2794: Uppskruvad van Gogh

Postat den 2019 2 juni av Lars Vilks

Den digitala bildvärlden levererar en bländande show i Paris. Atelier des Lumières ger Vincent van Gogh. Inte den första men succén fortsätter. Jag har inte själv varit där men man kan få en god uppfattning om man följer videon nedan. Ulrika Stahre har recenserat föreställningen (Aftonbladet) och hon betonar att den understryker konstnärsmyten. ”Konstnärsmyten” har blivit ett skällsord och är i sig något mytiskt. Van Gogh lever faktiskt upp till konstnärsmyten och geniet. På mindre än 10 år åstadkom han 900 målningar i accelererande tempo: I Paris under ett år 224 för att under den storslagna finalen I Provence och Auvers på mindre än två och ett halvt år få till 405 målningar. Och det mesta är av hög kvalitet. Riktigt hur det gick till när han sköt sig med ett föga välriktat skott vet man inte. Den bästa historien är naturligtvis den som låter honom förtvivlat måla kråkor över sädesfält innan han tar upp vapnet, skjuter sig, plockar ihop sina målargrejor och kånkar hem, lägger sig på soffan och tänder sin pipa. Och dör så småningom. Nu vet vi att kråkmålningen inte var den sista han gjorde och det är troligt att han inte var ute på målartur när han drog fram sin pistol. Hur som helst vann van Gogh en begåvnings arbetsseger med en exceptionell besatthet. Det skulle bli mer för framtiden gav det verkliga livet åt konstnären.

Som jag kan se det är föreställningen i Atelier des Lumières ett utslag av den upphöjelse som länge har gällt för van Gogh. Ett arrangemang med svindlande högteknologi men jag har svårt att tro att jag skulle finna det särskilt överväldigande. Man kan ju alltid säga att färgåtergivningen av hans målningar säkerligen är lite närmare originalen men antagligen också lite för bra. Hans målningar har tappat en del i färg under åren men det handlar inte så mycket om det kromgula (vilket oftast brukar nämnas) utan om violett och krapplack. Dessutom spelar gulnande linolja en stor roll. Men trots allt, högteknologiska presentationer är snabbt övergående sensationer i högt tempo; det som håller i längden är ändå originalmålningarna .

En av de sista målningar som van Gogh gjorde 1890.



Publicerat i om utställningar m m | 2 kommentarer

2793: Medieblomster

Postat den 2019 1 juni av Lars Vilks

För en tid sedan nämnde jag Rasmus Paludans pistolaffär vid Vilks-kommitténs konferens på Christiansborg 2016. Den är behandlad i Berlingske där man också kan ta del av advokaten Paludans krav på ersättning för den kränkande behandling han ansåg sig utsatt för. Paludan är naturligtvis ett övertygande exempel på hur det är möjligt att med de enklaste provokativa medel skapa sig ett namn som på kort tid har blivit känt av hela Danmark. Hans nybildade parti Stram Kurs har ett enkelt budskap: Ut med alla muslimer ur Danmark. Det torde vara helt omöjligt att genomföra men det är tillräckligt för att samla betydande missnöjesröster. Idag har det varit Ramadanfest på Rådhustorget i Köpenhamn och Paludan dök upp för att protestera. Omgiven av polis eftersom han ständigt är utsatt för hot. (Ekstrabladet)

Jag antar att tillställningen genomförs för att stödja de danska muslimerna men det är tveksamt om den kan samla någon större positiv opinion.

”Det har blivit vänster att lite på nyheterna”, meddelar Anna Andersson (Aftonbladet) och menar då de nyheter som de medier som brukar betraktas som pålitliga. Inte oväntat som en del av identitetspolitiken. Bäst är att inte lita på någon. Det är ändå, som Torbjörn Elensky skriver (SvD) en betydande likhet mellan PR-agenter och journalister: ”Pressen är i hög grad beroende av den information som PR-byråer och olika slags kommunikatörer förmedlar. Problemet med den är inte att den är falsk, för en skicklig PR-byrå ljuger aldrig, däremot behöver den inte heller berätta hela sanningen, med alla de aspekter som är relevanta. En PR-byrås arbete är att finna fakta och formulera argument som stöder dess uppdragsgivares verksamhet.”

Publicerat i politik | 28 kommentarer

2792: Behovet av en ny furstespegel: ”Partiledaren”

Postat den 2019 29 maj av Lars Vilks

Machiavellis ”Fursten” behöver en modern uppföljare. En lämplig titel är ”Partiledaren”. Onekligen finns det utmärkta förebilder, inte minst landets två skickligaste politiker. Naturligtvis Löfven som mot alla odds och tämligen impopulär sitter kvar i val efter val. Som det var på Machiavellis tid gäller det att skapa allianser. För att åstadkomma sådana behöver man en gemensam fiende som möjligen kan vara i stånd att å sin sida finna allierade. En andra förebild är Annie Lööf som skickligt har arbetat sig fram till allt större makt. Den vilsne liberalledaren förstod aldrig riktigt spelets hårda regler och vänsterpartiet hade inte något val annat än att låta det hela passera. Liksom för ”Fursten” skall ”Partiledaren” alltid ljuga på ett övertygande sätt. Man kan t ex åberopa en högre moralisk plikt eller formulera en yttre fara för riket, ja för världen. På så sätt blir svikna löften berättigade. Väljarna är förvisso till dels missnöjda men Partiledaren vet att det är långt till nästa val och glömskan, hand i hand med den sedvanliga propagandan kommer att ordna sådana besvär. Annie Lööf vet också att hon utan vidare kan byta fot och återgå till de gamla kumpanerna om det skulle bli läge.

Man kan bara applådera. Under tiden får vi slita med det svåra begreppet Fake News. Det förefaller som om nästan allt kan sorteras under detta begrepp. Instanser som skall reda upp härvan genom att påtala de falska nyheterna och ge garanti åt att de officiella regeringsunderstödda bulletinerna är fullt trovärdiga har inte helt kunnat leva upp till detta. Om det någonsin varit någon sådan avsikt. I ”Partiledarens” tidevarv går det lika bra med legitimerad lögn. Just nu skall vi ta ställning till BRÅ:s rapport, sekunderad och garanterad av den alltid lojale Jerzy. Jens Ganman har, med ironisk uppgivenhet, kommenterat rapporten men det hjälper givetvis föga:

1) Rapport släpps.

2) Jerzy uttalar sig: “Det har inget med invandring att göra.”

3) Halva svenska folket stänger av.

4) DN och Aftonbladet hjälper Jerzy att driva hem sina teser.

5) Tino skriver arg motförklaring på FB.

6) En miljon människor delar hans inlägg (men läser inte).

7) Folk avvännar varandra/blockar på Twitter.

8) Stefan uttalar sig om den växande högerextremismen.

Publicerat i politik | 48 kommentarer