Nej, man blir inte av med yttrandefriheten och konsten. Elisabeth Ohlson Wallin har gjort ett inhopp i debatten (Expressen). Sådana initiativ har blivit allt väsentligare i den politiserade världen där konsten har allt svårare att hänga med. EOW bidrag kan knappast ses som en konstaktion utan är något som handlar om konstens villkor. Marianne Lindeberg De Geers beslut att avgå är en aktion men inte heller här begagnas konsten som medium. Rätt och riktigt, försök i en sådan riktning blir lätt enkelspårigt och instrumentellt. Men vi får se vad Makode Linde förmår när hans utställning dyker upp på Kulturhuset om ett par veckor. Även DN har behandlat de pågående konstbråken.
Men konsten kräver nyheter och man har kunnat vänja sig vid att sådana sajter som artnet kan bjuda på ett rikt urval som förnyas dagligen. Skandaler är eftersökta och en av de senaste är performancekonstnären Natali Cohen Vaxberg. Hon har å det grövsta förorenat den israeliska flaggan (men inte bara den). Artnet har skrivit om det och lite bakgrund finns här. I sig är det väl måttligt intressant men yttrandefriheten bör man försvara.
Så har vi den pågående utredningen om lektorn Göran Adamsons föreläsning i Högskolan Väst. Han talade om J S Mills syn på religionen vilket misshagade en av hans studenter till den grad att hon blev kränkt och anmälde sin kränkning. Högskolan tar detta på största allvar och har startat en utredning. Här får man alltså fråga sig om det inte är onödigt att komma med den där Mill.
Den 6 februari skall jag medverka i Fri Debats konferens på Christiansborg om Konst, blasfemi och demokrati. ”vordan er det kommet dertil, at blasfemi i dag betragtes som en sinister ideologi i kunst- og litteraturlivet, mens tavshed om den religiøse terror og tvang fremstår som progressiv blandt kunstnere og forfattere? Vi lægger op til en kritisk undersøgelse og fri debat.”
Programmet finns på FB.
