Syndabocken blev alltså Dan Eliasson. Inte utan att det var välförtjänt. Är man på resande fot när man inte skall vara det är det svårt att komma undan opinionen. Han måste ha fått rådet att det skulle ha varit än värre om han rakryggat hade mött medierna vid hemkomsten. Eliasson har efter diverse klavertramp flyttats runt till olika poster. Hittills har det alltid ordnat sig. Man kan fråga sig hur det är möjligt. Förmodligen har han sociala egenskaper som gör honom sympatisk för den berörda omgivningen och därmed sitt nätverk där tjänster kan utbytas. De första signalerna drar åt samma håll som tidigare (Expressen). Eliasson är ett intressant fenomen, ett möjligt konstprojekt om inte konstvärlden varit så restriktiv med kreativa uppslag.
En annan, för mig glädjande händelse, är Josefin Holmströms artikel i SvD. Hon ger sitt fulla stöd åt mina högst rimliga krav på hur livvaktsskyddet skall fungera. Det kan förefalla som om något sådant som Jul- och Nyårshelg vore en självklarhet att organisera på ett sådant sätt att jag kan tillbringa den med min käresta. Men det skulle man inte. Det krävdes inte mer än ett par bilresor men vad jag kan förstå kommer personalens helgintresse i första hand. SvD Artikeln är spärrad.
Det är ju uppenbart att du används för att statuera exempel.
Det skall kosta så mycket att utmana islam att man får slut på det ofoget, och det skall stå klart att ingen som kritiserar islam kommer att få mer än kosmetisk hjälp från staten.
Som Stefan Löfven sade: ”kommer aldrig att kritisera islam”