Vilks.net

Trump har lyckats igen med att producera nyheter med enormt genomslagsvärde. In i det sista har han fångat världens intresse. När hans anhängare stormade Capitolium kunde världen reagera med bestörtning. Rubrikerna talar om statskupp, demokratin i fara, ovärdigt. Jo, det är riktigt dålig smak, en fars, snarare än som Mats Larsson (Expressen) jämföra med Pearl Harbor under andra världskriget. Man kunde säga att vi genom ett allt större deltagande i den politiska diskussionen har vi fått mer demokrati men det handlar inte om kvalitet. Det är bara att konstatera att eftersom världen vill ha sensationer kryddat med konspirationer och Fake News så får den vad den förtjänar.

I Aftonbladet skriver Helena Granström om två nyutkomna böcker av Andreas Malm. Malm för sägas tillhöra den mer extrema delen av vänsterrörelsen. Som klimataktivism förespråkar han våld och sabotage. I en intervju i Sydsvenskan (låst artikel) får Malm frågan:

”Är det inte ändå rimligt att vi följer de lagar riksdagen beslutar om?

– Nej. Civil olydnad innebär att lagar som är moraliskt oförsvarliga bör brytas.”

Kruxet är förstås vem som skall avgöra vad som rätt moral. Intervjuaren frågar vidare:

”Och när högerextremister bränner flyktingförläggningar med motivet att deras ras överlevnad står på spel? För dem är det ju lika allvarligt.

– Den centrala skillnaden är att de har fel. Det finns inga raser.”

Tydligen behöver högerextremisterna bara byta ut ”ras” mot ”kultur” för att det skall vara fritt fram.

Granström är inte helt med på våldsanvändningen men menar ”Och oavsett invändningar är jag helt på Malms sida när han konstaterar att det som i en inte alltför avlägsen framtid kommer att framstå som det oförlåtliga brottet kanske inte kommer att vara att ha sprängt en oljeledning, utan att ha låtit bli.”

Granström får också till en jämförelse mellan klimatet och den pågående pandemin: ”Samtidigt framstår diskrepansen som närmast obegriplig: En virussjukdom med en överlevnadsgrad på omkring 99 procent föranleder omedelbara och inte sällan drakoniska åtgärder som husarrest för hela befolkningar, medan en stegrande klimatkris med en långsiktig prognos för mänskligheten dystrare än en cancerpatients knappt resulterar i något mer än misslyckade förhandlingar och en uppsjö av till intet förpliktigande policydokument.” 

Problemet med den jämförelsen är att pandemin är direkt påtaglig med alltför många döda på äldreboende och inte minst den enorma press den lägger på sjukvården.

Jämförelsen fortsätter: ”En stor del av det som under lång tid avfärdats som politiskt omöjligt var, uppenbarligen, fullt genomförbart. ”

Även här haltar det. Vi vet fortfarande inte vilket pris nedstängningen kommer att få, ekonomiskt, socialt, psykologiskt.