3349: Ännu en hälsning från Warszawa

Utställningen i Warszawa recenseras i ETC. En modern recension med bilder och korta bildtexter. I inledningen ställs en fråga som vid närmare eftertanke är intressantare än vad recensionens ideologiska renhetsiver kommer fram till: ”Det är svårt att förstå varför en konservativ kulturminister vill ha en black face-dansk som strippar och heilar på ett museum, säger Jakub Woroncow, expert på polsk högerextremism.” Svaret är inte så svårt. Det kan ju vara att om man vill visa politisk konst utan rekommenderad pekpinne är registret omfattande.

Den här är också en liten höjdare: ”Dagens ETC reser till Warszawa och utställningshallar fyllda av n-bollar, nazihälsningar och nakna män med black face.” Sanningen att säga var det högst obetydligt av den varan. Nogsamt undvek ETC att t ex nämna det omfattande inslag av konst som behandlade kvinnoförtrycket i mellanöstern. Inget intresse visade heller för den fängslade regimkritikern Alesh Pushkin. Men det är lätt att förstå: ETC ville ha vår tids mest sexiga inslag. Kittlande.

Publicerat i om utställningar m m | 6 kommentarer

3348: Göteborgsbiennalens Göteborg

Den nu pågående Göteborgsbiennalen har fortsatt grävt sig ner i det koloniala Göteborgsslaveriet. Inte på något sätt oväntat, kolonialt är alltjämt en säker standard i de utställningar som skall vara representativa för contemporary.

Vad skall de så tjäna till? Curatorn Lisa Rosdahl i kulturskribenten Hanna Johanssons recension (Expressen):  ”Förändras vårt sätt att tänka på Göteborg om vi betraktar staden utifrån Franska tomten och dess koloniala historia?” 

Skribenten tycker sig ha fått en förändrad syn på Göteborg. Förmodligen en exklusiv ståndpunkt eftersom konstbiennalen knappast har någon större mening utanför den avancerade konstpubliken. Den kan i alla fall roa sig med en känsla av skuld och olust – i bästa fall. Annars tror jag att skjutningarna, klanerna och gängvåldet har större effekt på bilden av Göteborg. Men ett ämne inom ramen för den avdelningen är naturligtvis otänkbar för en biennal.

Publicerat i Biennaler | 2 kommentarer

3347: Storbråksestetik

Den relativt nya företeelsen ”storbråk mellan grupperingar” fortsätter att skapa intressanta rubriker. Den uppgörelse som idag utspelades i Lund hade utan tvekan estetiska kvaliteter. Den konstintresserade erinrar sig 1910-talet och futuristernas återkommande slagsmålmed sin publik men ”storbråken” på 2020-talet är långt mera autentiska. Och i sig själv befriade från konstens inramning, något som får ske i efterhand. Jag har dock inga förhoppningar om att temat ”Storbråk” kommer att bilda utgångspunkten för någon konstbiennal. Även om det är lätt att associera till att Guy Debords ”The Society of the Spectacle” skulle ha materialiserats var det nog inte storbråksspektaklet som han tänkte sig.

De rykten som spreds på FB om att det rörde sig om en uppgörelse mellan naturvetare och humanister dementerades av polisen som något preciserade ”storbråk mellan grupperingarna” till ”uppgörelser mellan familjer”. Vinnande beskrivningar finns i uttryck som ”storbråksutövarna beväpnade sig med tillhyggen uppträdde hotfullt och gjorde slag i saken”.

Expressen

Aftonbladet

Publicerat i konstteori, politik | 8 kommentarer