Fejden kring Lunds konsthall går vidare. Anders Kreuger, som tidigare har varit curator i konsthallen har skrivit ett brev som cirkulerar på FB. Han menar att boven i dramat är kulturchefen Chris Schenlaer:
”VAD HÄNDER EGENTLIGEN MED LUNDS KOSTHALL?
Jag skickar ut detta med anledning av de nya turerna kring Lunds konsthall, min tidigare arbetsplats. Ni har säkert redan hört att kulturpolitikerna i Lunds kommun vid sittande möte i torsdags, den 10 december, beslutat att ”rekonstruera” konsthallen…
Som ni säkert alla vet har jag stor respekt för min kollega Åsa Nackings kompetens och integritet som kurator och institutionsledare.
Men nu handlar det givetvis inte om Åsa som person eller om hennes arbetssituation och fortsatta karriär, utan om att en av Sveriges viktigare konstinstitutioner ska kunna fortsätta sin uppskattade verksamhet enligt principen om ”armslängds avstånd”.
Jag anser det vara av största vikt att allmänheten får veta att den som ligger bakom förslaget till ”rekonstruktion” av konsthallen är kulturchefen i Lund, Chris Schenlaer. Schenlaer vill göra om konsthallen till ett kulturhus och tillsätta en av sina egna medarbetare, Debora Voges, som ny chef för att själv kunna styra över programmet.
Schenlaer har vid tidigare tillfällen då konsthallen varit under attack lyckats gömma sig bakom politikerna. Senast var det för något år sedan när Kultur- och fritidsnämnden ville att konsthallschefen inte själv skulle bestämma programmet, och att konsthallen också skulle visa ”annan konst”, alltså inte bara samtidskonst.
Sedan dess har attackerna mot konsthallen i dess nuvarande form fortsatt litet mer i det fördolda, med budgeten och förslag till omorganisation som främsta redskap.
Åsa har berättat för mig att Schenlaer sagt: ”Du kommer inte att vinna det här, du måste backa, attackerna kommer att fortsätta”. Schenlaer har också vid upprepade tillfällen försökt förhindra konsthallens personal att meddela sig med media.
Jag tror att nyckeln till Lunds konsthalls överlevnad är att uppmärksamheten riktas mot Schenlaers aktiva roll i detta spel.
Om ni vill veta mer får ni gärna ta kontakt med mig.
Många hälsningar från Belgien,
Anders Kreuger”
Chris Schenlaer avvisar beskyllningar i en artikel i SDS. Där talar hon om realpolitik som tvingar fram nya arbetssätt.
Det är inte så lätt att avgöra vad som pågår och varför. Det är dock ofrånkomligt att en så ambitiös konsthall som Lunds är ytterligt olönsam och drar inte alltför många besökare. Samtidskonstens exklusivitet är naturligtvis ett problem. Det såg vi för en tid sedan med Konstmuseet i Kalmar. Konsten vann den gången – och det har för övrigt Lunds konsthall också gjort vid flera tillfällen. Annars är det svårt att hålla igång dylika institutioner utanför storstäderna. I Umeå har man sitt bildmuseum som har motivet att vara en del av ett ”konstnärligt campus”. I Uppsala prövad man för några år sedan att starta en konsthall för samtidskonst men den fick efter ett par år läggas ned i brist på medel.
De motiv man kan åberopa i Lund är att Lund är en universitetsstad och därför bör erbjuda samtidskonst på hög nivå. Ett annat är att det ger staden god PR även internationellt. Ett ytterligare argument är traditionen. Samtidskonst är sällan lönsamt men betraktas som en central del av kulturutbudet och att konsthallen finns innebär en möjlighet att sprida intresset för samtidskonsten även om inte så många utnyttjar den möjligheten. En annan tradition är konsthallen själv som har funnits sedan 1957 och den har varit ett betydande inslag i svenskt konstliv. Riktlinjerna för verksamheten finns på hemsidan. Man skall inte heller bortse ifrån att en nedläggning av konsthallen blir en obekväm skandal för kommunen.
Men nu kan det vara andra tider. Politikerna vill helst se verksamhet för barn och ungdom. Det bristande intresset för samtidskonsten blir det som striden kommer att stå kring.