Fem år sedan massakern på Charlie Hebdo. Sympatierna och uppslutningen var stor men tämligen omedelbart hördes de kritiska rösterna. Frågan är hur mycket av dessa invändningar (Spiked) som fortfarande är aktuella. Kanske har det ändrats något men knappast mycket.
Det blev också början på min exil i de hemliga bostäderna. Den rundvandringen inleddes efter Charlie Hebdo och var antagligen tänkt som tillfällig. Men efter den 14 februari i Köpenhamn blev det en permanent historia som alltså kan konstatera ett något dystert femårsjubileum. En vanlig fråga är om jag ångrar mig. Jag svarar alltid att jag inte gör det. Däremot är jag aktiv i rätten att som konstant mordhotad alltid kräva att få leva ett så normalt liv som möjligt. I sparbetingens tidevarv är det inte alltid någon självklarhet.