Nej, man blir inte av med yttrandefriheten och konsten. Elisabeth Ohlson Wallin har gjort ett inhopp i debatten (Expressen). Sådana initiativ har blivit allt väsentligare i den politiserade världen där konsten har allt svårare att hänga med. EOW bidrag kan knappast ses som en konstaktion utan är något som handlar om konstens villkor. Marianne Lindeberg De Geers beslut att avgå är en aktion men inte heller här begagnas konsten som medium. Rätt och riktigt, försök i en sådan riktning blir lätt enkelspårigt och instrumentellt. Men vi får se vad Makode Linde förmår när hans utställning dyker upp på Kulturhuset om ett par veckor. Även DN har behandlat de pågående konstbråken.
Men konsten kräver nyheter och man har kunnat vänja sig vid att sådana sajter som artnet kan bjuda på ett rikt urval som förnyas dagligen. Skandaler är eftersökta och en av de senaste är performancekonstnären Natali Cohen Vaxberg. Hon har å det grövsta förorenat den israeliska flaggan (men inte bara den). Artnet har skrivit om det och lite bakgrund finns här. I sig är det väl måttligt intressant men yttrandefriheten bör man försvara.
Så har vi den pågående utredningen om lektorn Göran Adamsons föreläsning i Högskolan Väst. Han talade om J S Mills syn på religionen vilket misshagade en av hans studenter till den grad att hon blev kränkt och anmälde sin kränkning. Högskolan tar detta på största allvar och har startat en utredning. Här får man alltså fråga sig om det inte är onödigt att komma med den där Mill.
Den 6 februari skall jag medverka i Fri Debats konferens på Christiansborg om Konst, blasfemi och demokrati. ”vordan er det kommet dertil, at blasfemi i dag betragtes som en sinister ideologi i kunst- og litteraturlivet, mens tavshed om den religiøse terror og tvang fremstår som progressiv blandt kunstnere og forfattere? Vi lægger op til en kritisk undersøgelse og fri debat.”
Programmet finns på FB.
J.S. Mill av alla… Han var en väldigt försiktig religionskritiker i förhållande till 1800-talets giganter på området: Karl Marx och Friedrich Nietzsche. Det är de mest märkliga former av censur man läser om nuförtiden.
Lego försökte hindra Ai Weiwei från att beställa deras produkt då de inte ville att lego skulle användas i politiskt syfte. De har dock ändat sig efter påtryckningar. http://www.dn.se/kultur-noje/konst-form/lego-andrar-sig-efter-konstkonflikt-med-ai-weiwei/
Om jag utifrån John Stuart Mills ideologi skulle bedömas vara en ”miserabel och hopplös människa”, så skulle jag ta det som en komplimang. Det bevisar ju bara hur ”intelligent” utilitarismen är som doktrin.
Jag gillade EOW: s foto av Vilks. Bilden hade blivit starkare om Vilks i sin hand hade haft sin kära hammare. Mot dumhet kämpar Gudarna förgäves, NN. Ibland behöver man hamra in vett i vissa skallar.
Det går lika bra med selleri.
En liten transformation av EOW:s text:
De senaste åren har något obehagligt hänt med politiken i Sverige. De politiska partierna är mycket rädda och ängsliga. Inte bara i regeringskansliet i Stockholm utan i hela Sverige.
Alla är mycket ängsliga och försiktiga, ingen vågar ens andas om något som kan tänkas innebära att någon del i politiken har en felaktig grundval. Det beror på havererad framstegsoptimism, plötsligt har vi bara dåliga alternativ. Socialismen självdog, liberalismen visade sig inte fungera mot islam, endast konservatismen finns kvar. Finns något kvar att bevara för den konservative?
Jag har övergett DN och SvD, eftersom jag irriterar mig på deras oemotsagda mp-propaganda. Jag börjar undra hur höga röstetal SD ska få nästa val, konservatism alltid den starkaste politiska kraften, men vilken av konservatismerna som är starkast får man en aning om genom att jämföra mp´s och sd´s opinionssiffror. MP är givetvis ett konservativt parti, för den som inte förstår det; malthusianer, teknikfiender, bakåtsträvare, förbudsentusiaster. De låtsas radikala, men målen är totalitaristiskt bakåtsträveri.
Hela etablissemanget; politisk apparat, näringsliv, massmedia, fackföreningar och offentlig förvaltning försöker mota ”rasismen” i grind, samtidigt matar de den med invandring från kulturellt fientliga länder. Jag har hittills inte övervägt SD, men börjar bli osäker. SD innehåller ganska mycket rättshaverister, men både alliansen och rödgröna röran är både tomhänta, fega, ljuger, och pratar bara strunt. Om man röstar på SD blir man tvungen att dölja det; det är alltså socialt förbjudet att misstro både invandringen och vårt politiska frälse.
Vi får väl utreda all de döda som har sagt eller uttryckt sig på något olämpligt sätt, så deras utsagor kan bli tillrättalagda för denna nya värld.
Vilken arbetsmöjlighet för byråkrater av rätt anda och tro.
(Kan innehålla spydighet, jag är så trött på den nya rätta världen.)
Bättre upp; man radera helt enkelt det förkastliga och ger ut verket ”rättat”. Som Guillou, fast tvärtom.
http://academicrightswatch.se/wp-content/uploads/2016/01/Anm%C3%A4lan.pdf
Den som bemödar sig med att gå in på länken (som finns på sidan LV länkar till) kan tala om för mig var J S Mill nämns i anmälan.
Läraren Göran Adamson är ju anmäld för att han beter sig opassande som lärare.
Att det finns fler som inte gillar Adamsons stil blir tydligt i den första träffen från mitt Google:
http://malmo.lokaltidningen.se/docent-malm%C3%B6-h%C3%B6gskola-%C3%A4r-v%C3%A4nsterpolitiserad-/20150701/artikler/712318815/
Nu är väl iofs inte Malmö lekskola världens mest trovärdiga ställe, men ändå…
Backlashen kommer med dunder och brak.
I dagens Sverige skulle ett offentligt performance där man skiter på en hakkorsflagga åtalas för Hets mot Folkgrupp. Swastikafobin är utbredd och likaså okunskapen.