2180: Striden går vidare i Lund

Fejden kring Lunds konsthall går vidare. Anders Kreuger, som tidigare har varit curator i konsthallen har skrivit ett brev som cirkulerar på FB. Han menar att boven i dramat är kulturchefen Chris Schenlaer:

”VAD HÄNDER EGENTLIGEN MED LUNDS KOSTHALL?
Jag skickar ut detta med anledning av de nya turerna kring Lunds konsthall, min tidigare arbetsplats. Ni har säkert redan hört att kulturpolitikerna i Lunds kommun vid sittande möte i torsdags, den 10 december, beslutat att ”rekonstruera” konsthallen…
Som ni säkert alla vet har jag stor respekt för min kollega Åsa Nackings kompetens och integritet som kurator och institutionsledare.
Men nu handlar det givetvis inte om Åsa som person eller om hennes arbetssituation och fortsatta karriär, utan om att en av Sveriges viktigare konstinstitutioner ska kunna fortsätta sin uppskattade verksamhet enligt principen om ”armslängds avstånd”.
Jag anser det vara av största vikt att allmänheten får veta att den som ligger bakom förslaget till ”rekonstruktion” av konsthallen är kulturchefen i Lund, Chris Schenlaer. Schenlaer vill göra om konsthallen till ett kulturhus och tillsätta en av sina egna medarbetare, Debora Voges, som ny chef för att själv kunna styra över programmet.
Schenlaer har vid tidigare tillfällen då konsthallen varit under attack lyckats gömma sig bakom politikerna. Senast var det för något år sedan när Kultur- och fritidsnämnden ville att konsthallschefen inte själv skulle bestämma programmet, och att konsthallen också skulle visa ”annan konst”, alltså inte bara samtidskonst.
Sedan dess har attackerna mot konsthallen i dess nuvarande form fortsatt litet mer i det fördolda, med budgeten och förslag till omorganisation som främsta redskap.
Åsa har berättat för mig att Schenlaer sagt: ”Du kommer inte att vinna det här, du måste backa, attackerna kommer att fortsätta”. Schenlaer har också vid upprepade tillfällen försökt förhindra konsthallens personal att meddela sig med media.
Jag tror att nyckeln till Lunds konsthalls överlevnad är att uppmärksamheten riktas mot Schenlaers aktiva roll i detta spel.
Om ni vill veta mer får ni gärna ta kontakt med mig.
Många hälsningar från Belgien,
Anders Kreuger”

Chris Schenlaer avvisar beskyllningar i en artikel i SDS. Där talar hon om realpolitik som tvingar fram nya arbetssätt.

Det är inte så lätt att avgöra vad som pågår och varför. Det är dock ofrånkomligt att en så ambitiös konsthall som Lunds är ytterligt olönsam och drar inte alltför många besökare. Samtidskonstens exklusivitet är naturligtvis ett problem. Det såg vi för en tid sedan med Konstmuseet i Kalmar. Konsten vann den gången – och det har för övrigt Lunds konsthall också gjort vid flera tillfällen. Annars är det svårt att hålla igång dylika institutioner utanför storstäderna. I Umeå har man sitt bildmuseum som har motivet att vara en del av ett ”konstnärligt campus”. I Uppsala prövad man för några år sedan att starta en konsthall för samtidskonst men den fick efter ett par år läggas ned i brist på medel.

De motiv man kan åberopa i Lund är att Lund är en universitetsstad och därför bör erbjuda samtidskonst på hög nivå. Ett annat är att det ger staden god PR även internationellt. Ett ytterligare argument är traditionen. Samtidskonst är sällan lönsamt men betraktas som en central del av kulturutbudet och att konsthallen finns innebär en möjlighet att sprida intresset för samtidskonsten även om inte så många utnyttjar den möjligheten. En annan tradition är konsthallen själv som har funnits sedan 1957 och den har varit ett betydande inslag i svenskt konstliv. Riktlinjerna för verksamheten finns på hemsidan. Man skall inte heller bortse ifrån att en nedläggning av konsthallen blir en obekväm skandal för kommunen.

Men nu kan det vara andra tider. Politikerna vill helst se verksamhet för barn och ungdom. Det bristande intresset för samtidskonsten blir det som striden kommer att stå kring.

Publicerat i debatt, om utställningar m m | 20 kommentarer

2179: Konstbråk och anpassning

En ny rond i den återkommande uppgörelsen (SDS, SvT, DN) om Lunds Konsthall, konsthallen mot politikerna. Den här gången är utspelet drastiskt, politikerna tänker sig att lägga ner hallen för att istället satsa på något interaktivt och lönsamt. Det verkar ännu mer förvirrat än vanligt och man kan vänta sig protester från kultureliten. Thomas Millroth har redan avfyrat sin bredsida och man får hoppas att det kommer fler. Vad som ställer till det är vad man skall göra med konsten. Konsthallschefen Åsa Nacking gör smala utställningar men det går knappast att undvika om man vill ha en konsthall som visar konst av internationellt snitt och som dessutom begränsas till fyra utställningar om året. Politikern menar att det absolut inte är något fel på Nacking och hennes utställningar men att det ändå är det. Förvirringen lär fortsätta.

Att ändra titlar för att uppfylla tidens decorum har blivit vanligt, På Rijksmuseum i Amsterdam (artnet) har man gjort en grundlig genomgång. N-ordet tas nu bort. De två exempel som visas på Artnet inbjuder till ytterligare granskning. Den första titeln Young Negro-Girl, ändrad till Young Girl Holding a Fan korresponderar inte full ut med den andra Negro Servant, nu Young Black Servant. Varför behåller man ”black” i andra exemplet och inte i det första? Är hudfärg viktigt att framhålla?

Den vita hudfärgen kan i sig framkalla vad man får betrakta som något extrema reaktioner. Metropolitan (artnet) har stämts av en besökare som menar att Jesus konstant framställs som vit och arisk vilket enligt anmälaren faller under ”imposition of anti-Semitic, racist and offensive artworks on the Plaintiff in a public forum, in violation of the First Amendment to the United States Constitution (the ’First Amendment’) and in violation of Titles II and VI of the Civil Rights Act of 1964.”

Den skuldmedvetna vita gör så gott de kan för att reparera sina historiska misstag. Och som man kan se hamnar även yttrandefriheten i skottgluggen som ett diskriminerande påfund. För att alltså inte tala om konsten.

Publicerat i debatt, om utställningar m m, politik | 9 kommentarer

2178: Munkavleförespråkare

Erik Helmersons ledare i DN bör man läsa. En påminnelse om ett ständigt naggande av yttrandefriheten. Två suspekta namn dyker upp i Helmersons text som refererar ett seminarium som hölls på Mänskliga rättighetsdagarna i Göteborg. Titeln var ”Charlie Hebde och frågan om yttrandefriheten har en rasistisk logik”. Man anar hur den frågan skulle besvaras.
Kitimbwa Sabuni kunde lyckligen referera till en fransk filosof som anser att manifestationen för Charlie Hebdo vara ’en vedervärdig demonstration i medelklassdominans, fördomar och islamofobi’. Namli hade tidigare, i känd stil, kallat yttrandefriheten för en ”kolonial helig ko”.

Konsten har uppenbarligen något att kämpa för även om det finns en stark tendens att vandra i samma postkoloniala lekstuga som seminariet i Göteborg.

Publicerat i yttrandefrihet | 11 kommentarer