Att Dan Park fälldes var ingen större överraskning. Det är inte lätt att skapa ordning i hans aktiviteter som svävar mellan att vara konst, politiska kommentarer och en generell prövning av yttrandefriheten. Försvaret blir lika förvirrat och någon konsträttegång tycks man inte vara intresserad av. Det är inte heller lätt eftersom Park agerar utanför konsten. Han är ingen processkonstnär med ett vidare perspektiv av vad som skall ingå i konsten. När han skriver på twitter är det inte fråga om konst. Han skrev t ex ”Att manliga blattar älskar våldtäkt är väl inget nytt” (Lokaltidningen). Jag har inte läst domen så jag vet inte exakt vad han har blivit fälld för men det är klart att det uttalandet är en generalisering. Måhända kan man inte säga att ”blattar” är en folkgrupp men å andra sidan är ”folkgrupp” så urvattnad att det närmast refererar till kategorier där det går att placera rasismen om så önskar. Man kan tänka sig att Park inte menar att uttalandet gäller för alla blattar men det framgår naturligtvis inte. Lyssna också på Mårten Arndtzén i Kulturnytt.
Det krävs en knivskarp avvägning för att driva ett konstprojekt som rör vid den svenska yttrandefrihetens känsliga gränser (i Danmark är det lättare, Park slapp åtal där). Kontexten kommer aldrig fram ordentligt om den överhuvudtaget är ordentlig. För frågan är vilka intressen Park har för det sensitiva politiska innehållet som föreligger både i verken och hans uttalanden.
En sak är säker. I de här kvarteren finns konstens gränser.