2797: Utställning

Postat den 2019 8 juni av Lars Vilks

Så blev det en utställning i Læsø kunsthal. Välbevakad.

Publiken vid öppningen

Banksy och några av mina teckningar.



Konsthallen och en argsint passerande.
Publicerat i om utställningar m m | 1 kommentar

2796: De rättrådigas diktatur

Postat den 2019 5 juni av Lars Vilks

Den moralisk-ideologiska konsensus som har blivit alltmer framträdande i samtidskonsten medförde bland annat ett tämligen brutalt utspel mot Nils Forsberg och Mårten Arndtzén. Nils Forsberg har svarat på kritiken (Kunstkritikk – här finns även den ursprungliga artikeln tillgänglig).

Samma visa har nu halats i konstvärlden under lite för lång tid. Hur skulle det vara med lite färschare idéer? Att dra samma politiska vänsterschlagers gång på gång torde enbart vara till för den interna fröjden.

Men om något skall hända som avviker kommer grindvakterna att rycka in. Jag skall som bekant vara med på en liten utställning på danska Læsø. Efter alla avbokningar och krångel skall det nu äntligen gå för sig. Men sällskapet är blandat och innehåller konstnärer som representerar helt fel åsikter. Oavsett vad de visar är de redan utdömda. Eftersom det inte går att stoppa själva utställningen kan konstnärer protestera genom bojkott. Det står nu klart att Ai Weiwei drar sig ur utställningen. Bland annat hänvisar han till att min konst är rasistisk.

Publicerat i konstteori, om utställningar m m | 17 kommentarer

2795: Systembolagets diktatur och provokationens estetik.

Postat den 2019 3 juni av Lars Vilks

En del saker verkar så underliga att jag inte tror att de har inträffat. Som den här när Jenny Nyström kombineras med öl. Då blir det en livsfarlig brygd som kan få svenskarna att lockas till avancerat fylleri och åsidosätta båtsäkerheten. (SvT)

Så var det Christopher Büchels båt på Venedigbiennalen. Vraket efter en flyktingkatastrof i Medelhavet. Ett moraliskt problem om den skall ses som en allvarlig påminnelse om det europeiska samvetets brister eller ett cyniskt utnyttjande. Skarp kritik har den dock fått, t ex på e-flux.

Det skall sägas att Büchel är samtidskonstens främste provokatör. Dock alltid på rätt sida om det korrekta men han riskerar att ses som exploatör. På förra biennalen öppnade han en moské som ett konstprojekt (moskéer är förbjudna i Venedigs innerstad). Betänkligt även där eftersom konstvärlden kunde gå dit och se på bedjande muslimer som konstverk. Emellertid blev den nästan omedelbart stoppad. I Wien lät han konsthallen Secession förvandlas till Swinger’s Club. Osv. Varför han gör dessa provokationer säger han inget om. Han föredrar att vara helt tyst och överlåta synpunkter till betraktarna. Ingen kan säga annat än att han har lyckats. Att vara kontroversiell på hög nivå i konstvärlden är inte lätt.

Publicerat i Biennaler, politik | 3 kommentarer