2739: Med viss möda

Postat den 2019 21 februari av Lars Vilks

Med viss möda genomkämpar jag dagen; förkyld i hals och näsa kan jag bara gå på halvfart. Därför blir dagens bidrag en bild av ett verk av Carl Fredrik Reuterswärd som nu visas på Moderna i Malmö. Jag har aldrig varit fullt entusiastisk för CFR. Men det finns sådant som är oemotståndligt, t ex när den unge CFR med sig själv som auktionsförrättare ropade ut en gädda på Moderna. Lars Hillersberg vann budgivningen med det geniala budet ”Danmark!”.

Bilden nedan visar ”Holken” den i mitt tycke mest fascinerande skulpturen på utställningen. Men så är det inte heller riktigt meningen att den skall vara skulptur. Istället är det en behållare för en laser projiceras via hålet. Laserkonsten var på den tiden det här gjordes väldigt modernt men idag är det helt bedagat. Dock ”Holken” består.

Publicerat i om utställningar m m | 7 kommentarer

2738: Att stå upp för idealisterna

Postat den 2019 19 februari av Lars Vilks

En upplyftande och klurig rubrik bjuder Aftonbladet på, signerad av Jonna Sima: ”Sverige måste skärpa stödet till IS-krigare ’IS-kalifatet föll i helgen’”. Nå Sima skall inte ge upp hoppet. Med svensk skärpning kan säkert krigarna rycka ut till nya halshuggningar och kalifatisk nystart. Skulle inte ett kalifatprojekt i t ex Angered vara bra för både mångkultur och integration?

Eljest lär oss Oisin Cantwell i samband med domen mot Elin Erson:

”Historien lär oss att civil olydnad stundom varit förutsättning för utveckling. Frihetsrörelser, kvinnokamp, miljöaktivism har bidragit till viktiga samhällsförändringar.

Rosa Parks bröt mot lagen då hon som svart vägrade att ge sin plats på bussen till en vit man. Ett drygt år senare kom den amerikanska högsta domstolen fram till att staten Alabamas bussegregation var olaglig.

Nej, Elin Ersson är ingen ny Rosa Parks. Men hon stod upp för en fråga som hon anser vara viktig.

Fler borde stå upp för det de tror på.” (Aftonbladet)

Lite väl förbehållslöst eftersom man nog får anta att Cantwell utgår ifrån vad han anser man bör stå upp för. Eller är det lika salvelsefullt med troende på den extrema högersidan? Cantwell är gärna inne på det juridiska och om det här fallet skriver han:

”Ersson hindrade planet för att hon ansåg det vara fel att utvisa en person till ett land som befinner sig i krig. Det går att finna stöd i den internationella juridiken för den hållningen.”

Är det en ren vilseledning? Jag har svårt att tro att den internationella juridiken skulle acceptera att någon hindrar ett flygplan från att starta.

Erssons insats blev inte så lyckad. Bortsett från att hon kämpade för en skurk är handlingen skäligen banal eftersom avvisningsaktioner sker i parti och minut. En välavvägd aktion kan bli en framgång där straffet spelar en obetydlig roll. Jag tänker t ex på Ladislaus Horatius (1954-2019) som 1993 drog i nödbromsen på X2000 för att framhäva sin uppfattning om att världen inte bör hasta fram mot okända mål. Den händelsen blev hans genombrott och eviga igenkänningsmärke.

Även jag har bidragit till genren med byggandet av Nimis och Arx på naturreservat. Den första renderade mig 25 dagsböter, den andra 100 (Ersson värderades till 60). I förlängningen får man nog säga att resultatet blev lyckat. Protesterna var vilda i början. Hatiska motståndare finns det fortfarande men det positiva genomslaget har blivit överväldigande. Så när som på länsstyrelsen, den drivkraft som håller verket levande som konstverk.

Publicerat i Nimis, politik | 5 kommentarer

2737: När normbrytningen blir norm

Postat den 2019 18 februari av Lars Vilks

I konsten bryter man ofta normerna. Eller egentligen brukade man. Idag åser vi visserligen en form för normbrott som jag vid flera tillfällen har berört: Representationen och den ideologiska hållningen har fått status som konstkvalitet. Ett bra exempel är Frans Josef Peterssons recension av Gilbert & George på Moderna (Aftonbladet). G & G har fel ideologisk inställning och Petersson är djupt indignerad över att det inte förekommer några kvinnor i deras bilder. Inte rätt nog således. G & G följer inte tidens rekommenderade ”normbrytning” som naturligtvis inte längre är någon egentlig normbrytning utan ett inpass som Se-vad-jag-gör-rätt. Några goda exempel på hur kulturarbetarna anstränger sig till det yttersta finner man i en artikel i Världen idag. Det gäller att vränga till det så att ingen skugga skall falla på fel ställe.

Hanif Bali intar alltmer scenen som politikens provokatör. Hans uttalande om kvinnorna i IS skapade en våg av indignation. Inte för saken i sig, ty saken i sig är de upprörda inte särskilt intresserade av, utan ”tonen”. I varje fall har raden av obehagskännare ett utmärkt estetiskt värde, konsten ligger långt efter. (Nyheter idag). Bali har tagit tillfället i akt att flytta sin position från det minimala twitterutrymmet till en bredare debattartikel (Aftonbladet). På ett eller annat sätt kan alla vara nöjda.

Publicerat i Konstkritik, politik | 5 kommentarer