2724: Bland våra estetiska ismer

Skånes konstförening var för inte så länge sedan en traditionell konstförening. Men så kom den postmoderna omställningen till Internationell Samtidskonst. Föreningen förstod så småningom att man måste följa med och det har man gjort med besked. I paketet ingår naturligtvis politiska ställningstagande som framförs med en imponerande ensidighet. Det ingår också att ha föreläsningar som följer upp de angelägna utopierna. På tisdag den 29 januari är det dags för Athena Farrokhzad och Merima Dizdarevi?, de ingår i en serie ”som fokuserar på utforskningar och upprättelser genom attvisa upp starka röster som skapat och skapar störningar i de övergripandeEuropa-centrerade och västcentriska diskurser om historia och nutid.”

Låter detsom väl inkörda skidspår? Jo, som det heter, ”så skall det låta”. Och det kommer mera: ”de tar upp sina erfarenheter och kritik av Europa. Tillhörighet ,äganderätt, skiftande diskurser diskuteras tillsammans med omskrivningen av en historia som genljuds av rösterna bortom gravarna där samtid och dåtid filtreras genom deras politiska kroppar. De två författarna kommer att ge krafttill en konversation som aldrig verkar finna ett slut.”

Ännu mera godis kan läsas på hemsidan.

Athena Farrokhzad är särdeles aggressiv och har retat upp många av dem som är lite mindre betuttade i det vita västerlandets fruktansvärda synder. Det är dock tämligen onödigt att hetsa upp sig. Farrokhzad har skapat en kraftfull profil med en lite speciell estetik. Och eftersom hennes skådespel och diktande sker i salongerna är det en teater som åtminstone jag inte kan annat än att applådera. Att vara någon med skarp identitet är inte lätt i våra dagar.

Publicerat i Föreläsningar, politik | 22 kommentarer

2723: Standard i konsten

Vad som är kvalitet i samtidskonsten är inte svårt att bestämma. Såtillvida lever vi i en för konstens del välordnad tid, standarden är sedan åtminstone ett decennium väl etablerad. Följer man med en smula har man ingen anledning att bli förvånad. Det är det gamla vanliga, angelägna socio-politiska frågor gärna kring migration, etnicitet, identitet osv., samt den nu alltmer genuina kvaliteten Representation. I kvalitetsbestämningen kommer man inte ifrån relationen mellan text och verk. De återkommande ämnena kan formulera bättre eller sämre eller i ett rent standardformat. Återigen kan man se schablonen som den brukar se ut när Göteborgs konsthall aviserar en utställning av den i Kenya födda och i Mellanöstern uppväxta konstnären Phoebe Boswell. Vi vet redan vad konstnären förväntar sig av en sådan konstnär. Konstnären vet det naturligtvis också. När budskapet skall skrivas ut blir det efter känt recept:

”I sitt konstnärskap återkommer hon till frågan om vad som utgör ett hem, en identitet och en tillhörighet, med utgångspunkt i hennes personliga erfarenhet av att aldrig höra hemma, och alltid vara på väg någonstans.

Boswells verk bär ofta på självbiografiska spår. Likväl är de kraftfulla kommentarer till några av vår tids mest angelägna frågor. Vilka röster ges utrymme idag och vilka förblir tystade? Här låter hon sin egen livsberättelse utgöra grunden för frågor om den svarta kvinnans röst, kropp och motståndshandlingar, liksom frågor om migration, segregation och representationen av den svarta kroppen i dagens samhälle.” 

Boswell är redan känd i Sverige och Göteborg sedan hon deltog i Göteborgsbiennalen 2015. Man kan naturligtvis fråga sig vad ämnesvalet tjänar för syfte. Det är lätt att förstå att det inkluderar en kritik men då denna inte har någon annan mottagare än konstvärlden kan man undra vad det skall gå ut på. En sak är att den skrivna texten inte gör verken bättre. Man får anta att de hade blivit i varje fall något bättre den förutan. Å andra sidan tror jag inte Boswell saknar politiska ambitioner. Hon hänger säkert med i den inbjudna konstvärldsdansen. Jag vill ändå se att när politiken kläs i konstdräkt får den andra dimensioner. Som sagt, det fungerar inte som politik utan enbart som en lämplig symbol och representation. De avgörande frågorna är främst om det är en konstnär på uppgång; är hon het? Tja, hon är lite het men har en bra bit kvar till toppen. 

Man skall inte blunda för det faktum att i dagens konstelit premieras mindre kända konstnärer (ja, man måste alltid ha med några som kan visa var nivån ligger) eftersom dessa de facto är en förnyelse såsom oprövade. Men det flyttar samtidigt maktpositionerna från konstnärerna till curatorer  och andra ”kringaktörer”. 

Så ligger det till, det är bara att vänta på att den här fasen passerar. Det kan ta sin tid.

Publicerat i konstteori, politik | Lämna en kommentar

2722: Danmark

Jag har haft bråda dagar i Danmark. Det har rört sig främst om boken av Helle Merete Brix med mina teckningar. Dansk Radio har gjort ett inslag. Dessutom har det varit intervjuer med Extrabladet och Weekendavisen. De kommer att publiceras i samband med att boken presenteras.

Extrabladet med journalist och fotograf i Köpenhamn

Idag har jag också varit på bokförlaget Gyldendal där Jens-Martin Eriksen släppt sin roman ”Helter Skelter”. Den handlar om Europa år 2026 med flyktingströmmar, radikalisering och etnisk friktion.

Författaren längst till vänster.
Romanen ”Helter Skelter”
Publicerat i Böcker | 1 kommentar