Fejden kring Lunds konsthall går vidare. Anders Kreuger, som tidigare har varit curator i konsthallen har skrivit ett brev som cirkulerar på FB. Han menar att boven i dramat är kulturchefen Chris Schenlaer:
”VAD HÄNDER EGENTLIGEN MED LUNDS KOSTHALL?
Jag skickar ut detta med anledning av de nya turerna kring Lunds konsthall, min tidigare arbetsplats. Ni har säkert redan hört att kulturpolitikerna i Lunds kommun vid sittande möte i torsdags, den 10 december, beslutat att ”rekonstruera” konsthallen…
Som ni säkert alla vet har jag stor respekt för min kollega Åsa Nackings kompetens och integritet som kurator och institutionsledare.
Men nu handlar det givetvis inte om Åsa som person eller om hennes arbetssituation och fortsatta karriär, utan om att en av Sveriges viktigare konstinstitutioner ska kunna fortsätta sin uppskattade verksamhet enligt principen om ”armslängds avstånd”.
Jag anser det vara av största vikt att allmänheten får veta att den som ligger bakom förslaget till ”rekonstruktion” av konsthallen är kulturchefen i Lund, Chris Schenlaer. Schenlaer vill göra om konsthallen till ett kulturhus och tillsätta en av sina egna medarbetare, Debora Voges, som ny chef för att själv kunna styra över programmet.
Schenlaer har vid tidigare tillfällen då konsthallen varit under attack lyckats gömma sig bakom politikerna. Senast var det för något år sedan när Kultur- och fritidsnämnden ville att konsthallschefen inte själv skulle bestämma programmet, och att konsthallen också skulle visa ”annan konst”, alltså inte bara samtidskonst.
Sedan dess har attackerna mot konsthallen i dess nuvarande form fortsatt litet mer i det fördolda, med budgeten och förslag till omorganisation som främsta redskap.
Åsa har berättat för mig att Schenlaer sagt: ”Du kommer inte att vinna det här, du måste backa, attackerna kommer att fortsätta”. Schenlaer har också vid upprepade tillfällen försökt förhindra konsthallens personal att meddela sig med media.
Jag tror att nyckeln till Lunds konsthalls överlevnad är att uppmärksamheten riktas mot Schenlaers aktiva roll i detta spel.
Om ni vill veta mer får ni gärna ta kontakt med mig.
Många hälsningar från Belgien,
Anders Kreuger”
Chris Schenlaer avvisar beskyllningar i en artikel i SDS. Där talar hon om realpolitik som tvingar fram nya arbetssätt.
Det är inte så lätt att avgöra vad som pågår och varför. Det är dock ofrånkomligt att en så ambitiös konsthall som Lunds är ytterligt olönsam och drar inte alltför många besökare. Samtidskonstens exklusivitet är naturligtvis ett problem. Det såg vi för en tid sedan med Konstmuseet i Kalmar. Konsten vann den gången – och det har för övrigt Lunds konsthall också gjort vid flera tillfällen. Annars är det svårt att hålla igång dylika institutioner utanför storstäderna. I Umeå har man sitt bildmuseum som har motivet att vara en del av ett ”konstnärligt campus”. I Uppsala prövad man för några år sedan att starta en konsthall för samtidskonst men den fick efter ett par år läggas ned i brist på medel.
De motiv man kan åberopa i Lund är att Lund är en universitetsstad och därför bör erbjuda samtidskonst på hög nivå. Ett annat är att det ger staden god PR även internationellt. Ett ytterligare argument är traditionen. Samtidskonst är sällan lönsamt men betraktas som en central del av kulturutbudet och att konsthallen finns innebär en möjlighet att sprida intresset för samtidskonsten även om inte så många utnyttjar den möjligheten. En annan tradition är konsthallen själv som har funnits sedan 1957 och den har varit ett betydande inslag i svenskt konstliv. Riktlinjerna för verksamheten finns på hemsidan. Man skall inte heller bortse ifrån att en nedläggning av konsthallen blir en obekväm skandal för kommunen.
Men nu kan det vara andra tider. Politikerna vill helst se verksamhet för barn och ungdom. Det bristande intresset för samtidskonsten blir det som striden kommer att stå kring.
Lars Vilks:
Om vi tillåter oss spekulera kring framtiden, hur skulle konsten se ut i en framtida konservativt inriktad västvärld, som gjort upp med 1900- talets konceptuella konst? Du och andra har talat om estetikens åtekomst. Men hur ser en sådan estetik ut? Det kan väl inte vara en gammal form av estetik som återkommer? Den nya estetiken måste vara ny. Har du lagt märke till några tecken i tiden; moderna estetiska framställningssätt i undergroundkretsar, som kan ta större plats i konsten. Bli mainstream, en slags morgondagens standardestetik?
Var samtid har sin samtidskonst och var stad har sina egna småpåvar som styr och ställer efter bästa förmåga, med de medel som står tillbuds. Lunds konsthall verkar vara utsatt för en riktig härdsmälta, vem vet bäst?
http://www.dn.se/ledare/peter-wolodarski-en-varld-dar-putin-le-pen-och-trump-ar-presidenter/
Vad har Trump, Le pen, Putin gemensamt? Jo, starkt hat mot det liberala. Det är i den här ligan Vilks spelar, antagligen helt omedvetet. Välkomna till den auktoritära konservatismen.
Helt rätt Pöbeln, fram för den liberala terrorismen, låt vapnen tala frihetens språk. Död åt Vilks?
CeDe
Du ser uppenbarligen inte allvaret i situationen. Du borde omyndigförklaras. Jag antar att du med glädje följer Le Pen, Trumps framgångar? ”Den liberala terrorismen”? Du passar bättre i Erdogans Turkiet eller Orbans Ungern.
Så kan man få för sig när man läser DN:s ledare. Snabb ingivelse och en ännu snabbare slutsats.
Man behöver varken vara Le Pen eller Trumps anhängare för att genomskåda dig, käre Påbeln.
Jag tror Lars är den som drar för snabba slutsatser. DNs ledare formulerar något viktigt om sakernas tillstånd, och det är otvivelaktig så att RH spelar in det sakernas tillstånd. RH är och förblir ett verktyg för anti-liberala nationalistiska krafter. Spelar ingen roll om de heter SD eller IS, båda älskar RH, tro inget annat!
Om Konsthallen i Lund.
Efter ett långt yrkeslivs erfarenheter kan konstateras att liksom en busschaufförs främsta plikt är saluterandet av annan busschaufför så är yrkeskvinnors främsta instinkt att intrigera i varje sammanhang uti vilken de vunnit en plats och ju mindre självkännedom deras uppfostran bibringat dem desto värre far de fram.
RH är och förblir ett verktyg som fått upp ögonen på folk att friheten för de muslimska föräldrarna som vill tvinga sin 17-skolflicka till äktenskap med en okänd man i främmande land inte är frihet för flickan.
Och ropen som skalla: ”Sverige åt alla” är inte riktigt realistiskt i praktiken – om än en vacker tanke.
Pöbeln blandar ihop konst med politik.
Sakernas tillstånd är politik. Önskar att han kunde prata om konst på konstblogg.
Pöbeln
gör sig till tolk för de rätta åsikterna
vilka alltså är liberala och han kontrasterar dessa
mot nationalistiska. Problemet är att individens trygghet baseras på vissa grundstenar, kön, klan eller familj, härkomst, nation, eller ras samt nedärvd tro. Individens historiska bakgrund genom generation efter generation är ovärderlig.
Liberalismens historia är ungefär lika gammal som det moderna konstbegreppets och delar dess mästrande intellektuella funktioner. Ofta är den en förskönande täckmantel för socialism och socialisten säger vet vi alla – vad som är ditt är också mitt.
RH har intet vare sig med liberalism eller nationalism att göra.
Att komma dragandes med Wolodarski i en konstdiskussion är minst sagt obra. Denna broilerpratkvarn må ha sina beundrare men han är helt irrelevant I fråga om konstens villkor eller LV i densamma. RH tar plats i ett vakuum och därav förvirringen, förnekelsen, förskräckelsen hos charlataner och fyrkanthuvuden. Ett sådant läge är perfekt att nyttja i ett maktspel. Det är det allt handlar om. Det gäller att inte lockas in i deras värld utan värna konstens oberoende.
Jaja, vi kan i alla fall vara överens om att RH står mitt i rondellen och det körs mycket runt. Och sådan är den, rondellen, man kan åka i evighet utan att komma fram.
Rena snurren. Allt detta om en skrämmande vålnad. En tecknad hu!nd.
Det var väl ett grepp som Ulay(?) visade redan på 60-talet. Så värst innovativ konstnärligt är ju inte RHs rantande…
Om vådan att sätta sin lit till utveckling.
Alla skall vara liberala. Men hur var mänskliga relationer före 1700-talet? Fanns människokärlek? Finns någon tvivlare härpå? Hur levde man i förhistorisk tid? Hade man hunnit inse kärlekens makt? Det kristna tvåtusenåriga budskapet baseras på kärlekens allmakt. Man förlitade sig på en shaman. Dessa är fortfarande verksamma i civilisationens utkanter. De kunde långt mer än dagens akademiskt utbildade prästerskap. De hade praktiskt kunskap om det hinsides. Vad förmår en liberalt skolad liten bleksiktig akademiker mot detta? Shamanen var en kommunativ andlig länk till klanens historia. Detta är marginaliserad kunskap och nutidsautokratins värsta fiende.
Du får förklara det där med Ulay lite närmare. På 60-talet höll han ju på med gender och dekonstruktionen av fotografiet. När du skriver att RH inte är så värst innovativ misstänker jag att du menar att du inte är förtjust i projektet. Så brukar visan gå. Men det är klart att det innovativa finns i att det är ett exempel på fungerande socialkritisk konst (sådan får man söka mycket djupt efter om de ens går att uppbringa). Dessutom har projektet fortsatt att generera ett intensivt intresse under åtta år. Och intresset tycks inte ha avtagit…
Pöbeln hör till den obotligt avundsjuka vänstern.