Del 1350: Sångspelet och den politiska estetiken

I fredags i Baden-Badens konsthall var det dags för ännu en föreställning av Chto Delat? (”What is to be done” – välkänt Lenincitat) och deras återkommande form – sångspelet. Chto Delat? är en rysk konstnärsgrupp ursprungligen med tio medlemmar (inte enbart konstnärer, även någon kritiker och flera filosofer) och som under de senaste åren har varit framgångsrik i konstvärlden (2.026 på artfacts). Gruppen är främst intresserad av politisk aktivism som de inte minst bedriver genom konsthallar och gallerier.

 

Tveklöst är gruppen ett bra exempel på den internationella samtidskonstens aktivisttrend. Genren är inte lätt att hantera och den intresserade kan med fördel ta del av ett av gruppens senaste projekt, sångspelet The Netherlands 20XX. När man passionerat bär på ett budskap kan detta övermanna allting annat och det är också vad som sker med detta (och även med de andra av deras sångproduktioner). The Netherlands 20XX betingas naturligtvis av högervindarna och kulturåtstramningarna i Holland. Chto Delat? tar i ordentligt och frammanar visionen av Holland som en ”Nationaldemokrati”, dvs. en nazistisk stat där invandrare deporteras till avrättningsläger. Några av dessa har i filmen lyckats fly från sitt tåg och har tagit sin tillflykt i ett museum (van Abbemuseet) där de begär asyl. Museet försöker rädda flyktingarna genom att förklara att de är artists in residence och att de skall agera i operan Victory over the Sun i El Lissitskys dräkter. Något som också visas i en sevärd scen. Sångspelet kan självfallet inte ha ett lyckligt slut. Först hamras det på med att flyktingarna har räddat sig genom museets potential av autonom och harmlös konst och ironiskt att denna konst skall lära oss att tänka kritiskt. Därefter meddelas att flyktingarna gripits och att museet inte har några möjligheter att göra något mer.

 

Summan av den kardemumman är att konsten, för att möta den neoliberalistiska kapitalismen och konsumtionssamhället, får överge sin autonomi och förvandla sig till aktivism. Men kanske inte helt och hållet. Så länge aktivismen äger rum inom konstvärldens konstrum blir den estetiserad och utan större betydelse. Men skänker icke desto mindre en air av revolutionärt motstånd.

Om länken ovan inte fungerar kan man se filmen på You Tube

[youtube]9dYTCfK68Sk[/youtube]

 

Det här inlägget postades i aktuellt i konstvärlden, konstteori, om utställningar m m. Bokmärk permalänken.

3 svar på Del 1350: Sångspelet och den politiska estetiken

  1. Humanist skriver:

    Med invandrare menas naturligtvis muslimer. Men är det verkligen muslimer som är en förtryckt grupp i ett Europa med religionsfrihet? Förhåller det sig egentligen inte tvärtom där muslimer faktiskt har större friheter att utöva sin religion i ett Europa som inte skiljer mellan exempelvis islams olika inriktningar mellan Sunna och Shia eller andra varianter av islam?

    De dödshot, mordfall och överfall som sker i Europa tycks i alla fall peka på att det snarare är judar, homosexuella och lättklädda kvinnor på stan, samt ateistiska konstnärer som Lars Vilks, som behöver polisbeskydd, och inte muslimerna och deras företrädare. Det tycks som offret och förövaren ibland byter plats.

  2. Christina skriver:

    Klok kommentar av dig Humanist.

  3. *.morr skriver:

    Lars! Uppmärksammat Marni Kotak ( 28151 – ) ? Hennes Duchamp-bebis etc.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.