2742: Om igen

Representationen som sagt, nästa Documentautställningen i Kassel 2022 har fått sina curatorer. Det blev den indonesiska gruppen Ruangrupa. Och vad kan man tänka sig att Ruangrupa engagerar sig i? Ja, eftersom konstvärlden lider svårt av global konsensus torde deras direkta deklaration vara precis vad man nu har hört i flera decennier:

“If documenta was launched in 1955 to heal war wounds, why shouldn’t we focus documenta 15 on today’s injuries, especially ones rooted in colonialism, capitalism, or patriarchal structures, and contrast them with partnership-based models that enable people to have a different view of the world?”

Bortsett från den vanliga treenighetens evinnerliga bön om kolonialismen, kapitalismen och patriarkatet är det tämligen självklart att det inte kommer att lämnas något utrymme för ”people to have a different view of the world”. Det blir med största sannolikhet en uppvisning i mångkultur kontra det förtryckande västerlandet. (artnet)

Publicerat i om utställningar m m | 1 kommentar

2741: Nyttig konst visar nyttig väg

Vad är oss nödvändigt för att vi skall bliva goda medborgare med sinne för det väsentliga och rätta? Konsten, förvandlad till en vägvisare och uppfostrare! Inte för att det är nytt, tidens lutning mot konstens moraliska nyttighet har länge vandrat vid vår sida.

Dagens exempel kommer från den talande tiljans salonger med den lovande titeln ”Det vita hjärtat”.  Det rör sig om en något justerad Sherlock Holmes (för representationens skull är detektiven en kvinna) som enligt DN:s recension gör upp med ”vithetsnormen, kolonialismen och myten om geniet.” Valuta för pengarna, tre stora frågor lösta på ett bräde! Man kan dock försiktigt undra om inte inflationsmekanismen i upproret mot sig själv tenderar att allt starkare ge motsatt effekt: Vitt är bäst, kolonialismen saknad, intet går upp mot geniet!  

Inget nämns dock om varför samen inte visar sig.

Publicerat i om utställningar m m, politik | 2 kommentarer

2740: Positionering

Ingen tvekan om att det i dagens politik gäller att positionera och profilera sig. Konkurrensen är oöverskådlig, dagsländorna många men det finns vackra (eller kanske ”expressiva”) exempel på lyckade operationer.

Jag nämnde häromdagen Hanif Balis utspel om damerna i IS. Den moraliserande klagomuren vred sig genast i jeremiader angående hans nedsättande beskrivningar av dessa kvinnliga väsen. Men Bali kunde lätt kontra med att problemet inte låg på det semantiska planet utan handlade om terrorbrott och terroriståtervändare. Med denna blixtrande spelöppning var vägen öppen till SvT Opinion och debattdrottningen Belinda. Man kan undra varför Bali inte fick lite mer kvalificerat motstånd. Måhända en bojkott? Men det hjälper inte, tvärtom fick Bali svepa med sopkvasten. Advokat Westerlund hängde upp sig på hur man skulle kunna skilja terrororganisationer och frihetskämpar, vilket inte verkar vara över sig svårt. Och i övrigt kom det inte fram något annat än att några debattörer hoppades på att rättvisa skulle skipas. Bali fick då möjligheten till en slutplädering där han lätt kunde visa att av den rättvisan torde det inte bli något som helst.

Ett paradigmexempel på framgångsrik samtidsdebatt.

Publicerat i politik | 4 kommentarer