Inte kan man klaga på ett livligt nyhetsflöde med utmärkta skandaler och de så populära värdegrundsfrågorna. Knappt har den värsta krutröken skingrats efter Köln/Stockholm-trakasserierna förrän Kommunal åstadkommer en praktfull uppföljare som kretsar kring lyxkrogar, sprit och sex (Aftonbladet, Expressen). Det kan inte bli bättre. Ur nyhets- eller underhållningssynpunkt.
Konsten gör så gott den kan för att hänga med i skandalproduktionen. Och har man inte något alldeles färskt kan det gå lika bra med någon av de gamla stötarna. Ta t ex Einar Forseths dekorationsmålning på Skandiabiografen. Den är från 1922 men först nu har den nått skandalstatus. Som man kan förvänta sig är det återigen området rasism som är på tapeten. Det hjälper inte att verket illustrerar en Shakespearepjäs. Saken kompliceras av att länsstyrelsen vill att Skandiabiografen klassas som byggnadsminne. Ingen lätt sak att hantera i dessa tider (SvT).
Så har vi satiren som, om den verkligen skall göra skäl för namnet, bör vara smaklös. Charlie Hebdo har lyckats med det konststycket ett flertal gånger och återigen (Omni).
Man kan väl säga som så att det engagerar människor. Fler än någonsin är nu intresserade av politik.
Hur skall PK-velarna ha det egentligen? Nu får de väl bestämma sig snart! Är de JeSuisCharlie eller inte?
DNs krönika av Fredrik Strage, delvis välskriven, (men han glömmer Dan Park). Om tvetydighet i politisk konst:
’-under den fascistiska fernissan finns en extremt antiauktoritär attityd.
Därför passar det utmärkt att Laibach kommer till Sverige när allt fler bedömer konst utifrån dess samhällsnytta. Antiauktoritära konstnärer som Anna Odell, Makode Linde, Elisabeth Ohlson Wallin, Marianne Lindberg De Geer och Lars Vilks kan alla finna inspiration i det korta manifest som Laibach en gång formulerade: ”Vårt enda ansvar är att fortsätta vara oansvariga.” ’
http://www.dn.se/kultur-noje/kronikor/fredrik-strage-det-tvetydiga-ar-den-viktigaste-egenskapen-i-rockbandet-laibachs-verk/
Undrar om inte ovan listade skandaler just tappade giltighet. DN´s kulturbevakning kan man bortse från. Bara skit.
Vad sägs om vår sinnesslöa utrikesminister; 32 svenska kronor per månad i hyra, 130.000 kr i månad i lön. ”Jag har ingenting att skämmas för…”
Nähä.
Vår feministiska utrikesminister är till men för nationen utomlands. Vad ska vi säga om inrikespolitiskt? Kanske har hon äntligen lyckats göra lite bakvänd nytta, det enda hon kan.
Bottenskrapsregeringen anfaller.
Undrar om inte ovan listade skandaler just tappade giltighet.
Vad sägs om vår sinnesslöa utrikesminister; 32 svenska kronor per månad i hyra, 130.000 kr i månad i lön. ”Jag har ingenting att skämmas för…”
Nähä.
Vår feministiska utrikesminister är till men för nationen utomlands. Vad ska vi säga om inrikespolitiskt? Kanske har hon äntligen lyckats göra lite bakvänd nytta, det enda hon kan.
Bottenskrapsregeringen anfaller.
sl, du tolkar det väldigt hårt.
Strage skriver alltid med viss humor, han blandar intressanta fakta med rent strunt.
– ”Vårt enda ansvar är att fortsätta vara oansvariga.”
Ja, när det gäller journalister verkar dom ofta ta det på fullaste allvar, och dom kallar det PK.
När det gäller politiker så har vi väl haft det så i flera år nu, iallafall tills Löfvén insåg att man varit naiva. Alliansen var än värre än Socialdemokraterna, anser jag. För Miljöpartiet har det varit ett ledord.
När det gäller konstnärer är det annorlunda.