Vilks.net

Statistiken, som dagligen redovisas i diverse riktningar, är svår att få grepp om. Det har t ex talats mycket om invandringens storlek. I händerna på politikerna blir denna storlek framförd på ett något filtrerat sätt. Statsministern menade häromdagen att den största delen av invandringen är arbetskraftsinvandring. Man bör vara något försiktigt med att omedelbart sätta tilltro till statsministern ofta optimistiska kalkyler. I Kvartal har man granskat hans påstående och det verkar som om man där har kommit fram till ett rimligare resultat. Kanske till och med det korrekta. (Kvartal)

Relativiseringen och inflationen har nu övermannat ”normaliseringen”. Vi har kommit mycket nära att allting är normalt, bortsett från det som ideologiskt är opassande enligt de anständiga. Johan Hakelius skriver en intressant historia om denna företeelse. (Expressen)

Under det sistlidna dygnet har vi återigen fått ta del av den alltid lika spännande föreställningen: Vem får tala med vem? Alexander Bard hade i fjor samtalat med högerextremister. DN:s chefredaktör tog fram det röda kortet och menade att TV4 skulle säga upp bekantskapen med Bard. För barnens skull (Expressen). Bard är bekant som synnerligen frispråkig och i sitt svar till redaktören lades inga fingrar emellan. I det komplexa sällskapsspelet ”Vem får tala med vem?” är det inte givet vem som skall vara domare. Det kan röra sig om Den Allmänna Meningen, Den Politiska Korrektheten eller Den Liberala Frispråkigheten. Den som känner sig kallad att vara representant kan använda sin tyngd som övertygelse. Öppenheten har dock ökat en del och DN:s redaktör är inte längre någon som självklart kan avgöra de feltalandes öde. Karin Olsson på Expressen tycker att Bards odygdiga konversation med Kasselstrand inte talar till hans nackdel i sak. Och det är svårt att styra oönskade samtal och arrangemang. Stina Oscarson och Navid Modiri har ju redan felat svårt i den här branschen men med framgång.

En annan liten historia som förtjänar viss uppmärksamhet den akademiska forskningen och dess besatthet av patriarkatet. Sådana småsaker som sanning och objektivitet är enligt vissa forskare ett utslag av patriarkatet. Eller som författaren i fråga medger: Åtminstone är det en aspekt av alla de många som relativiseringsprincipen frikostigt kan tillåta. (ARW)