Ingen tvekan om att det i dagens politik gäller att positionera och profilera sig. Konkurrensen är oöverskådlig, dagsländorna många men det finns vackra (eller kanske ”expressiva”) exempel på lyckade operationer.
Jag nämnde häromdagen Hanif Balis utspel om damerna i IS. Den moraliserande klagomuren vred sig genast i jeremiader angående hans nedsättande beskrivningar av dessa kvinnliga väsen. Men Bali kunde lätt kontra med att problemet inte låg på det semantiska planet utan handlade om terrorbrott och terroriståtervändare. Med denna blixtrande spelöppning var vägen öppen till SvT Opinion och debattdrottningen Belinda. Man kan undra varför Bali inte fick lite mer kvalificerat motstånd. Måhända en bojkott? Men det hjälper inte, tvärtom fick Bali svepa med sopkvasten. Advokat Westerlund hängde upp sig på hur man skulle kunna skilja terrororganisationer och frihetskämpar, vilket inte verkar vara över sig svårt. Och i övrigt kom det inte fram något annat än att några debattörer hoppades på att rättvisa skulle skipas. Bali fick då möjligheten till en slutplädering där han lätt kunde visa att av den rättvisan torde det inte bli något som helst.
Ett paradigmexempel på framgångsrik samtidsdebatt.
Eva Dahlgren har ju tydligt positionerat sig.
Jag har sparat hennes tweet att visa barnbarnen hur hennes prioriteringar inför terrorism och folkmord på Yazidier såg ut. Samtidigt som svensk media undviker rapporter om gravida 10-åriga Yazidiska flickebarn som hålls som sex-slavar, massvåldtäkter, samt hur IS-brudarna misshandlar de yazidiska sex-slavarna med el-kablar.
Dagens sanning:
https://www.samnytt.se/jihadisterna-fran-sverige-har-valt-fiendens-sida/
Dagens rätt:
https://www.expressen.se/debatt/is-terrorister-ska-aldrig-mer-fa-vistas-i-sverige/
Polisen i Järfälla anser det vara helt sjukt att dra skarpt för ett fikabröd.
För mig är det ett helt normalt beteende i ett sjukt samhälle.