Paul Klee och Ivan Aguéli visas nu på Moderna i Stockholm. Utställningen skall tydligen visa att det finns samband mellan de båda konstnärerna trots att den ene är ett världsnamn och den andre lokal. Men det går alltid att finna likheter om man så önskar. Är de aktuella för vår tid? Den försåtliga ingången återkommer alltid. Cecilia Blomberg skriver (P1) om utställningen och om Klee: ”Han har så mycket att förmedla till vår tid.” Mer blir det inte av det påståendet men hon har naturligtvis rätt i sak. Alla konstnärer från alla tider har alltid mycket att förmedla till vår tid om vi så skulle önska.
Intressant kan vara att fundera på modernismens status i samtiden. Kanske man kan säga att den närmast är nostalgisk, det förlovade landet som kunde göra allt detta som nu är förbjudet sedan konstnärerna får axla ett ansvarstagande för världens ve och väl. Klee och Aguéli är stillsamma modernister med bibehållen respekt. Aguéli som konverterade till Islam har förstås en specifik aktualitet. Men det nämns inte i introduktionstexten. Fredrik Liew går istället på motståndstemat (all konst är motstånd): ”Utställningen Klee/Aguéli handlar om hur en målning av en trädgård eller en palmlund kan utgöra en motståndshandling. I vår egen turbulenta tid blir den en påminnelse om vilken stor poetisk och politisk potential som kan rymmas i en liten målad bild.”
Men tack Moderna för det här. Jag skall själv vid hemligt tillfälle titta in för att förkovra mig.

