Inte utan att jag lämnar en del underlag för forskningen. Professorn i antropologi Peter Hervik använder mig som exempel när han testar den moderna uppfattningen om islamofobi: ”Det er en form for racisme. Jeg siger ikke, at for eksempel Lars Vilks er racist. Men jeg bliver nødt til at se på, om det han siger, er neo-racistisk”. (från en artikel i Weekendavisen av Søren Villemoes, ej på nätet)
Ja, det är illa att vara neorasistisk. Definitionen kommer från den franske filosofen Étienne Balibar och dess symptom är att denna rasism:
1. bygger på en föreställning om i praktiken oöverkomliga kulturella skillnader, vilket
2. förklarar och ursäktar aggressioner och spänningar mellan olika etniska grupper inom ett samhälle, och
3. därigenom motiverar en åtskillnadspolitik och bedriver argument mot mångkulturella samhällen.
Nu kan man fråga sig om rondellhunden bygger på en föreställning om oöverkomliga kulturella skillnader. Det kan tänkas att den framhåller att de är överkomliga. Eller tvärtom påvisar oöverkomliga skillnader. Det senare alternativet tycks vara det som råder.
Alltid något att fundera på. En annan, livligt diskuterad sak, rör Svenska Akademiens senaste upplaga av sin ordlista. Tidens krav på korrekt språk har fått plats i denna utgivning. Ett av de mest ömma orden ”negerboll” har strukits. Det argumenteras ständigt kring detta ord. Det borde nog vara kvar främst för att det just är ett så omdiskuterat ord och därför vanligt förekommande. Få ord har debatterats så intensivt under så lång tid som detta. (Metro)
Man kan också lära sig att argumentera mot dem som försvarar ordet.
