Dan Park har ägnat sig åt diverse provokationer och här, liksom i en del andra fall, är han uppenbarligen intresserad av att kommentera kontroversiella frågor. Därmed är frågan av verkligt intresse, skall handlingen/objektet bedömas i sig eller är det konstnärens avsikter som är avgörande?

 

Dan Parks inspel är inte över sig sofistikerat och minst av allt är han en i konstvärldens ögon relevant konstnär. Konstvärlden kommer nog att stillatigande åse ärendets utveckling. Men för alla som vill värna om yttrandefriheten är det ett väsentligt fall. Hets mot folkgrupp är en svårhanterlig gränsdragning och som jag ser det bör det vara helt uppenbart för en fällande dom. I fallet Dan Park är det inte på något sätt uppenbart och han bör därför frias.

 

Eftersom det indignerade letandet bland kulturgods, för att kräva rättelse för idag politiskt felaktiga formuleringar och ord, har drivits långt kan man förstå att det skapas ett intresse för kommentarer kring detta. Sådana kommentarer kan av känsliga personer uppfattas som kränkande. Men problemet ligger nog inte där.

 

Jallow Momodou åberopar rätten om vad som är en kränkning som en sak för den som tillhör den utsatta folkgruppen (Lundagård): ”Vi som har afrikanskt ursprung måste ha tolkningsföreträde.” Moraliskt sett kan man gå med på detta men yttrandefriheten bör stå över den uppfattningen. Oftast är det bäst att låta saker passera och istället debattera. Varken studenterna på Hallands Nation eller Dan Park har väckt några sympatier för sina handlingar som sådana. Men de upprörda reaktionerna från Afrosvenskarnas riksförbund är knappast något som stärker deras sak.

 

Randi Fisher (1920-97): Negerbruden (odaterad)

(Här har vi det igen. Skall hennes målning döpas om till ”Den svarta bruden” eller ”Afrobruden”?)

 

 

 

Publicerat i Kommentarer nästan varje dag, yttrandefrihet | 41 kommentarer