2499: Inför den magiska teatern

Den 23 januari blir det alltså rättegång vid Helsingborgs tingsrätt. Jag hade sett fram emot detta inslag i konstprojektet som en trivsam stund. Att någon bryr sig om en konstnärs mödor är något man bör veta att uppskatta. Men icke, det visade sig att jag är alltför farlig att vistas i domstolslokaler. Min medverkan blir via videolänk. Som jag brukar säga, allting är en fördel och fördelen här är att det blir som på film vilket accelererar distansen. Saken är ju inte i första hand en verklig rättegång utan ett skådespel i konstens namn.

De två objekt som intensivt engagerat länsstyrelsen kan studeras på nytagna bilder nedan. De utgör långt mindre än 1 % av den konstruktion som vandalerna satte eld på. Men länsstyrelsen är som sagt eld och lågor. Ingen skall tro att jag har något emot länsstyrelsen. Denna institution har varit projektets främsta drivmotor. Idogt med början 1982.

Publicerat i Nimis | 3 kommentarer

2498: Alla dessa förslag om att göra världen bättre

I det ändlösa debattflödet saknas det inte uppslag. Alla är kanske inte genomtänkta men det spelar inte så stor roll eftersom det tycks handla om att i första hand debattera. Nina Åkestam, reklamforskare lägger fram tesen att ingen debattör är bättre än sin egen svans (Metro). Hon siktar in sig på tre irriterande debattörer och opinionsbildare, Ivar Arpi, Hanif Bali och Ann Heberlein. De här tre är besvärliga eftersom de inte utan vidare kan avvisas. Det gäller alltså att finna något som inte har med argumentationen att göra. Emedan de har en del påhejare som ligger utanför den rekommenderade åsiktsbildningen skall de, enligt hennes förslag, diskvalificeras.

Det är nog så att problemet inte ligger i svansarna utan i vilka debattörer som anlitas. Några mer avancerade kvalifikationer brukar medierna inte kräva. Åkestam gör också det man antagligen önskar, skriver något som väcker uppmärksamhet. Det räcker – och det skrivna är snart bortglömt.

Publicerat i politik | 126 kommentarer

2497: Nyårsdagens läsning

Obevekligt infann sig 2018. Minsann, blev det inte ett år till i livets flöde. Den första dagen har jag spenderat med mina vanliga arbetsförpliktelser (sköta administrationen för Ladonien, svänga penslarna o dyl) men också med att läsa Kjell Espmarks ”Resan till Thule” (2017). Espmarks satir över det svenska tillståndet sker i form av en fransk vetenskapsman som skall besöka det nordligt exotiska Thule. Det behövs inte många rader förrän Thule blir igenkännbart. Skolorna i Thule förklaras av läraren: ”Varje påtvingad kunskap var en kränkning av barnets perspektiv. … Det viktigaste i skolan var att lära sig ifrågasätta.” I Thule finns också ”åsikten”: ”Men sällsammast tycks mig ordet ’åsikt’. Det finns inte i pluralis. … Men ordet ’åsikt’ gör inte bara anspråk på att sitta inne med den objektiva sanningen. Det rymmer också ett hot. Den som inte omfattar ’åsikten’ riskerar utstötning.”

Jo, rolig läsning som kan rekommenderas. Men den skapar ingen uppståndelse.. Det går bra att göra sig lustig över de välkända teman som rullar runt i samhällsdebatten. Ingen behöver känna sig träffad.

Publicerat i Böcker | 1 kommentar