2496: Länsstyrelsen och Nimis

Man skulle kunna tycka att vandalerna som eldade upp en betydande del av Nimis borde ha upprört Länsstyrelsen. Elden åstadkom omfattande skador på reservatet. Men icke, istället blev det länsstyrelsens angelägenhet att utnyttja vandaltilltaget för att förhindra att det återställdes. Där gick man alltså så långt att reparationerna av de små delar som överlevde branden blev föremål för länsstyrelsens intensiva intresse.

Länsstyrelsen har hittills aldrig haft framgång i något av sina försök att göra sig av med Nimis. Det första försöket gjordes 1982 och sedan har det fortsatt med jämna mellanrum. Särskilt när det kommer nytt folk på miljöenhetens stolar brukar det börja hända lite saker. Resultatet har alltid blivit detsamma: Länsstyrelsen stångar sin panna blodig på någon outsläcklig paragraf.

Är det överhuvudtaget möjligt att tänka sig att länsstyrelsen hyser någon smart medarbetare som kan mästra Nimisprojektet? Jag vill mena att det är otänkbart. En verklig begåvning skulle aldrig få anställning i byråkratins högborg. Endast paragrafen är vaken.

Som ackompanjemang till den kommande rättegången har det kommit några insändare, Intressant nog har insändarna fortlöpande dykt upp på tidningssidorna alltsedan 1982. Och det är samma argument som valsar runt. Självklart är det på låg nivå, dylika författare bekvämar sig aldrig att ta reda på vad som gäller utan är enbart ute efter att få uppmärksamhet för sin åsikt.

En av insändarna är orolig för Nimis som dödsfälla. Han borde ju ändå fundera på hur farlig den är när det inte inträffat någon allvarlig olycka under de 36 år som besökarna i tusenfaldiga skaror klättrat runt i konstruktionen,

INS1 INS2 INS3

Med detta lilla inlägg vill jag önska mina läsare och kommentatorer ett gott nytt år!

Publicerat i Nimis | 4 kommentarer

2495: Polis och domstol

Sprängning av en polisbil utanför polishuset (Aftonbladet). Det som slår mig är att det här inte kan bli föremål för något socialkritiskt konstprojekt eftersom det inte passar in i en bild där polisen alltid måste representera den ofördelaktiga sidan av samhället. Hur stillsam den svenska polisen än är och onekligen bjuder den hellre på kaffe och grillstund än att rensa ut problemen med batonger. Men det hjälper inte, dramat är skrivet och polisen är i konstsammanhang alltid bovarna (eller för den delen i vänstersammanhang).

Nå, domstolarna, har de mycket att göra? Man skulle tro det men jag ser till min förvåning att det går undan med förhandlingarna i det oerhört viktiga Nimismålet. Sålunda: Välkomna till vernissage den 23 januari kl 13, Helsingborgs Tingsrätt. Skarpladdat, välbevakat, teater på högsta nivå, så nära verkligheten man kan komma.

Vilket är det bästa, fälld eller ofälld konstnär? Givetvis är fälld konstnär den största vinsten men det borde å andra sidan vara svårt att komma därhän om inte domaren är ilsken Nimismotståndare. Men se scenariot: Hur det än går kommer konstnären att kamma hem vinsten. Det är bara designen som återstår, kompositionen. Helst skulle jag vilja ha förhandlingen i form av sång: Åklagarens aria: ”Du har brutit mot, brutit mot och brutit mot ooooooområåååååååååådeskkyyyyyyydet”. Mitt valspråk ”Allting är en fördel” behöver inte ens betonas.

Publicerat i Nimis, politik, Projekt | 4 kommentarer

2494: Nu var det hen igen

Nu var det hen igen

”Hen” har fått ett olyckligt symbolvärde. På många sätt är det ett användbart pronomen. Inte minst i konstsammanhang när man skriver om ”konstnären”. Men, som sagt, symbolvärdet som bär med sig ett överdrivet rättviseperspektiv: ”Vi som tänker i hen är de goda människorna”.

Nåja, det finns utrymme för magplask i genren och ett sådant lyckades domprosten Senter (som väl då får betecknas som fast ”hen”) åstadkomma. Hen hade med hela kyrkan haft ett intensivt uppgående i ett likabehandlingsprogram. Med en sådan inspiration måste ju något göras för att visa hur lika man (antagligen ”en” enligt likabehandlingsprogrammet) hade blivit. Det blev alltså Jesusbarnet som förvandlades till en hen. Enligt det nya budet ”Du skall icke könskoda”.

Nå, inte hade tuppen hunnit gala tre gånger förrän hen Senter kodade: ”De flesta 1800- och 1900-talsbilder av Jesus är ganska feminina. Han är mild, har lockigt hår och är inte särskilt kraftfull i fysiken.”

Nuförtiden finner man att ståuppkomiker står som spön i backarna. Utan att ens veta om det.

Expressen

Publicerat i politik | 3 kommentarer