2830: Små, små ord i politiken

I dagens politik finner vi en del nya formuleringar. ”Storbråk” har förekommit en tid och det hyser ett mystiskt drag eftersom det tycks finnas något outgrundligt i det. Vilka ligger bakom detta? Nu har vi också ”tumult” som verkar fungera på samma sätt (Expressen). Ungefär ”lite tumult får man stå ut med, sådant är förekommande bland anonyma invånare. Bomben vid stadshuset i Landskrona (SvT) föranledde en politiker att uttala sig i teve: ”Fullständigt oacceptabelt”. ”Oacceptabelt” har förekommit under en längre tid ofta när det har handlat om uppenbart allvarliga brott. Men det som gör uttrycket mindre lämpligt är att det relativiserar. Ungefär ”det här var fullständigt oacceptabelt, men hade det varit en mindre smäll kunde det kanske ha gått för sig.”

Det torde vara så att dessa omskrivningar är ett sätt att göra händelserna lite mindre allvarliga och framför allt undvika att ge någon upplysning om vem som ligger bakom. Det blir i alla fall lite mera spännande med sådana framställningar.

Publicerat i Projekt | 30 kommentarer

2829: Konsten och integrationen

Alla dessa konstens försök att gå in i den angelägna politiken. Tania Bruguera har gjort flera projekt om censuren i Kuba. Just censurproblematik är något som konsten framgångsrikt kan belysa. Det hänger naturligtvis samman med konstens traditionellt överskridande roll och därav de många sammandrabbningar med censuren. Sådana inslag blir också generellt intressanta. Men det skall sägas att det inte sker så ofta och i vår egen tid är det inte mycket mer än uppgörelser med länder som ligger långt ifrån vår vanliga standard om vad som är tillåtet.

Nu har Bruguera gett sig på ett integrationsprojekt om mångkultur. Där blir det som det brukar, den välkända relativiseringen som Bruguera formulerar: ”no one’s culture is better than another person’s culture”. Och målet är (efter att hon har som brukligt konstaterat tidens politiska mörker): “bring complexity and consideration to the discussion around immigration instead of relying on confused and extreme emotions.”

Man kan räkna med att det som vanligt är en intern angelägenhet. Å andra sidan gör den ingen skada och säkrar konstnärens position eftersom hennes uppgörelser med den kubanska censuren inte är helt korrekt i konstvärldens ögon. (artnet)

Publicerat i om utställningar m m, politik | 1 kommentar

2828: Att förändra världen

Alfredo Jaar vill förändra världen. Han är en ytterst etablerad storhet som funnits med under lång tid. Jag har själv mött honom ett par gånger när jag arbetade på Kunstakademiet i Oslo. Han föreläste om sin konst och eftersom jag hade ansvaret för föreläsarna fick jag presentera Akademiets orimligt besvärliga blankett för hans ersättning. Han kämpade med blanketten tills jag sa att han inte behövde fylla i allt. Det brukar ordna sig ändå. Han berättade om sina projekt med båtflyktingar i Vietnam och gruvarbetare i Brasilien. På den tiden, alltså kring 1990 var det inte så vanligt med uttalat politisk konst och Jaars projekt var alltid intressanta.

Men trots han stora framgångar så tvingas han trösta sig med ett citat från Beckett ”I can’t go on. I’ll go on.” Mumla om att vi lever i mörka tider och lite avundsjukt nämna Klimat-Greta som har fått ett genomslag som konsten inte kan nå upp till trots alla de ambitioner och övertygelser som grasserar i den världen. Det är för övrigt lätt att räkna ut att det inte kan lyckas med konsten men i den internationella konstvärlden, där man dock är medveten om att det aldrig fungerar, fortsätter man envetet. (The Guardian)

Publicerat i om utställningar m m, politik | 2 kommentarer