Vilks.net

Att det i den politiska skalan rör sig på höger- och borgarsidanär knappast förvånande. Sedan moderaterna marscherade mot mitten och för en tid lämnade högerpolitikens traditionella utrymme tomt, skulle straffa sig. Allt enligt regeln att man som politiker skall förändra så lite som möjligt.

Sedan SD lagt beslag på stora delar av högerns övergivna område stod det snart klart att det var dags för utvandrarna att återvända. Man gjorde det i en våg av mera traditionell högeranda. Inte heller socialdemokraterna kunde stå emot när invandringspolitikens brister blev allmängods. På vänstersidan är det dock stillsamt. För värdekonservativa vänsterradikaler finns alltid vänsterpartiet och ett tynande miljöparti men inget mer. Förhoppningarna vänsterut har föga kraft och de radikala upprorsmakarna rör sig på högerflygeln. Liksom en gång vänsterflygeln kunde uppröra den rådande samhällsordningen, frodas nu samma bekymmer angående högervågen.

För den som är orolig kan man lugnt säga att det är enbart modet som något växlar. Understundom rör det sig av nödvändighet för att komma i paritet med verklighetens krav. Men inte mer.

Mathias Wåg pejlar högersidan (Aftonbladet)

Moralisterna brukar ha problem med humor och distans. De blir därför lätt tråkiga. Å andra sidan är just denna position, att vara gravallvarligt upprörd en förutsättning för den som bryter mot sedlighetens normer. Lars Lindström är ett bra exempel. Hans humor blir en sådan som alltid stakar sig genom den självpåtagna moralen. Han är ändå rolig men det kräver en viss estetisk distans av betraktaren och är inte något som Lindström tänker sig. Den senaste Lindströmmaren är att han har blivit djupt indignerad av Hanif Bali som återigen lyckats hamna i centrum med det föga sedesamma uttalandet ”Hur många oskulder knullar dinpappa för tillfället?” (Expressen)

Språket kan inte sägas vara alldeles passande men det ligger mer i det än det okvädingsord som Lindström tar det för. Man kan snarare se det som en del av den teologiska debatten inom Islam. Religionen är, välkänt nog, på många punkter problematisk när den möter en västerländsk värdeskala. Även om man i vissa delar av den politiska skalan gärna relativiserar den vite mannens gängse värderingar kommer man inte ifrån att det behövs åtskillig renovering för att den islamska teologin skall framstå som rimlig. En ofta diskuterad punkt är vad den rättrogne mannen har för sig i paradiset. Det verkar inte riktigt tillfredsställande att en huvudsysselsättning skulle vara sex med toppbrudar, ett nöje enbart för män. Så frågan är inträngande, kan man säga, vad har man för sig inne i banken efter tre? Angående de högbarmade jungfrurna finns det teologiska källmaterialet tillgängligt här.