1980: Mera bruk

Postat den 2015 13 februari av Lars Vilks

I morgon är det för min del återigen dags för mer yttrandefrihet, nu i Köpenhamn.

Det saknas inte inlägg i den ändlösa diskussionen i detta nu så uppburna och besvärliga ämne. I Estland pågår utställningen ”My Poland. On Recalling and Forgetting”, en utställning som kretsar kring Förintelsen. Vad får och bör man göra för konstnärliga kommentarer till detta? Begreppet ”respekt” är naturligtvis något som dyker upp och det går inte utan konflikt samman med yttrandefrihet. Simon Wiesenthal Center har protesterat mot en video av Artur Zmijewski, Berek (1999). Filmen visar nakna människor som leker i en källarutrymme i ett koncentrationsläger. Att den censureras är ingen nyhet, den har tagits bort vid flera andra utställningar. Zmijewski är en vida känd konstnär, rankad 136, och det var han som var ansvarig för den omdiskuterade politiska Berlinbiennalen 2012.

Organisationer som kontrollerar hur ”respekt” upprätthålls brukar vara trubbiga instrument när man kommer till seriösa konstverk. Kontext och intentioner åsidosätts för ytliga läsningar.

Om indignationen mot filmen kan mer läsas här.
Och här kan man begrunda Zmijewskis ståndpunkt.

Publicerat i om utställningar m m, yttrandefrihet | 92 kommentarer

1979: Föreläsning i Linköping

Postat den 2015 12 februari av Lars Vilks

Igår var jag alltså i Linköping och besökte Utrikespolitiska Föreningen. En stor församling hade infunnit sig och det hela blev nog rätt lyckat. Efter hand har jag samlat ett brett material som ringar in mycket av diskussionerna kring yttrandefriheten. Studenterna var mycket vakna och frågorna som ställdes var många och intressanta. En liten sammanfattning finns i Corren.

En detalj i sammanhanget är att rondellhunden föddes 2006 i Linköping. Utan den staden och dess rondellhundsaktivitet (som spred sig till hela landet) hade min tillvaro sett ut på ett annat sätt.

Publicerat i yttrandefrihet | 24 kommentarer

1978: Med reservation

Postat den 2015 10 februari av Lars Vilks

I morgon är det dags att framträda i Linköping på Utrikespolitiska föreningen. Nog så självklart handlar det om den yttrandefrihet som ständigt har blivit föremål för många synpunkter.

Ett inslag i mitt anförande berör hur Charlie Hebdo-händelsen tämligen omedelbart gick från en oreserverad manifestation till alltmer uttalade invändningar. Här är en liten samling av vad som dök upp i spalterna:

Man kan skämta om allt, men inte ens humor legitimerar kränkningar av stora grupper av människor.
Vi lever nu i en global by och måste ta hänsyn.
Yttrandefriheten ger ingen självklar rättighet att provocera till en kamp mellan kulturer och religioner.
Yttrandefriheten är viktig men den skall inte missbrukas
Det handlar om att visa vänlighet och respekt för andra religioner.
Vi måste alla ta ansvar för diskussionsklimatet
Låt oss hålla tungan rätt i mun.
Det som skedde i Paris kan inte på något sätt försvaras men vi måste ändå vara öppna för att se den större bilden.
Att undvika att kränka betyder inte att man ger efter för terrorismen men visar förnuft och ansvar i en komplicerad värld.
Om vi ber om bråk så får vi bråk.
Inte för att jag på något sätt stödjer terror men karikatyrteckningarna är ett angrepp på 1,6 miljarder muslimer.
Är det verkligen nödvändigt att teckna en karikatyr av profeten, när vi vet att så många reagerar med raseri? Kan vi inte finna andra sätt att uttrycka oss på? Eller helt enkelt hålla käft?

Många tidningar har Charlie Hebdos
satirteckningar på förstasidorna.
Jag ser det inte som yttrandefrihet.
Jag ser det som yttrandetvång.
Ska alla tidningar likformas
som en solidaritetshandling?
Dikt av Göran Greider

Greider var ivrig med sitt avvisande av ”yttrandetvång”. Ny får man tillägga att i praktiken likformas tidningarna genom att de i regel följer samma nyhetsvärde. Och som solidarisk handling blev det inte riktigt så markant som man skulle föreställa sig. Många medier valde att välja bort.

Publicerat i yttrandefrihet | 82 kommentarer