Ingen kan förneka att svensk politik ger den största underhållningen med ett nytt, ofta dramatiskt, avsnitt nästan varje dag. (t ex Expressen) Inte längre någon tröstlös och händelsefattig regeringen mot oppositionen. Istället får alla vara med. En totalpolitik med statsminister Löfven som konferencier försedd med både inbjudna och objudna gästartister. De fyras gäng har fått sällskap av de andras fyras gäng. Konferenciern menar att det är svårt att regera under sådana omständigheter och det kan man förstå. Vänsterpartiet har med ett par skarpa drag tagit sig fram till spelets centrum, visserligen genom en djupt ohelig allians, men det spelar ingen större roll eftersom vi befinner oss mycket nära att alla partier kan kombineras med alla andra partier.
Löfven får utstå mycken kritik och det har länge ropats på hans avgång. Tänker man på det sättet menar man att Löfven skulle vara problemet. Men det är långt värre än så. Även om man ersatte honom med hal och charismatisk retoriker behövs det nog lite mer för att komma till kärnan i dagens politik. Vad skall man tro. En del säger att det går väldigt bra för Sverige, andra åter att det går väldigt dåligt och andra att det är hyfsat. Medan vi väntar på en mer samstämmig analys av vad som möjligen saknas eller eventuellt missköts har vi alla fall politiken i sig. Åtminstone är dess estetik övertygande.