Del 1413: Bildning och konstprojekt

Tidskriften Site har fått sitt bidrag från Kulturrådet nedskurit med 2/3. Motiveringen till denna åtgärd uppges vara ”låg kvalitet”. Redaktionen har svårt att förstå den motiveringen och om den skulle avse tidskriftens innehåll vore det naturligtvis helt missriktat. Orsaken är antagligen att Site är en ytterst smal tidskrift av allmän intellektuell art med hög standard. Tyvärr har Kulturrådet också börjat prioritera den praktiska nyttan och omedelbara användbarheten. Redaktionen menar dock att man kan klara sig genom att lägga om sitt arbetssätt. Site kommer i fortsättningen ut i bokform. Man får nog se redaktionsmedlemmarna Karl Lydéns och Kim Wests bidrag om ”Quality Education” som en förlängning av vad som har drabbat Site. Undervisningssystemet har som bekant förändrats från det traditionella bildningsidealet till marknadsanpassning. Som man säger i artikeln legitimeras kunskap inte längre som en väg till emancipation eller odlandet av den fria anden utan av vad man kan åstadkomma i mätbara resultat som svarar mot konkreta samhällsbehov. Kapitalismen får förstås bära hundhuvudet men den har funnits länge och det är nog mer komplicerat än så. För det är svårt för de intellektuella att legitimera kunskap på det gamla sättet eftersom det onekligen är en västvärldsprodukt, kolonialmakternas manliga ideal inom den andliga sektorn. Eftersom benägenheten att relativisera bildningsarvet har framförts med stor iver finns det inget samlat motstånd just på den punkten. Det kan vara så att västvärlden trots allt har lyckats med något. Den kritiska diskursen och dess traditioner som är förutsättningen även för relativiseringen borde vara något man inte kan förneka värdet av.

 

Sites senaste nummer, det första i bokform, har många läsvärda artiklar. En serie handlar om Turner, Monet och Beethoven utifrån deras sena verk. Charlotte Bydler har skrivit om receptionen av Barbro Östlihn. Och ett avsnitt handlar om utbildning och universitetens förändrade inriktning.

 

Jag kan nu meddela att det blir rättegång i Helsingborg den 10 april. Då kommer åklagaren Lars Magnusson att kräva 50 000 i företagsbot. Mitt motbud kommer att vara 0 kr till åklagaren. Så för vi se hur det går. I varje fall en stor dag för den relationella konsten och dess kamp mot de neoliberala kapitalisterna.

 

För den som vill se video från Nimis och Ladonien (även republiken Jämtland visas) kan man göra det HÄR. Reportaget, som spelades in i november och finansieras av en bilproducent. Dock fick jag inte någon ersättning – vill jag särskilt betona.

 

Publicerat i Böcker, Nimis, Projekt | Lämna en kommentar

Del 1412: Företaget

Jaja, trots allt det skall tydligen bli en rättegång om den fallfärdiga granen. Jag har varit med så länge i den juridiska världen att jag inte kan säga att jag är särskilt förvånad över att ett besked om att ”Åtal väcks inte” är synonymt med att ”Åtal kommer att väckas”. Juridisk logik skall inte förväxlas med sunt förnuft. Inte för att jag har fått något besked men vanligtvis välunderrättade källor har bekräftat att det är så det ligger till. Tidigare åtal och strafföreläggande har utvecklat en estetiskt tilltalande kompositionseffekt. Första gången, 1986, fälldes Nimis som hinder för framkomligheten och renderade 1 000 kr i böter. Andra gången var det Arx (1995) som gick lös på 10 000 kr i böter. Tredje gången, 2001, borttogs Omfalos vilket innebar en kostnad för konstnären på 100 000. En social skulptur, vilken bland annat inkluderar juridikens utövare, deras övervägande, förhandlingar och domslut, som knappast kan kallas för annat än ett uttryck för skönhet. Frågan är om den nya skulpturdelen kan nå samma estetiska höjder som de tidigare. I varje fall skall det bli intressant att höra vad åklagaren anser konstnärlig verksamhet vara för något. Jag skulle t ex kunna begå någon lagstridighet under rättegången. Det kunde handla om att jag med min medhavda fogsvans (förevisandet av brottsvapnet) sågade ner någon fallfärdig dörrkarm i rättslokalen. Det borde då vara läge för företagsbot eftersom rättsförhandlingen är mitt pågående konstutövande. Även konstnärer som inte drar någon fast gräns mellan konst och liv (detta tillstånd är populärare än någonsin i den politiska aktivismens tid) löper denna nyuppfunna risk. Om åklagaren definierar konstnärlig verksamhet utifrån konceptuella premisser kommer en konstnär som felparkerar sin bil att drabbas av företagsboten.

 

För den som vill lyssna på mig när jag talar om min komplicerade konstpraktik och yttrandefriheten kan göra detta i Karlstad den 21 mars i Utrikespolitiska Föreningen.

 

Den rosenfingrade Eos bortom gott och ont vilket inte gäller för den lilla lampan

 

Publicerat i Föreläsningar, Nimis, Projekt | 28 kommentarer

Del 1411: Svenska språkets förnyelse

Svenska språket har berikats med ett nytt substantiv, ”breivikare”, realgenus, utan ändelse i pluralis. Ordet används främst av starkt profilerade vänstersympatisörer och betecknar personer som på ett eller annat sätt delar någon eller några av de många åsikter som den för massmord åtalade Breivik har framfört. Även som generell beteckning för dem som står till höger om vänster. Journalisten och författaren Jesper Högström argumenterar (Expressen) för att denna tillämpning bör undvikas. Han vill införa en ny regel i kulturdebatten ”nästa som nämner Anders Behring Breivik har förlorat”. Man kan dock ana att detta förslag inte kommer att efterlevas.

 

I konstsammanhang föreställer jag mig att uttrycket ”breivikare” skulle framstå som alltför vulgärt. Men det finns andra sätt att närma sig saken. Breiviks massmord används som ett medel i kampen mot alla former av högervindar och kapitalism. Konstskribenterna har, såvitt jag har kunnat märka, varit återhållsamma med denna symbolretorik. Fredrik Svensk fann dock ett tillfälle i sin recension ”Tillbaka till Utøya” (Aftonbladet) av Gerhard Nordströms utställning på konsthallen i Malmö. Han närmar sig ämnet, något mera sofistikerat. i synekdokens form: ”Till sist måste nämnas att målningar som Eftermiddagssol i hagen, eller Utflykt i det gröna fått en fasansfull aktualitet i ljuset av landskapsfotografierna från Utöya, den 22 juli 2011. Smärtsamt.” Tanken är väl här att man skall se en parallell mellan USA:s krigföring i Vietnam och Breiviks dåd. Sådan är den, den alltomflygande högervinden.

Gerhard Nordström: Utflykt i det gröna 1972

 

Publicerat i debatt, Konstkritik | 2 kommentarer